Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Halo 6 på PC är en intressant tanke

Halo på pc har varit en sorglig historia. Halo: Combat Evolved var ett fantastiskt spel som hade en fantastisk version på PC. Halo 2 var låst till Vista men var i övrigt en ok version av spelet. Båda titlarna går även att spela på moderna operativsystem som Windows 10.

Däremot saknas resten av sviten. Halo 3 ryktades länge men släpptes inte och ingen av de förbättrade remaken av både Halo: Combat Evolved och Halo 2 släpptes på PC. Inte heller Halo 4 eller del 5 kommer att släppas med stor sannolikhet. Istället ser det ut som att Halo på riktigt kommer till PC i form av Halo 6 och Halo Wars 2.

Jag tycker att det är ett bra beslut, det första spelet i serien fick mig att köpa en Xbox och skrev om regelverket för förstapersons skjutare på konsol. Resten av spelen har alla varierat något i kvalitet men aldrig varit direkt dåliga spel. Den enda titeln jag inte spelat är Halo 5 vilket är synd men för mig är en Xbox One inte aktuell just nu.

Halo Wars 2 och eventuellt Halo 6 på PC är för egen del väldigt positivt som följd av min historia med serien. Jag hoppas bara att spelen släpps i bra skick, även om jag inte är helt sugen på att betala så pass mycket per spel som Windows butiken tar så är det positivt att dessa spel ändå kommer till plattformen.

Lite tankar om mina favoriter på E3 i år

Det fanns många titlar som visades. En del teasades enkelt för framtiden andra var märkliga och några ambitiösa. Det fanns titlar av alla slag på mässan. Och några av de favoriter som enligt mig såg fantastiska ut var dels God of War, Battlefield 1, Maffia 3, Halo Wars 2, South Park, Dishonored 2 och framförallt Prey. Det som kanske överraskade mig mest måste ha varit den nya varianten av Prey, inte bara i vad det har blivit utan också i och med den regelrätt obehagliga men fantastiska designen spelet har fått. Två andra överraskningar var Ubisofts visning av det redan utannonserade South park uppföljaren som jag först lurades att tro var ett nytt dlc för Rainbow Six eller ett Splinter Cell. Den sista var Resident Evil som många redan skrivit om. Mina tankar är att inta en vänta och se approach.

Några av mina absolut största besvikelser rent utseendemässigt är på förhand Civilization 6 och Dawn of War 3. Jag tror att båda blir extremt roliga att spela dock, och jag tycker om koncepten som spelen bygger på. Däremot så är jag lite besviken över den lite billiga tecknade unity esque look som spelen har fått. Med tanke på Civilization 5 och Dow 2. Å andra sidan kanske Civ 6 inte har stora problem med memory leaks och annat vid släpp som följd av en mer avskalad grafik. Jag är med på design iden kring att enkelt identifiera enheter, byggnader och annat på kartan. Det är är ett bra designmål så sett, men i min mening så står sig ändå en mer realistisk palett och ton som mer atmosfärskapande och mer intressant att titta på men det är en smaksak.

Det som gjorde mig mest positiv var nog South Park som ser gediget roligt ut. Och Battlefield 1 som jag trots en del kritik mot ser som en höjdpunkt i höst online mässigt. Trots detta så hade Sony kanske den bästa presentationen i sig med Microsoft som tvåa och PC Gamer 3a med EA och Nintendo på delad sista plats. Det är synd att jag inte kommer kunna spela någon av Sonys exklusiva titlar. Microsofts mer exklusiva titlar verkar istället bli PC versioner utöver sin Xbox One utåva vilket gillas. Nintendos Zelda presentation såg ganska bra ut, det är ett spel jag också längtar efter nästa år.

Jag har lite orosmoment också över främst Ghost Recon Wildlands som ser ut att behöva en del arbete och polish, i form av lite mer arbete på animationer skjutandes ur fordon, en del i melee och lite rekyl på vapnen. Ett spel jag ser otroligt mycket fram emot men som dock släpps 2017. I övrigt ett helt ok E3 med spännande spel och en massa annat. Jag hoppas på ett fantastiskt kommande andra halva av året i spelväg och ett grymt 2017. Det släpps tyvärr rätt lite spel över sommaren, men det är också skönt att dels göra annat och kunna ta igen backloggen av spel. Det som för mig är det enda intressanta släpps dock i Juli och är en expansion till ett spel som heter Arma 3 som innehåller en enorm ny bana med en ny kampanj, fordon och vapen mm. Sen är det inte långt kvar till hösten på gott och ont.

