Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Doom sp tidiga intryck (minispoilers av inledning)

Doom är en annan best än jag först trodde, jag var rådigt rädd för att sp delen skulle ha haft samma problem som mp betan och inte veta vad den vill vara. Ha en problematisk pacing och kännas klumpig på sina håll. Så är dock inte fallet.. När man vaknar som protagonisten, sliter loss sina kedjor från den gravsten man har varit fastkedjad till, fylld av demoniska tecken och runtom rykande ljus får man tag på sitt första vapen. De få fiender som står i detta rum blir ganska fort utsmetade på väggarna i mörkret som varvas med blinkande ljus.

Doom betan såg helt ok ut men när man står i glansiga industriella salar med datorskärmar och sin något glansiga kromatiska utsida på framförallt på den första pistolen och begrundar reflektioner, gnistor, eldeffekter och tar in atmosfären är det ett av de snyggare spelen på PC just nu. Detaljarbetet på alltifrån rustningar, texturer i omgivningen och vapen är fenomenal. De problem som plågade Rage med utsmetade texturer som inte laddat som de ska.

Redan i inledningen får man ta sig an fiender och utan att gå in på spoilers även om det finns lite att spoila så är vapenkänslan fantastisk med en bra känsla av reaktion och att träffa fienden. Något som många utvecklare ofta inte får till är just aspekten av att trycka på avtryckaren och reaktionen på respektive fiende när vad du nu än skjuter träffar fienden. Systemet från Rage känns utvecklat och fiender reagerar som något av kraft träffat dem, beroende på var du träffar kan de snurra runt och eller tappar lemmar som huvudet. Känslan av att delta i striderna som regelbundet är kärnupplevelsen i titeln är toppen.

Hastigheten som många var rädda fär är intensiv, i sp är spelet snabbt, fienderna många och minst lika snabba om inte snabbare. Det kanske inte kan få de mest kräsna spelarna att få ut mycket men det går också att uppgradera denna aspekt och öka tempot ytterligare om man vill. I början av spelet saknar man en hel del förmågor vilket gör att spelet kan kännas lite begränsat även om du är snabb. Men det fungerar väl med svårare svårighetsgrader. Jag spelar första gången på den näst svåraste av de som är upplåsta.

Spelet kräver momentum och att du konstant rör sig på högre svårigetsgrader. Jag har upptäckt att varje arena, och del av omgivningen där strider uppstår så blir det som små pussel ibland. Vilka fiender måste du slå ut först, vilka är ett hot och vilka är inte ett hot för stunden etc. När du inte är bekant med omgivningen kan tempot leda till de mest hektiska och fantastiska eldstriderna, där du landar i delar omgivningen du inte hade tänkt, får improvisera nya vägar, kanske upptäcker en hemlighet av misstag etc. Spelet har en labyrint aktig nivådesign som vi sällan ser i fps även om det börjat att återkomma. Av det lilla jag spelat så har spelet en touch av Crysis i sin design med korridorer som leder ut i stora öppna ytor som ofta är vertikala på flera nivåer med flertalet hemligheter inbakade.

Uppgraderingar, och annat till vapen görs genom poäng du tjänar genom att utföra små mini challenges, hitta objekt i världen och klara delar av storyn. Dessa förändrar vapnen en aning och även rustningen (exempelvis hastighet att ladda om skott, snabbare byte av vapen) vilket är en helt ok del av spelet, det är inget revolutionerande utan ett ganska grundläggande system. Det fyller sin funktion och fungerar bra med spelets spelmekaniska loop. Ljuddesignen är topnotch, allting låter kanon, röstskådespelet som finns är riktigt starkt, jag tycker otroligt mycket om insatsen som Roboten som vi såg i trailern när denne pratar med dig. Vid sidan av detta är musiken också riktigt bra, en varvning av remixar av tidigare spels soundtrack och nytt. Det passar spelet tematiskt, låter bra, kommer inte i vägen. Och Doom temat får mig alltid att må lite extra bra.

