GR STREAMING
Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Mänskliga möten.

Skrivet av Nineldo den 21 juni 2017 kl 15:31

Mänskliga möten är fantastiska!

Eller ja... oftast.

Jag älskar att möta och kommunicera med människor, och gör alltid detta med utgångspunkten att vi alla är olika. "Sometimes you got to remember not everybody was raised like you" är bland dom viktigaste citaten jag bär med mig dagligen. Och online kan jag tycka att detta är ännu viktigare att tänka på då man tappar mycket av kommunikationen i text eller via endast ljud. Självklart ska man ha möjlighet att uttrycka sig och sina tankar och övertygelser, men jag anser att det alltid finns möjlighet att göra detta utan att vara nedlåtande mot andra.

Och tro mig, detta handlar inte om att undvika att "kränka" (vilket man självklart också ska göra uppenbarligen). Jag är tyvärr hemskt less på det ordet och att var och varannan människa blir kränkt för precis allt. Precis som med utgångspunkten att man behöver bemöta andra med respekt när man säger det man vill ha sagt, så måste man även bemöta den som talar med respekt. Oavsett om det innebär fakta som inte stämmer, ett synsätt som man inte håller med om etc, så behöver man ta ett steg tillbaka och bemöta det på ett värdigt sätt.

Idag tappade jag all respekt för en person online, varav detta inlägg. Detta var en person som jag såg upp till och som alltid gett mig lite extra hjärngympa då han uttrycket idéer som får en att ifrågasätta sig själv. Under senaste tiden har denna person börjat bemöta människor med personliga påhopp och liknande helt i onödan, oprovocerat i situationer där folk endast vill ifrågasätta vissa saker. Och idag uppstod en situation där personen ifråga totalt motsa sig själv i allt han stått för tidigare och faktiskt kränkte en annan människa, i ordets rätta bemärkelse.

Jag hoppas verkligen att klimatet i den digitala världen ska ändras. För det mesta tror jag inte att människor skulle bemöta varandra på samma sätt online som ansikte mot ansikte, man skulle helt enkelt inte kunna. I det personliga mötet så finns det så mycket mer än bara den egna vinningen. Det handlar mer om att ge och ta.


Ta hand om varandra och glöm inte respekten.
Peace, love and understanding :)

Nostalgi eller bara pengar?

Skrivet av Nineldo den 20 juni 2017 kl 10:33

Remakes, remasters och uppföljare. Gamla titlar återvinns mer än någonsin.

Jag är en otroligt nostalgisk människa, älskar att grotta ner mig i allt ifrån retro serier till samlarprylar. Och spel är inget undantag. Nu senast i förrförra helgen så startade jag upp "Conker's bad fur day" igen tack vare skivan med Rare's godbitar som släpptes till Xbox One.

Personligen så uppskattar jag remasters och allmänna nysläpp av gamla titlar. Allra helst tack vare den praktiska aspekten, det är mycket lättare att få chans att spela en gammal klassiker på en maskin som redan är inkopplad när man inte har plats för sina gamla enheter och behöver koppla in dom varje gång känslan faller in (ska bli ett mediarum i källaren i framtiden).

Men samtidigt så ligger det ju en ganska negativ känsla där och gnager. Den att företagen bara vill casha in ännu mer på ett relativt litet jobb. Det krävs ju ofantligt mindre team för att konvertera ett spel till ett annat format än att skapa ett nytt från grunden.

Har sett en del människor klaga över denna företeelse och att man släpper så mycket prylar ikring titlar. Det finns serier, kläder, leksaker och allt däremellan. Men detta är ju inte alls någon ny grej som uppkommit dom senaste åren. När jag var barn så satt jag där med pennfodral, nyckelringar, jeans och en massa andra samlarprylar (se bilden ovan på mitt dåtida favoritspel som inte kopplades in i en tv-apparat) prytt av allt ifrån Mario till Turtles. Det är ju en helt valfri sak att lägga sina hårt intjänade pengar på.

Och vad jag tror så är det ju samma generation som njöt av exempelvis Pokemon, klassiska Sonic, Power rangers och allt annat som fått sig en pånyttfödelse, som idag jobbar på företag och ser till att även dagens generation får ta del av allt. Samt att föräldrar nog är mer sugna på att lägga pengar på något dom känner igen och kan tänkas få ut lite egen tillfredställelse av (talar från egen erfarenhet :P).

Handen på hjärtat så tror jag självklart inte att företag skulle släppa ut produkter om dom inte trodde dom skulle tjäna pengar på dom, det vore ju extremt korkat rent företagsmässigt. Men i grunden tror jag ändå att det bottnar i en kärlek till produkten, och att man vet att det finns människor som känner likadant ute i vår stora värld. Att åter låta en ny generation gamers få ta del av något som gav så mycket.