Mirrors Edge: Catalyst är bättre än första spelet

Jag tyckte om första spelet som var en frisk vind i en ganska action betonad spelvärld, vilken den än idag är. Mirrors Edge: Catalyst är inte uppföljaren som sätter nya trender, bryter ny mark och lamslår spelvärlden det är påtagligt. Istället är det ett estetiskt dundervackert spel med free roam och parkour som verkligen skapar en känsla av frihet.

Berättelsen den här gången är lite av en nystart och utan att spoila någonting så tycker jag att den är starkare än första spelets, utan att kanske få pris för den. Den är tillräckligt bra för att hålla intresset genom spelet. Uppdragen är intressanta och röstskådespelarna starka. Faiths egna är riktigt vass och likaså den som spelar Noa.

Det som slår mig varje gång jag spelar antingen första eller nu detta är staden, stilen, det rena stilfulla vackra som man både kan se och röra sig otroligt smidigt igenom. Ibland gör inte kontrollen som man vill men spelet har trots det ett av om inte det bästa parkoursystemet tillsammans med Dying light och ett par andra titlar.

Jag har inte klarat spelet än, jag har kommit en liten bit, jag har upplevt ett antal brister. Men också otaliga förtjänster. Där spelet brister är det primärt allt collectibles och plotter på kartan. Det är inte belönande nog och saknar ett driv att samla 50 små kretskort eller förstöra 8 torn av olika slag. Det hade kunnat sneglat på Witcher 3 för bättre idéer.

Det blir för mycket klassisk Ubisoft över det. Mekaniskt och ointressant att leta efter sådant. Rollspelselementen är intressanta i en titel som denna men görs inte djup, stor och bra nog. Jag håller exempelvis inte med de som betygbombar spelet just nu alls på metacritic etc. Spelet gör mer eller mindre allt som föregångaren gör fast bättre och lite till.

Allt som allt, otroligt vackert, intressanta karaktärer med bra röstskådespel, fenomenalt parkoursystem och en spelvärld som är en av de bäst designade i år. Därtill är soundtracket fenomenalt och fungerar perfekt med spelets design och utformning. Det är elektroniskt för det mesta och trots att jag inte är ett fan av denna musik, gör den sig väl här. Dice har skapat ett kompetent och riktigt bra spel med en av mina i år favoriter av spelvärldar.

Idag släppta Hearts of Iron 4 är ett fenomenalt spel

Det var ganska självklart för mig att vilja spela Hearts of Iron 4 då del 3 är en av mina favorit spel inom genren någonsin. Trots makalöst bökig Ui och väldigt mycket meny på meny och en del abstrakta spelsystem som gjorde det mycket svårt för nykomlingar att lära sig spelet från grunden. Därtill fanns inga riktigt värdefulla ingame tutorials och andra avsnitt som på ett bra sätt hjälpe nya spelare.

Hearts of Iron 4 är lite likadant i termer av att ha en någorlunda svårighet att erbjuda ett bra lärnings- avsnitt här ansåg jag att Stellaris var mycket bättre. Med det sagt så var det inga svårigheter att börja förstå system och komma igång med spelande relativt fort, det återstår att se hur nya till serien tar sig an uppföljaren och vilken form av inlärningskurva spelet egentligen har.

Efter ett par timmar med titeln så är det klart för mig att spelet både har ett stort djup, komplexitet, är polerat, ser bra ut och är välbehövligt strömlinjeformat för att fungera på ett osedvanligt smidigt sätt för serien. Det är inte på något sätt mer arkadiserat eller på andra sätt byggt för en annan publik än de som har tid, tycker om långsammare upplevelser. Istället är strömlinjeformningen gjord i ett par områden av spelet vilket också är en del av nymodigheter och tillskott.