Prestandamässigt fungerar det så bra som man kunde önska. Kanske lite bättre än jag hoppades på. Inga direkta buggar, flytet är bra, grafiken är otrololig med hänsyn till det konstanta snurrandet, springadet och snabba rörande genom miljöerna, spelet hackar inte till, laggar inte. Men jag har en i7 processor och 16 gb ram och har man 8gb ram och sitter på en i5a kanske upplevelsen ser annorlunda ut. Hur andra processorer hanterar spelet vet jag inte. Spelet presterar också över förväntan på ett gtx 780 tyvärr har jag inte samlat in några numeriska värden men jag har inte stött på ett område där prestandan på något sätt sänkt upplevelsen med spelet, PC porten har också lite ovanligt mycket alternativ för multi plattform PC spel i inställningar av alltifrån anti-alias till effekter, skuggor, filter mm.

Spelet var inte den katastrof jag på förhand spekulerade i. Jag har inte hunnit kika på snap map än och mp har jag inte petat på i den fulla releasen. Men Sp levererar mer än jag på förhand trodde att en back to the root Doom upplevelse skulle kunna klara av. Sett till förväntningar och nostalgi som ändå tynger ner seriens långa arv hos spelare och fans av serien. Jag kan dock inte ge ett omdöme än varken hur bra kampanjen står sig hela vägen eller hur resten av spelet ser ut just nu. Men jag har njutit i stora drag av titeln. Det är också en av de snyggare titlarna på PC just nu och det är ett visst kliv mellan mp betan och med sp delen visuellt på högre inställningar. Doom är såhär långt snyggt, bombastiskt, snabbt, mäktigt och en ganska givande upplevelse, spelmekaniskt är det fantastiskt med en enormt tillfredsställande och mobil dynamisk action som känns Id Software bra.

Stellaris: innovativt, roligt, djupt- korta intryck

Rubriken summerar mina första intryck med spelet. Det som får spelet i min mening att sticka ut från mängden 4x spel i rymden är dess blandning av genre. De har mycket inspiration från titlar som Europa Universalis, Crusader Kings 2 m.fl. samtidigt som de varvar detta med filosofin bakom 4x fast med en twist. Utomjordingar, och andra varelser i rymden behöver alla utforskas, uppdrag poppar upp kontinuerligt som dina forskar skepp kan utforska och upptäcka nya saker. Vilket är en fantastisk känsla, spelet har en otrolig förmåga att bygga atmosfär och berättelser/historier drivna av spelaren själv.

Spelmekaniskt så spelar denna titel i relatid som andra Paradox spel. Du har en pausknapp och kan ställa in hastigheten i detalj. Genren bygger ofta spel kring en omgångsbaserad design, men realtid fungerar klockrent och det finns en del titlar förutom Stellaris som också provat detta format. Det påminner också mycket om alla andra spel i genren, du har en Ui med information on teknologi, diplomati, arméer och en rymdskeppsdesigner. Det som jag tycker om är att planternas banor runt sin sol är markerad till skillnad från exempelvis Galactic Civilization där planeter hänger mer fritt och statiskt är detta att föredra. Galaxen känns mycket mer trovärdig och levande som följd.

Spelet har 3 lager det yttersta är där du kan se hela galaxen, ditt och andras imperium och alla solar. Den andra nivån är respektive solsystem, där ser du solen, individuella planeter, rymdskepp och annat. Det närmsta lagret är när du klickar på planeter, eller rymdstationer och får upp respektive meny för att bygga eller utföra andra uppgifter. Du rör dig väldigt smidigt mellan de tre, dock finns ingen riktig zoom, som i andra titlar där kan zooma ända ut och ända ner till minst detalj istället växlar du mellan lagren genom att trycka på vissa knappar. Mellan galax och solsystems nivå måste du trycka e eller annan knapp etc. Det påminner lite om den gamla skolans 4x under 90-talet.

