Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Zelda är bra men...

Lite varning för spoilers. Jag har spelat en hel del nu. Jag har dock inte klarat 3 av de 4 Guardians som också är ett eget tempel i sig. Huvuduppdragen har hittills varit ganska icke engagerande och berättelsen i sig är inte särskilt intressant med halvdant röstskådespel även om paketeringen är bra. Med det menar jag spelvärlden, hur berättelsen om Link och Zelda återigen tar vid fast i en annan kontext. Istället är det andra saker som lockar.

Spelet har en Bethesta effekt vilket i praktiken innebär att du går av stigen och hittar nya spännande saker att utforska. Spelet erbjuder också konstant nya saker att upptäcka, finna, att se och bara uppleva. Första mötet med drakarna som dyker upp är otroligt maffigt när det stiger ur havet eller flyger runtomkring himlen. Första gången du ser blodmånen eller andra spännande upptäckter.

Jag har spenderat mer tid på att köpa och utrusta ett eget litet hus än jag har på huvudstoryn såhär långt vilket säger en del. Och allt detta är fantastiskt, karaktärerna som du stöter på runtomkring varierar i personlighet och har egna tankar och åsikter om saker. Det är inte riktigt lika mycket dialog som i exempelvis andra rollspelsjättar från varje individ och konversationerna är ganska ensidiga med några undantag. Jag gillar dock de små rutorna som säger vad karaktären tänker ganska många som har lite syndiga tankar om Link av någon anledning (vilket överraskade mig en del hur mycket bakom raderna ett inslag relationer/tankar som uttrycktes hos karaktärerna.

Där spelet glänser så är det utforskandet, hur musiken växlar mellan tyst och på samt hur alla systemen som spelet bygger på synergerar. Dels vädret, craftingsystemen (mat, elixir) och fysiken mm. Detta är helt fantastiskt och något jag tycker att fler utvecklare kan fundera kring i sina open world tolkningar. Att bygga färre system som spelar in och påverkar varandra på en mer komplex nivå. Det som dock stör mig är att själva systemet för hästar och vapen/rustningar är lite frånkopplat resten.

Till att börja med gillar jag inte vapensystemet i denna del i hög grad det är grundläggande och allting går sönder. Jag hade föredragit färre vapen som utvecklas med tiden istället och är förankrade i spelets andra system. Kanske vapen som verkligen har en berättelse som utvecklas med tiden? Jag hade dock sett ett system där vapen och rustningar går sönder men metoder att reparera och underhålla mer. Elixiren är lite halvdana för just detta och jag har inget recept om det finns något som ökar tåligheten på vapen. Däremot så är vapnen lite grundläggande knuten till elementen såsom eld/is/elektricitet skada mm.

Jag hade också gärna sett lite mer alternativ till rustningar med fler förmågor. Det är bitvis bra och det jag har sett har sina egna respektive fördelar. Speciellt quest rustningar som jag inte ska gå in på är häftiga i hur de fungerar vilket gör att du vill spara dessa. Men rent överlag blir vapen/sköld/pilbåge systemet plottrigt, saker går sönder och det blir lite mer slump än strategi/taktik när du möter något och vad du möter. Jag gissar på att när jag hittar Master Sword så går det inte sönder på ett par slag (vore inte det snopet om det svärdet gick sönder på en 7 slag på en liten goblin). Vilket antiklimax om du får berätta för Zelda att det är bara att ställa in alla förinta apokalypsen planer då du slog sönder det ultimata svärdet när du försökte hugga ved med det.

Jag är inte heller helt såld på hur krafterna använder motion funktionen i Wii U dosan ibland fungerar det med precision och ibland är det mest i vägen. Svagheterna är dock inte så omfattande att det på något plan förstör upplevelsen. Zelda Breath Of the Wild är som bäst när du vandrar över grässlätter möter andra vandrare, utforskar, klättrar berg och flyger med din lilla "flygdrake" som du får i spelets prolog. Det är magin att resa som är kärnan i denna titel. Och där bossarna inte olikt Shadow of The Colussus är imponerande och det är faktiskt spännande hur element från detta, Dragons Dogma, Dark Souls, och tidigare Zelda kommer ihop med inspirationer från andra titlar i detta.