Ui
Denna del har fått sig en stor makeover sen sist. Det är nästan inga menyer i menyer, i princip allt är åtkomligt med ett eller två click. Det är otroligt smidigt att rita upp planer på kartan som den integrerade Ai:n tillämpar för att utföra din vilja. Du kan manuellt flytta allt och utföra allt som tidigare men detta nya system är både smidigt och effektivt. Allting som behöver göras organiseras, flytta under nytt ledarskap, byta ledarskap görs med enkla knapptryck som både är innovativt och bra för spelets pacing.

Spelmekanik och speldjup
Denna del av spelet är sig lik tidigare itterationer, det är samma grund. Spelet utspelar sig på en stor karta av världen, du tar kontroll över en nation och styr sedan landets främst militära men också bitvis diplomatiska och civila delar fram till utbrottet av kriget. Det är bygge av enheter, designandet av divisioner och i vilken riktning du vill föra landet i. Även om spelet har en historisk grund och Ai:n vid val av detta spelar historiskt så innebär det ändå att du får en enorm frihet i att förändra historien.

Du kan om du vill göra Frankrike Kommunistiskt och besegra Tyskland som i deras stream för att sedan hamna i krig med de allierade och eller Soviet. Det fungerar och det finns otaliga exempel som dessa som gör att varje genomspelning kan bli mycket unik och spännande. Men på det stora hela kretsar spelet kring att ta ledning över en stat strax före kriget och sedan genom det. Serien har aldrig varit smidigare och mer spelmekaniskt åtkomlig än nu. Det är enligt mig en klar förbättring eftersom det nu är mycket enkelt att få tidigare ibland krångliga aspekter genomförda, exempelvis invasioner av öar, om organisering, få Ai:n att göra vad du vill etc.

Speldjupet är inte heller borta istället anser jag att spelet har fått ett mer taktiskt djup, en del kvantitativa aspekter är borta och spelplanens territorium är istället större inte olik hur Hoi2 hade det. Vilket innebär att hamnar, städer har en ännu större betydelse och det erbjuder mer taktiskt djup vilket också innebär att det strategiska hela blir ännu mer intressant. Systemen för spelet som resurser eller produktion av materiell för krig eller förberedelse för konflikt är även det något omformat.

Istället för en mängd olika mätare som ska balanseras konstant, så är det mer förankrat i andra spelmekaniska system. Som exempelvis handel, produktion och antal fabriker utan så pass enormt onödigt med mikropill i menyer, som spelaren satt barnvakt åt i Hoi 3. Kvalitet före kvantitet och mindre abstrakta system. Vilket för mig in på en av de stora förändringarna som är nationsträdet, dessa är alternativ där tidigare events bakats in. Du undersöker alltså events inte olikt hur det fungerar i Stellaris fast du behöver inte någon enhet för detta istället måste enbart vissa kriterium vara uppfyllda och du väljer detta som sedan får fullföljas med tiden inte olikt hur forskning sker.

Forskning och Diplomati är två system som också är strömlinjeformade, istället för den något oklara och smått överrumplande träden i Hoi 3 så är det mycket mer lättsmält för ögonen den här gången, tydligt avgränsat och fokuserat. Diplomatin är ganska lik den i tidigare delar med en del nya inslag som går att utföra. Och även konflikternas efterspel är bättre utformat, istället för diplomati- skärmen dyker en skärm upp där du avgör vad som ska hända förloraren detta system ska representera skrivandet av avtal inte olikt det som skedde i många fall. Allt som allt har många system i tidigare delar fått sig en förbättring och en behövlig strömlinjeformning. Spelet är i vissa meningar också mer komplext även om en del aspekter ger sken av annat.

Ai
Av det jag har sett hittills är en förbättring även om den har sina stunder. Det som verkligen enligt mig är en framgång och innovation är hur Ai:n implementerats för att hjälpa dig som spelare. Tidigare kunde du överlåta aspekter till datorn att helt ta över. Nu är det en del av speldesignen istället. I slutskeded av Hoi3 infördes möjligheten att skapa planer utan interaktion med Ai:n utan för att dela med dig till andra, skapa spännande historier av det var kosmetiskt. För Hoi 4 är denna funktion en grundstomme i hur du för konflikter på många fronter. Genom att organisera ett antal divisioner under en general kan du sedan rita upp fronter, och anfallsplaner eventuellt defensiva planer, samt reträtt planer och en del annat.