Teknologiträden är inte logisk och strukturerad som i många andra titlar i genren utan fungerar som en kortlek, där kort slumpas fram och när du valt en så slumpas ett par nya fram. Vissa kort har en högre procent och du kommer därför se dessa oftare. I kortleken finns också sällsynta teknologier, dessa är lila eller av annan färg jag inte sett än och kan vara värda att forska på lite som loot i Diablo med olika färger. Vilket är onormalt för genren och teknologierna tar lite olika tid, mer sällsynta och unika tar oftare lite mer tid. Forskning är uppdelat i tre grenar fysik, samhälle och ingenjörskonst... alla dessa kan undersöka en teknologi åt gången och alla har dessa små egna korthögar av teknologier. Kruxet ibland är att om du vill undersöka händelser exempelvis en ny utomjordisk ras eller någon mini kedja av uppdrag pausas den berörda grenen av forskningen, tills den är klar.

Diplomati är spelets svagaste komponent just nu. Datorn är mycket svår att arbeta med och diplomatin är lite begränsad. Det känns också som att Ai:n har svårt med diplomatin och den är ganska ologisk, den har inte alls samma tydlighet och fungerande stadie som i Europa Universalis 4 och den har inte alls samma mängd alternativ vi ofta ser i genren. Dock finns det ett antal intressanta alternativ och fler låses upp med teknologier. Denna aspekt behöver polish, den är för närvarande lite väl begränsad och full av problem.

Militärmakt står också till din hjälp i detta spel för erövring, vilket är spelets vinstmål, det saknar kulturell vinst, eller ekonomisk vinst, utan conquest är den enda vägen till att vinna. Du har tillgång till en ganska grundläggande byggdesigner av fartyg, du kan inte växla så mycket i form av modeller men du kan byta chassin och placera ut vapen och annat. Den är inte ens i närheten av den vi sett nyss i Galactic Civilization 3 men den får jobbet gjort. Jag kan hoppas att även denna aspekt får kärlek framöver vilket den lär antagligen i form av Dlc. När du för krig så har du en flotta du kan välja att den leds av en admiral som ger vissa bonusar, tänk Paradox spel återigen, systemet är i princip identiskt. Du kan också strida på planeten och bombardera planeter. Allt detta sköts av två typer av militära medel, olika rymdskepp som du bygger via rymdstationer som är motsvarande en allomfattande militärbyggnad i ett vanligt rts. Du kan uppgradera den, bygga ut den med sensorer och mer vapen och bygga dina rymdskepp. Det andra verktyget är infanteri/marktrupper som också kan uppgraderas men i mycket begränsad utformning, dessa styrkor strider på planeter och försvarar din planet. De byggs/rekryteras via respektive planets meny.

Resurser är en komponent jag tycker om hos titeln. Det är ett enkelt system som i sin simpelhet ändå får en oväntad komplexitet. Dina tre resurser är pengar vilket i detta fall ersatts av energi eller energi credits, dessa används till att upprätthålla rymdskepp, se det lite som hur enheter i många strategispel kostar i underhåll. Det är också en faktor som kommer till skott vid byggandet av olika rymdstationer och allt som kräver underhåll. Denna resurs är ryggraden i att upprätthålla ditt imperiums infrastruktur. Den andra resursen och den som av många just nu bedöms som den viktigaste är mineraler det har en symbol av en rödfärgad diamant/rubin. Denna resurs är istället det som gör att du kan utöva militärt våld och bygga i princip allt. Där energin ofta används för underhåll behöver du ofta stora mängder av dessa mineraler för att bygga stationer och rymdskepp och byggnader på planeter i huvud taget. Det kan jämföras med guld i andra strategispel. Vilket är intressant ändå hur underhåll och köpandet av enheter är av olika resurser som annars normalt brukar ingå i samma resurs nämligen pengar eller guld.

Den sista primära resursen är inflytande och är en resurs som används inte olikt hur Diplomatiska poäng används i Europa Universallis 4. Det används för edicts, vilket i detta fall är speciella avtal/politiska beslut du kan fatta både på individuell planet nivå men också på imperie nivå. Det används också vid vissa byggnader och lite andra aspekter som i diplomatin i begränsad utformning och används för att rekrytera ledare och guvenörer för planeter mm. Därtill finns det sällsynta resurser vilka du låser upp inte olikt hur systemet fungerar i Civilization, du undersöker en teknologi och låser upp det så att du kan se det på planeter eller asteroider mm samt en byggnad som kan utvinna mer av det etc.