Jag skojar inte när jag säger att matlagning i detta spel är riktigt roligt... att stå och blanda, mixa och försöka hitta de där superrecepten. Och spelet är så pass väldesignat att de sätter stämningen rätt för alla ändamål. Rör du dig över vidda slätter stängs musiken ibland av eller tonas ner så att du bara kan ta in allt. Strider du möts du av ganska bra stridsmusik som sätter tonen och rytmen rätt. Oavsett vad du gör så sätter spelet stämningen väl genom musik, miljö och andra faktorer som samverkar. Det har fått mig att tappa hakan en eller två gånger trots att det körs i låg upplösning, körs i mindre än önskvärda bilder per sekund.

Det är i grunden en rätt icke intressant berättelse som berättas för hackigt, ett stridssystem/vapensystem som känns frånkopplat resten av spelets system och en del prestanda problem som tynger ner spelets annars så fenomenala utforskning och upplevelsen att bara röra sig runt och interagera med världen, dess väder, och dess invånare. Även craftingsystemet kring mat och elixir är helt fantastiskt och har flera dimensioner till sig. Att hugga ved mot natten, göra upp en brasa och laga mat i vildmarken är en ganska häftig upplevelse som jag inte förväntade mig ur ett Zelda spel.

Vi måste dock diskutera häst systemet som finns på plats är bland det mest frustrerande jag stött på länge. Inte nog med att den sparkar dig, slänger av dig om du är oförsiktig vilket jag kan acceptera men att den stegrar för minsta lilla. Jag vet inte hur mycket bättre det blir med de mer exotiska ridjuren, men det gick så långt att hästen stegrade vid minsta närhet till en kant att jag sålde den för 300 rupies till första bästa person vid vägkanten som behövde en. Jag orkade inte rida upp och dumpa den i den aktiva vulkanen, nu går jag och flyger istället och så mycket roligare det är. Minus att surfa på ens egna sköld nerför berg som Legolas i Sagan om Ringen vilket alltid går hem, och att sandsurfa på skölden med hjälp av ökenfisksäl- saker är en upplevelse.

För att summera Zelda är inget problemfritt spel utan har en del gedigna och påträngande brister som vägs upp av andra helt fantastiska aspekter i denna spelvärld. Det har verkligen en magi som få open world spel har. Och oavsett vad man egentligen gör så vill man ha mer av det. Nu när jag tänker på det var det kanske synd att jag sålde hästen jag hade ju precis fått en fin rustning till den som jag inte riktigt förstod hur man gav till en häst/best/djur.

7-8h Mass Effect Andromeda Intryck

Eftersom embargot inte gäller Trial versionen tänkte jag dela med mig av lite tankar och åsikter kring spelets första timmar. Det kan hända att det i texten blir lite spoilers mitt mål är att undvika allt sådant. Jag tycker att spel är bäst om de får upplevas nya och outforskade.

Det som slår mig direkt är hur pass mycket mer intressanta alla system är. Vyn att färdas runt planeter och annat i rymdskeppet är slående vacker och du har utsikt över den planet du befinner dig utanför via ditt skepps fönster. Detta är ett av seriens signum och med höga inställningar på PC versionen så är det helt makalöst vad vackert spelet bitvis blir. Densamma gäller även på världarna man hamnar på, jag ska inte spoila något men kommer att beröra första konkreta världen du får utforska och den som erbjuds i trial versionen. En bonus är att vi kan förändra utseendet på både oss själva och tvillingen innan man startar spelet vilket hjälper att göra berättelsen sin egen.

