Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Ett litet återbesök till en teknisk katastrof

Skrivet av Patrikseve den 4 februari 2016 kl 00:59

Jag har spelat många spel genom åren som varit totalt ospelbara, eller trasiga. Ett av de mest tråkiga exemplen för egen del var när personlig favorit spelserie hamnade i en sådan kategori. Total War är en serie som dock inte är skyddad mot tekniska problem. Precis som med många strategispel har serien ett arv av tekniska problem vid släpp. Rome 2 stod sig som kanske studions värsta exempel vilket då var än mer tragiskt med tanke på att Rome: Total War från 2004 är ett av mina favoritspel genom alla tider. Ett spel jag lagt ner en bit över tusen timmar sedan släpp. Del två är en annan historia.

Rome 2 släpptes nästintill helt ospelbart för många och hade ett par mycket märkliga spelmekaniska design beslut som inte fungerade för mig personligen. Förutom att spelet krashade, hade buggar som fick fartyg att flyta genom kartan, soldater att förvandlas till zombies osv fanns där en mycket intressant konflikt mellan modernistisk arkad aktig speldesign för ungefär hälften av spelet, och en publik som bad om ett spel med djupare och mer komplex spelmekanik. I efterhand förstår jag beslutet, statistiken talade sitt syfte, få spelade tillräckligt med strider och lösningen ansåg man var kortare mer bombastiska strider vilket krockade med en del av spelarnas önskningar och underhållning med spelet. Jag kan dock känna att prioriteten låg fel i vad som behövde åtgärdas.

Idag 2016 är spelet något helt annat än det var då 2013. Jag skulle våga gå så långt som att säga att det är lite av ett annat spel idag. Efter en lång period av patchande. Till att börja med är grafiken något förändrad den ser på vissa ställen sämre ut, och på andra ställen är den bättre. Kampanjkartan ser bättre ut idag, med säsonger, vädereffekter och liknande som inte fanns vid släpp. Vilket jag inte alls förstod mig på, en del strategiutvecklare slarvar med detaljer vad berör väder, natt och dag men också händelser på kampanjkartorna vilket är trist. Ett exempel som är kvar i spelet är en händelse eller event som det kallas där en vulkan får ett utbrott... men vulkanen i spelet ryker inte ens på kampanj kartan. Små detaljer som borde finnas men inte är där. Däremot så är denna del av spelet vacker att se på än idag. Många funktioner som det nya provinssystemet som medföljdes har efter mycket patchande blivit ett bättre system än de äldre exempelvis.

Den andra halvan av spelet som var mest drabbad av problem, och hade de flesta av de märkliga designbesluten för egen del var stridssystemet som sker i realtid. Det arkad doftande mycket överdrivna striderna är omgjorda. Soldater kan inte längre springa som maratonlöpare, och striderna är inte slut på 1-2 minuter. Grafiken här är bitvis sämre än den var vid släpp på grund av förändringar i när saker laddas in och hur striderna rent allmänt ser ut. Å andra sidan tar strider nu uppemot 6-35 minuter vilket är en stor förändring. Ai:n är också markant bättre både i striderna men också utanför den på kampanjkartan även om mycket mer kunde önskas där. Den gick från totalt inkompetent i början till duglig idag.

Moddarna för spelet är också många, och fansen har i viss mån desperat försökt fixa så mycket de kunde av spelet. Några av mina favoritmoddar till Rome 2 är i dagsläget Divide et impera, ett par visuella moddar, synfälts moddar som förändrar hur line of sight i spelet fungerar e.t.c. plus lite annat. Det har lyft spelet till något riktigt bra för egen del. Spelet har brister men med moddarna så blir spelet mer taktiskt, svårare, mer intressant och framförallt något mer komplext tack vare ett logistik system som Divide inkorporerar i sin. Nästan alla stora buggar är som bortblåsta och trots bitvis lite långa laddningstider in i en strid och ut ur en så är det en mycket gedigen upplevelse idag. Att ha det äldre Rome Total War spelets ljudspår som mod hjälper också så jag fann att Rome 2 tråkigt nog har det minst minnesvärda i hela serien. Personligen hoppas jag att serien provar lite mer folk musik framöver, även Attila hamnar i fällan av att försöka ha för modern episk orkester aktig musik. Shogun 2 och Medieval 2 har nog den bästa mixen mellan folk och orkester.

Avslutningsvis så anser jag att Total War Rome 2 idag är ett kompetent spel som är både roligt, underhållande och med moddar högintressant. Tidsperioden hjälper också, som är en väldigt exotisk och ganska romantiserad bild av det som tog vid då. Trots det så är det tillräckligt bra för att inte bli ihågkommet som ett totalt fiasko för egen del. Istället är det ett spel som jag moddat lär återvända till då och då. Har man inte spelat spelet sen släpp, eller inte köpt spelet men varit intresserad så är det i ett bra tillstånd idag, en massiv gratiskampanj och det stora utbudet av moddar gör att spelet ändå står sig som ett riktigt bra inslag i serien i slutändan som jag verkligen rekomenderar.