Alla dessa system flyter ihop på ett mycket bra sätt. Det tidiga delen av spelet är nyskapande och fenomenal, där undersöker du utomjordingar du möter, utforskar galaxen, gör uppdrag som är knutna till din ras och val när du väljer ras/skapar en egen. Texterna och besluten du kan ta i dessa påverkas av vad din valda ras är, är den militär, ekonomisk, pacifistisk, autokratisk, styrs den av en junta, eller ett elitiskt oligarkiskt samfund, eller styrs den kanske av en liten forskarelit. Spelet erbjuder nämligen en mängd olika val i hur din regering styrs, hur din ras är, militant, fredlig, anpassningsbar till nya miljöer och mycket annat. Alla dessa små aspekter påverkar också hur du kan föra diplomati, hur din ras bemöts av andra, vilka beslut du kan ta när du utforskat händelser runtomkring dig och mycket annat. I ryggen på detta finns ett enkelt men robust och komplext resurssystem som fungerar väl och ger rätt mängd djup för en sådan här titel utan att bli för komplicerad.

Det militära, teknologiska och själva byggandet av ett imperium fungerar allt i symbios och med enkelhet. Är det något jag gillar med titeln är det att alla system är enkla, lättnavigerade och smidiga. Informationen göms inte bland mycket menyer i menyer vilket är en positiv utveckling Paradox tagit i strategigenren, och en svaghet deras tidigare alster ofta haft. Musiken och designen är för det mesta topnotch, musiken framförallt, designen går ibland från att vara fantastiskt till att ibland inte vara helt klockren. Gillar du 4x kan jag rekommendera denna titel. Det är en genrebrytare som med dlc och expansioner kan nå full perfektion och stå sida vid sida med Master of Orion 2 och Galactic Civilization 2 m.fl. Jag har tyvärr inte hunnit utvärdera late game tillräckligt men end game i denna titel skiljer sig också med specifika händelser som kan tvinga galaxen att samarbeta eller gå under vilket är fantastiskt. Lite mer arbete med Diplomatin behövs dock men annars en fenomenal titel.

Ett nytt Mercenaries spel vore toppen

En ganska bortglömd serie som utkom i ett par delar primärt två till förr förra generationens konsoler. Det skapades av de nu sedan många år nedstängda Pandemic Studios som också är kända för Star Wars Battlefront 1 och 2 och andra titlar som Full Spectrum Warriors och Saboteur. VIlka som äger rättigheterna till Mercenaries serien idag är för mig okända även om det borde vara EA, men det vore en ganska bra licens även för antingen Avalance bakom Just Cause serien eller potentiellt en av Ubisofts team.

Serien hade brister och var ganska buggiga men också väldigt roliga. Att mot pengar utföra diverse uppdrag köpa ens egen utrustning och röra sig runt i världen istället för att stå på den goda sidan kan en utvecklare skippa moralkompassen och erbjuda ett mer grått alternativ där pengar styr. Även om det är upp till spelaren att avgöra vilka uppdrag som tas. Jag var kanske inte helt förtjust i Just Cause 3 men studion känns ändå som perfekt för den här licensen i dess mer arkad format.

Alternativet är att titeln ges till det team som arbetar på ett open world spel av Ghost Recon som ser ut att fånga mycket av det som Mercenaries innehöll trots att det kommer att vara mer förankrat i autentism, realism och vara designat mer åt en form av simulator än arkad aktig upplevelse. Min egna dröm vore att konceptet tas och byggs med en ganska mogen berättelse som följer en grupp legoknektar.

Det går att bygga en spännande berättelse kring detta och ändå erbjuda spelaren uppdrag som kan vara både obehaglig/lite svår och tankeställande samtidigt som den erbjuder uppdrag som är mer ond person som ska försvinna eller liknande. Jag hade gärna också sett en högre variation på uppdragen, bortförande av personer levande, förstörelse och annat som kan tänkas fungera spelmekaniskt.