På detta vis kan du hålla igång många sidor av konflikten samtidigt och med mycket stor enkelhet navigera runt och detaljstyra där det behövs. Ai:n agerar nästan alltid som du vill att den ska i enlighet med den plan du ritat upp, det kan liknas med att du bokstavligt är en general som ger order åt andra att sen utföra dessa i praktiken i princip. Vilket datorn då gör åt dig. Det låter som att spelet spelar åt spelaren i viss mån men det tillför snarare en känsla av att du är en general som ritar ut anfallsplaner, som sen fullföljes på kartan på ditt kommando. Och på Ai fronten så har Paradox gjort framsteg i förhållande till den i Hoi 3 som hade svårt med allt från landsättningar, flyganfall, använda fartyg till att navigera kartan och använda enheter i kombinerad form.

Utseende och musik
Denna del i serien har en som vanligt förbättrad look, men jag ska gå så långt som att argumentera för att det är ett av de snyggaste grand strategy titlarna just nu på marknaden. Designen och utseendet på allt från paneler till mark och enheter är fenomenal. Det är ett vackert spel med en färgsättning som skapar en känsla av tiden spelet utspelar sig i. Musiken är den också bra och passar tidsperioden, den är passande och låter mycket bra vilket alltid är en positiv sak. Med det sagt så brukar trenden med dessa spel för många spelare ändå vara att stänga av musiken och ha sin egna i bakgrunden.

Ljuddesignen är också fantastisk, bomber, maskingevär allting låter väldigt bra, effekter, när saker sker, det ambienta rent övergripande har både den som skapat musiken och de eller och samma person som skapat alla andra ljud för spelet gjort ett toppenljobb. Spelet låter bra för ett spel i den här genren och jag är glad att även denna del fått en del kärlek. Ofta neglerad i genren av förklarliga skäl, men det gör mycket att ha kvalitatet i många områden när man spelar ganska långsamma och långvariga spel som dessa.

Summering och lite andra tankar
Helhetsmässigt har timmarna med spelet imponerat på mig som ändå älskade del 3. Det inger en mycket kraftigare känsla av att leda en nation, framförallt som en general i konflikten. Spelet nya Ui och smidiga system för order och andra aspekter av krigföringen i spelet är mycket välkomna. Musiken är strålande och det visuella imponerar, spelet flyter också på ovanligt bra för genren vilket är positivt i min ringa mening något bättre än Stellaris och Eu 4 vid släpp.

Några av de brister som jag ändå kunde urskilja av min tid med spelet var något för mycket copy paste ansikten i andra dräkter av olika ledare i Asien, Afrika och Latin Amerika. Vilket enligt mig känns aningen trist men å andra sidan stirrar man mycket sällan på deras ansikten i spelet. De stora staternas ledare är alla där och unika. De har också av de jag sett för det mesta historiskt korrekta rådgivare, kända namn och annat med i alternativen.

Inte olik Stellaris så har spelet ett system kallat influence points som genereras, detta används för att göra avtal, sätta nya policies, designa nya typer av enheter eller förbättra dessa utanför forskningsträdet och det politiska nationsriktningsträdet. Denna valuta är jag precis som i Stellaris lite tveksam till om den är positiv eller en dryg restriktion som är för svår att påverka.

Spelet känns också byggt som en plattform för dlc det märks speciellt vad berör kosmetiska saker. Vilket precis som med alla andra Paradox titlar är standard. Där kan vi vänta oss mycket återigen i kosmetiska tillbehör, musikpack antagligen ett antal större dlc också. Vilket i detta fall inte behöver betyda att allt är negativt, spelet står bra på egna ben som det är men det är värt ändå att påpeka att som vanligt så blir det med stor sannolikhet tungt fokus på kvantitativa mängder dlc med inslag av stora kvalitativa paket med egna micro dlc i sin tur. Å andra sidan patchas många av de nya funktionerna in gratis vanligtvis utom ett fåtal exklusiva.