Att vänta är fruktansvärt ibland

Skrivet av Patrikseve den 2 februari 2016 kl 23:58

Vi har alla väntat på något, eller varit tvungna att vänta på någon. I detta fall är det väntan på något som verkar fantastiskt, som är temat. Jag kikar regelbundet på recensioner av det efterlängtade Xcom 2 som alla lovordar. Bortsett från en del tekniska problem vilket är tråkigt men förhoppningarna kunde inte vara mindre. Jag ser mig själv som lite av en nyfrälst till denna reboot av den anrika serien. Jag uppskattade vad Firaxis gjorde med den och hur de utvecklade den på ett modern, och otroligt bra sätt. För den som inte vet så var Xcom: Enemy Uknown en reboot av en serie som började redan 1994 med X-com Ufo Defence. Dock med den ursprungliga titeln Ufo: Enemy Uknown som Firaxis under 2K antagligen tog inspiration av när det döpte sin reboot.

Det är i skrivande stund 3 dagar kvar innan släpp för en av de mest efterlängtade spelen i år för egen del. Eftersom spelet redan plockat in lysande recensioner och hyllas som en mycket bra uppföljare så gör det väntan svårare. Med lite tur så kan Rise of the Tomb Raider som precis kom ut på PC bidra tiden tills dess. Jag tycker dock om trenden av att se strategispel i allmänhet få så mycket uppmärksamhet som Xcom får. Det är en genre som jag alltid hållit högst av alla därute och de spel som per regel ger mig absolut mest nöje. Oavsett om det är omgångsbaserat, realtid, snabbt, långsamt eller av ett annat upplägg.

Det som blir absolut mest spännande är hur moddingscenen kan hålla spelet vid liv vid sidan av Firaxis stöd. Den mod support som Xcom 2 faktiskt erbjuder är långt mer än vad som är normalt i spelindustrin idag. Trots fördelarna med detta. Givetvis tar det tid att göra ett spel moddvänligt men belöningen kan vara långvariga inkomster och en ökad livslängd för produkten. Se exempelvis The Elder Scrolls serien, Fallout serien och liknande som säljer kopior ibland enbart på den grunden. Min största förhoppning är att det blir ett spel som lever länge och får en bra modding community, vilket tyvärr är ganska sällsynt idag. Det gör väntan lång... jag hoppas hinna kunna spela färdigt senaste Tomb Raider, spela Dying light expansionen som också släpps mycket snart vid sidan av Xcom 2. Men på förhand verkar det vara en väntan som är värd det.

Varför språket skapar intresse för Far Cry Primal

Skrivet av Patrikseve den 20 januari 2016 kl 22:56

Bortsett från tidsperioden i sig. De faktum att karaktärerna använder sig av ett eget språk som utvecklarna byggt med hjälp av lingvistiska experter inom protoindoeuropeiska språk är spännande. Jag är otroligt förtjust i spel som tar små till stora detaljer på allvar. Hade alla pratat engelska i detta spel hade en del atmosfären försvunnit. Genom att hela tiden koppla aspekter av spelet till tidsanknutna mer historiskt trogna sådana såsom språk, vapen, kläder mm, ökar också inlevelsen, atmosfären och trovärdigheten på världen.

Om vi ser till filmens värld så är det en blandning. En del regissörer använder engelska även hos tyska och ryska soldater i krigsfilmer, andra kanske ryska hos både svenska och ryska soldater etc. Det kan också vara i helt andra sammanhang där filmens målgrupps och publiks huvudsakliga språk är det som används. Vilket brukar kritiseras flitigt i filmvärlden. Spel har också en ganska blandad historia men använder i hög grad engelska till allt och alla i sina spel. Accenter är mycket populärt för att skilja åt tyska mot exempelvis brittiska styrkor i krigsspel förutom de visuella tecknen som uniformer och annat.

Det är dock inte det enda som gör mig intresserad i spelet. Det som visats av det känns riskabelt. Å ena sidan är det Far Cry och frågan är hur mycket nytt liv kan serien få av detta tema, de spelmekaniska förändringarna och förbättringarna. Det återstår i hög grad att se. Det som gör mig lite orolig är hur mycket stryk fienderna kan ta, och hur pass bra närstridssystemet i kombination med distansvapnen och djuren fungerar med varandra. Och utöver det hur väl berättelsen är byggd, och hur rolig världen är att ta sig genom. Jag anade lite "bullet spoonge" aktigt beteende hos fienderna och en del besynnerliga AI beteenden, men annars verkar spelet mycket lovande.

Ubisofts titlar må lida mycket av återanvända spel loopar och spelmekaniska system som återanvänds i flertalet serier och spel. Men det är ganska duktiga jämfört med många andra på just historiska upplevelser, att få till detaljarbeten och skapa trovärdiga världar. Jag hoppas att Far Cry Primal kan blåsa lite nytt liv i en just nu mycket stel serie i behov av något nytt. Spelet efter detta måste nog byggas om en aning för att inte hamna i samma situation som Assassins Creed idag gör och även en del andra långtgående serier.