Men även nya saker får en rejäl dos av vårt behov för det nostalgiska, Shovel knight och Cuphead för att bara nämna några relevanta exempel. Jag väljer att tro att detta beror på kärleken för denna ypperliga konstform, att det inte bara är en trend utan något som faktiskt drivs tack vare just kärleken. Och allting som tillkommer runtomkring är bara en valfri bonus för dom som kanske känner ännu lite extra för just en titel eller spelserie.


Hur ser ni på alla dessa nyutgåvor av gamla titlar, och på allt lull-lull som finns att tillgå?

Må gott allihopa! :D

Spelmorsan.

Skrivet av Nineldo den 15 juni 2017 kl 13:04

Det är en fantastiskt rolig ålder på min äldsta son just nu!

Om vi bortser från det faktum att han går ut sexårs (JA! Man får fortfarande kalla det så, liksom man får säga "dagis") nu på lördag och jag på grund av detta känner mig otroligt gammal helt plötsligt. Så är det otroligt roligt att ha fått följa hans utveckling under det här året med sina klasskamrater och även äldre vänner på fritids.

Till skolgång hör ju även allt som händer på skolgården. Förra året var det Kendamas, i höstas Pokemonkort och nu är det Fidget spinners. Och till det roliga hör att med tanke på hur pass nördig jag själv är så har jag oftast produkten för eget bruk innan min son kommer och börjar tjata om att han ska han en. Hans klasskompisar har lärt sig vid det här laget att jag går att prata med vad det gäller spel och nördkultur. Senast igår fick jag frågan om hur många maskiner vi har hemma :P

Dock kan jag inte låta bli att undra hur detta kommer kännas för honom i framtiden. Allt som oftast så brukar man ju kanske inte vara stormförtjust i det som sina föräldrar ägnar sig åt. Om jag går till mig själv så hade jag nog tyckt att det var ganska häftigt, men det kanske är skillnad på vad en dotter och en son tycker. Som igår satt vi vid middagsbordet och pratade om Herobrine. Och efteråt kunde jag inte släppa hur roligt det är att vara så insatt i det min son gillar (medan min man satt där och tyckte jag var dum i huvudet som ens visste vad det var XD).


Men vad tror ni? Vad hade ni tyckt om eran mamma var en gamer?

Må gott och hoppas solen skiner hos er också!

Allting har en ände, och korven...

Skrivet av Nineldo den 14 juni 2017 kl 14:33

Ja då var det över för i år då!

Årets E3 var inte riktigt lika mäktig som det brukar enligt mig. Allt kändes liksom ganska svagt, som färgen på en urtvättad tröja. Den var där och gjorde det den skulle, men hade kunnat leverera mera.

Men trots denna känsla så fanns det en massa roligt vi fick chans att antingen titta närmre på eller rent utav se för första gången. Och finns väl egentligen ingen anledning för mig att sammanfatta vad vi fått tagit del av, det vet alla redan vid det här laget. Ville egentligen bara vädra min personliga åsikt.

Tråkigast av alla presentationer tyckte jag EA's var. Men detta kan säkerligen bottna i att jag inte alls är intresserad av sportspel. Guldkornet dom bjöd på var ju definitivt " A way out"! Vår svenske lille drömregissör har verkligen lyckats igen.

Ubisoft lyckades faktiskt mot all förmodan att få mig lite smått intresserad av Assassins igen, vilket jag inte trodde skulle hända. Och Shigeru, heja Shigeru!

Något speciellt krig tyckte jag inte riktigt det var mellan jättarna Sony och Microsoft. Dom gjorde båda sin grej på varsitt hörn, trots Microsofts försök att kasta paj åt Sonys håll i form av uttalanden och gömda budskap i reklamfilmer. Men ska man behöva utse en vinnare så blir det nog Microsoft, och inte så mycket på grund av vad som visades. Mer att deras presentation kändes lite mer kraftfull (läs inte in något om deras respektive maskiner i detta :P).

Sen har vi mitt lilla hjärtebarn Nintendo. För första gången på otroligt länge så kände jag mig inte besviken efter deras presentation. Kände mig som en stolt mamma till ett problembarn som äntligen vuxit upp, tagit sig ur sin svacka och tagit studenten!

Vad tyckte ni själva om årets E3? Och kanske mest av allt, vilka spel ser ni mest fram emot? :D
Må gott allihopa!

Ja, jag lever! :P

Skrivet av Nineldo den 30 maj 2017 kl 14:30

Tiden går fort när man har roligt! Och nu också...

Dom senaste 2 veckorna har bara "swoschat" förbi. Dagarna har varit fullproppade med nytt system på jobbet, en handfull födelsedagar, ett bröllop och en massa annat som hör till vardagen när man har barn och hus. Känns liksom som man har andan uppe i halsen efter allt adrenalinpåslag som behövts för att få dygnets alla timmar att räcka till.

Men nu är vi snart ute på andra sidan och jag känner mig inte som något katten släpat in längre :D


Vad har ni andra haft för er den senaste tiden?
Må gott!