Somliga av er lär redan ha varit med om detta fenomen. En person på skolan eller jobbet som är jobbigt intim. Ibland rent läskig. En stalker.
Min stalker har nämnts tidigare i min blogg tidigare (läs kickar-i-livet bloggen). Yes, det är hon, i egen hög person, som inlett ett ihärdigt suktande efter mitt hjärta. Kanske rent bokstavligt.
Visst har jag märkt blickarna, visst har jag känt flirten, men det har på något sätt känts för dåligt, för typiskt min otur, att jag skulle tycka det var sant. Hon hälsar överdrivet glatt när jag kommer in, hon stannar upp mitt i en mening när jag går förbi, hon insisterar på att vi ska ha filmkväll trots att jag knappt pratat med jäntan. Jag har dessutom understrukit, mer än en gång, att jag har flickvän.
Men ändå likt förbannat håller hon på som om hon var redo att sätta sig på en telefon stolpe. Idag tog priset, då jag lugnt och sansat hade min lunch med min polare. Vidundret som jag har fått för mig att kalla henne, brakar ner i en stol bredvid mig.
"Hej!" skriker hon avbrytandes mitt i min mening. Jag svarar inte ens, forstätter lugnt och äta medan jag pratar med min kollega. Vidundret närmar sig lite, fäster ögonen i min tinning. Jag äter vidare, förbannar mig själv då min hand skakar lätt. Förståeligt kanske då jag för en sekund tror att monstret ska äta upp mig. Fel hade jag, då plötsligt jag känner hennes finger leka med mina lockar (som dyker upp efter varje dusch runt mina öron). Jag fryser till, vet inte vad jag ska göra. Jag känner inte ens människan, och hon pillar på mina lockar! Min kollega börjar skratta hysteriskt bakom en stängd mun fylld med mat. En rolig syn om det inte vore för den mer skrämmande situation jag befann mig i. Vidundret slutar pilla på mina lockar, böjer sig fram och viskar något i mitt öra. Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg vad det var. Medan hon dundrar iväg springer jag till toaletten och rakar av mig allt hår.
Förresten, nämnde jag att hon är jävligt ful?
Vidundret