Rts och dess plats idag som AAA spel, och tankar om Homeworld DoK

Skrivet av Patrikseve den 18 januari 2016 kl 16:46

Vilken plats har rts inom AAA kategorin idag? En fråga som har en viss bredd men som jag anser vara lite relevant just nu. Om någon dag släpps det för egen del efterlängtade Homeworld Deserts of Kharak. Vi möts inte så ofta idag längre av högbudget produktioner inom genren, förutom i några enstaka fall. Blizzard känd för sina rts- serier har precis avrundat Starcraft 2 trilogin. Om utvecklaren tänker fortsätta med Warcraft 4 är högst osäkert.

Det som jag misstänker kan vara problematiskt är att sälja rts idag för fullpris, utan något namn att bära spelet med. Homeworld DoK har ett sådant namn, Starcraft 2 hade ett sådant namn. Istället kanske just lägre budget och mer fokus på mp är vägen att gå för genren. Alternativt ser jag gärna fler rts med en kompetent enspelarupplevelse. Jag har själv alltid spelat dessa spel "fel", istället för flerspelarläget enbart ensam i kampanjer eller i skärmytslingar mot bottar.

Alla tre former av rts kan dock samexistera, enspelar/flerspelar fokuserade upplevelser och de som blandar lika mycket av båda. Men marknaden verkar inte längre finnas för samma utbud som existerade under tidiga 2000-talet längre. Eller så finns det en gömd konsumentbas som är större än man tidigare trott som för exempelvis rymd simulatorgenren, eller crpg (computer role playing games) genréer som återupplivades ordentligt via kickstarter de senaste åren. Jag ser omåttligt fram emot det senaste i raden av försök i denna genre. Jag imponeras om och om igen av atmosfären, användargränssnittets design, enheterna och världen av det som visats.

Homeworld DoK står sig som ett högintressant rts spel, som dock har embargo för recensioner tills släpp och osäker kvalité. Det verkar lyfta atmosfären, berättandet och designen från sina rymdsyskon. Förhoppningen är att det väljer att spela som ett långsammare rts med fokus på taktiska och större strategiska beslut. Det verkar på förhand nämligen inte fungera som traditionella rts där man bokstavligen spottar ut enheter ur sina fabriker. Utan mer som Homeworld traditionellt sett gjort fast nu utan den fulla 3d navigeringen i rymden. Min förhoppning är att om Homeworld DoK säljer bra, och fortsätter trenden med få om än högintressanta spel i genren kanske vi även får se fler rts i framtiden.

Ska du spela Homeworld Deserts of Kharak?

Januari blev inte så blekt som jag först spekulerade

Skrivet av Patrikseve den 17 januari 2016 kl 23:41

Ursäkta för min långa ej aktiva fas med bloggarna. Det har blivit mer spontant, skolans tenta perioder, och krav på kvantitet tar mycket tid. Med det åt sidan så har jag haft otroligt mycket nöje av gamla spel denna månad. På PC fick vi äntligen ta del av Dragons Dogma vars port var bra trots lite halvtaskig Lod och poppupps. Spelet i sig är en besynnerlig mix av medeltida fantasy, drakar och gammal antik mytologi producerat från ett japanskt perspektiv. Trots extremt frustrerande uppdragsdesign i kombination med irriterande låg kapacitet på Ai i detta spel från dina pawns och de escort karaktärer du ska leda så har jag haft otroligt roligt med spelet.

Spelmekaniskt är det lite som Dark Souls möter Shadow of Collussus med en möjlighet att spara när du vill. Och jag tycker otroligt mycket om designen på världen, grottor och monster, trots en del andra designbeslut jag inte är riktigt lika imponerad över, som brukar smyga in i fantasy spel. Trots en något trist uppdragsdesign som involverar mycket döda 50, samla 100 o.s.v. så är det helhetsmässigt ett riktigt bra spel, som jag ser enorm uppföljarpotential på redan såhär 14 timmar in i spelet.

Näst upp på agendan är mitt efterlängtade Tomb Raider som också är ett gammalt spel redan ute sen ett par månader på Xbox. Jag var otroligt imponerad i rebooten och jag ser mycket fram emot denna del också. Jag tror att miljöerna spelet tar plats i är ett skönt avbrott från mycket annat just nu. Mer än så i spelväg denna månad blir det inte för mig. Möjligen att jag tar en titt på Homeworld spelet som anländer snart, är intresserad men det kostar mycket, embargo tills den 20e, ingen koll på vilken kvalité som kan förväntas o.s.v. Och Resident Evil 0, ett spel jag inte spelat tidigare som också får en HD version (suprise från Capcom som släpper galet med nyutgåvor av gamla spel). I Februari sedan kommer all min tid att befinna sig i Xcom 2 som jag sett mycket fram emot. Februari och framåt är späckat med spel så vår, sommar och höst detta år kommer att bli mycket spännande.

Jag passade även på att låna en bild från spelet där ens pawns (medhjälpare inte helt olik papegojor, slutar aldrig att prata, när de gör det tillber de dig som en halvgud) och du själv kan klättra på bestarna och besegra dessa.