En del skulle protestera men jag vill också att spelet spelmekaniskt lägger sig någonstans mellan arkad och simulator, utan att gå för långt. Taktiskt, belönande spelmekanik som har djup. Detta för att också hjälpa spelmekaniken och resten av spelet att hålla lite längre. För simpel spelmekanik har en risk i open world spel att bli enformigt i längden. En lite mer intressant berättelse, en grupp legoknektar och en något förskjuten spelmekanik mellan arkad och realism.

Även en utvecklare som Dice som ägs av EA skulle kunna göra en sån här titel bra, med risk att kampanjen och den öppna världen blir lite mindre bra, Deras spelmotor, ljudmix är fenomenal och är duktiga på att blåsa liv i militära saker. Vilket hade kunna fungera, tänk Mercenaries i nya Frostbite, med ljudet, mängden explosioner och kaos. Risken är att berättelsen hade haltat och min önskan om mer intressant berättelse hade nog havererat men å andra sidan så skulle det nog kunna bli en helt ok titel.

En tanke kunde vara att bygga ett Mercenaries kring något av världskrigen istället för modern krigföring. Lego soldater var inte helt ovanliga och skulle kunna låna en hel del av det som Dice byggt för Battlefield. Jag har lite svårt att se någon annan utvecklare inom EA ta hand om den här licensen på ett bra sätt. Å andra sidan så kan EA också skapa nya utvecklare med personal från etablerade studios.

Konceptet bakom Mercenaries hade också fungerat under Star Wars licensen men det känns lite otänkbart. Men det hade kunnat fungera även om titeln inte delat namn med Mercenaries i slutändan. Det finns mycket som går att göra men i grunden så tycker jag om grundkonceptet och med lite modifikationer och rätt utvecklare känns det som en titel som skulle kunna gå bra i spelklimatet idag.

Niffelheim ser lovande ut

Ett spel jag lite på slump klickade mig in på i Steam katalogen var det i early access kallat Niffelheim. Det tillhör liknande genrer som Terraria m.fl. du ska överleva, bygga ut din bas i en 2d värld. Men efter att sett trailern och lite gameplay så blev jag ändå nyfiken på projektet. Röstskådespelet var ganska bedrövligt men designen och stilen på allt är fenomenal. Det påminner lite om en del spel som fanns under 90-talet i sin ton och stil och jag tycker att designen är väldigt bra,

Det kan säkerligen bli ett ganska ok spel, musiken verkar också helt ok. Spelmekaniskt verkar det påminna om annat i genren vilket kan eller inte bli spelets svaghet. Jag har personligen undvikit att köpa EA med ett undantag och det var Subnautica som fortfarande utvecklas och har enorm potential. Samtidigt så brukar det vara bäst att vänta på en release även om det ibland tar år. Om någon har provat titeln ifråga så får ni gärna berätta hur ni ser på spelet, om det är bra, har potential eller mest var bortkastade pengar.

Dawn of War 3 trailern ser riktigt bra ut

Mycket riktigt utannonserades spelet idag men en fantastiskt melankolisk och mörk trailer dränkt i kroppar och aska. Lite annorlunda ton än förut, det gav mig Dark Souls 3 vibbar ganska omgående och det verkar som att stora enheter blir ett inslag denna gång.

På deras hemsida kan man se trailern och några enstaka bilder men inget konkret från spelet i sig.Trailers säger ofta ganska lite om spelet men kan ge en hint om enheter, raser och ton. Det verkar bli mörkare än tidigare baserat på hur trailern framför våld, död och tre raser i universumet kan ses. Den första är Blood Ravens som tillhör Space Marines och mänskligheten, den andra är Orcs och sen får vi en skymt av Eldars.

En beskrivning av spelet ger oss en bild av upplägget. Leda hjältar, massiva strider, i flera system. Jag undrar om man inte helt enkelt byggt vidare på det man provade i Retribution d.v.s blanda arméer och hjältar och öka skalan. Det återstår dock att se om det blir så pass taktiskt som Dow 2 eller mer av ett rts likt Dow 1 alternativt någon form av blandning mot något på skala som liknar Supreme Commander.

Ingen vet dock än men ser fram emot kommande veckor för mer information. Jag spekulerar att denna titel också försöker integrera mp till något mer än vad vi sett tidigare i serien.

https://www.dawnofwar.com/