Jag är positiv, jag tycker att spelet är otroligt spännande, det har fortfarande inte riktigt kanske hittat rätt mängd historiska händelser som ploppar upp som nyhetsartiklar. Vilket är synd, det skapar mycket atmosfär. Men med det sagt toppenspel som utvecklar och förbättrar Hoi3 på de flesta av nivåer. Vissa aspekter är inte där än komplexitetsmässigt men man bör ha i åtanke att Hoi3 fick dlc i ett antal år och att matcha mängden innehåll är svårt, men basen för denna titel är fenomenal och går utmärkt att bygga vidare på precis som med Stellaris. Jag vill också berömma lite för menyerna och Uin som är fenomenal, kanske inte riktigt lika polerad som I EU4 men det lär nog slå även den titeln med ett antal månader av dlc och patcher.

Är man en spelare som tycker om WW2, är intresserad i strategiska spel och har lite tid kan man gott testa detta spel, för fans av serien så rekommenderar jag titeln också, den är värd att prövas även om man tvärtemot mig inte gillar förändringarna. Vilket jag kan förstå men det är ett toppen spel i genren och jag kommer att spela många timmar av detta.

The Witcher 3s nya expansion är design av spelvärldar i toppklass

Jag spelar för mycket spel på för få timmar i veckan för att riktigt komma någon vart. Men har under helgen hunnit spela mycket av Witcher 3 och dess nya kampanj, efter att ha spelat igenom den första kampanjen som också var riktigt bra. Det enda som kan sägas i negativ bemärkelse om den andra expansionen innan jag går in på det som är positivt, Är att det verkar ha smugit in en del extra buggar i spelet, mycket clipping problem, och Roach är nästan lika buggig som vid släpp av basspelet, och ett par av röstskådespelarna är inte alls bra och låser som att de läser manuset.

Med det sagt så är världen stjärnan i expansionen den nya stilen, musiken designen. Det sagoboks aktiga blandat med medelhavs arkitektur och influenser inbäddat med aspekter av basspelet och dess första expansion. Jag tycker att expansionen har ett av året absolut bästa världar i ett spel hittills. Det märks att det ligger mycket arbete, passion och kärlek bakom den. Berättelsen är lika den otroligt engagerande men många sidouppdrag, engagerande mini quester och annat som tar tid att ta sig igenom.

Att arbeta för att lösa konflikter mellan gårdarna, eller till att följa huvudstoryn. Allt känns passande och intressant, att vampyrerna har en större del denna gång i berättelsen är otroligt spännande. Det finns väldigt lite att inte gilla vad berör berättande och berättelserna som finns här. Även alla små historier som kan hittas i böcker, små lappar till det som du stöter på när du är ute och rider är fenomenalt.

Jag vet inte om vi någonsin sett en sådan här tolkning av mörk fantasy i en sådan här typ av miljö i ett spel förut. Vilket ioförsig inte är förvånande, the Witcher serien i sig är en ovanligt mörk och unik tolkning av fantasy som saknar riktiga konkurrenter i spel sammanhang även om det finns ett antal spel som försökt. Just kontrasten mellan riddar fantasy och det mörka som ändå präglar delar av expansionen är fantastisk. Jag har fortfarande svårt att acceptera att så mycket kvalitativt innehåll enbart kostar ca 160-180 kr, för en enorm expansion med runt 20h+ innehåll.

Min rädsla till en början var att de skulle packa spelet med för mycket olika teman men även här lyckas spelet balansera humor, mörker, fantasy, allvar, lättsamhet och annat i en mycket kompetent blandning. Att rida genom vindruvsgårdarna i solskenet, se bergen, kullarna och de stora slott som tornar upp sig. Ibland stannar man bara upp i spelet för att titta runt. Det är otroligt vilket sceneri som expansionen erbjuder.

Jag tycker fortfarande att basspelet står sig som ett av världens bästa spel genom alla tider och med expansionerna så är det verkligen ett mästerverk trots en del brister. Den här expansionen är som nästan alla redan påpekat en solklar rekommendation om man äger basspelet. Det är lite sorgligt att det är slut på nytt innehåll för spelet. De är ett fenomenalt spel verkligen som stannar med en länge, bilden jag tog ovan in game visar att även dess expansion har samma effekt.