Grafiken spökar mestadels i vissa välupplysta områden, exempelvis ombord The Ark och Nexus. Det som framförallt stör är att ljussättningen skapar en konstig vit hinna över allting. Det finns även lite skuggproblem och animationerna är en blandad påse. De är bitvis riktigt bra till komiska. Är det direkt spelförstörande? Inte så mycket det enda karaktären där jag upplevt att minspelet kan bli direkt risigt är Cora Harper där det stela ögonbryn/musklerna blir övertydliga vilket ger en konstant nästan lite psykotisk min bitvis.

Röstskådespelet varierar från toppklass till lite mindre bra men aldrig regelrätt dåligt. Alla huvudkaraktärer som jag mött gör ett riktigt bra jobb. De är också alla varierade har egna personligheter och är väldigt intressanta att lära känna. Redan direkt så ser man att de har mycket att berätta vilket är lite av en Bioware styrka, deras karaktärer är ofta otroligt välgjorda. Även utan att spoila något så är skeppets Ai Sam otroligt levande och väl röst skådespelad för vad som ska vara en Ai.

Spelmekaniskt kommer spelet att upplevas som ett vertikalt och mobilt Inqusition. Jag var själv lite lätt orolig för detta. Men spelet är mildare i termer av grinding men ganska svårt i början. Räkna med att dö en del då vapnen du har är rätt klena och fienderna dundrar på med ganska hög skada. Du har också tidigt inte riktigt tillgång till många abilities vilket gör striderna rätt farliga. Men det är grindiga strider med bitvis för höga hälsomätare... jag är inget fan av det men i övrigt är striderna seriens bästa. Mobiliteten är fantastisk att flyga runt med jetpacken i kortare hopp att stanna i luften och hovra samtidigt som man likt Boba Fett avlossar en eldkastare är rätt coolt. Striderna kan nog upplevas traggliga i början med lite tur blir det mer roliga ju mer förmågor och annat man får.

Inqusitions design spökar dock lite mer... du har denna gång ett ganska stort loot/crafting system som du skaffar dig mer resurser dels genom att likt i Dragon Age plocka mineraler, och i detta fall istället för att sätta flaggor på punkter så kan du skicka ner drönare som borrar resurser. Du kan också få det via skannande i planetvyn likt Mass Effect 2. Dock är det lite snyggare gjort denna gång och mindre bökigt. Med resurserna kan du förbättra, uppgradera eller undersöka ny utrustning som kräver en annan resurs du får via att skanna och hitta material i världen.

Det är uppdelat i så att säga forsknings poäng för respektive faktion och råvaror du kan bara låsa upp ny utrustning från en faktion med tillräckligt med poäng inom den kategorin som du fått genom att skanna utrustning och samlat forskning från baser mm, men för att bygga allt sedan behöver du metaller, mineraler och annat. Dessa mineraler och metaller kan du bygga allt med men du måste såklart ha tillräckligt med det, vissa saker kostar mer än annat och en del saker kan uppgraderas. Det har en del skillnader mot inqusition men jag är inte helt emot detta system. Det är lite Inqusition + Mass Effect 2 + Mass Effect 3 över det hela. Det förankrar både berättarmässigt och spelmekaniskt med världen på ett bra sätt. Det är inget du inte sett förut det är heller ingenting som är rent dåligt. Det ger också en viss ursäkt att utforska planeterna.

Utforskandet är dock höjdpunkten eftersom Andromeda är byggt i Inqusition finns det vissa likheter med titeln estetiskt och visuellt men det känns ändå som sin egna grej. Designen är topp notch och spelvärldarna vi fick besöka var väldigt vackra, intressanta och skapar mysterium. Det fanns också mycket sidhistorier och intressanta berättelser. Sidquesterna är också lite mer än bara hämta detta utan det är regelrätta uppdrag att lösa problem, de har unik dialog och det lovar gott inför release om det håller i sig. Utforskandet görs också bäst med hjälp av ett fordon du får tillgång till tidigt vilket är mycket smidigare än det vi är vana med från tidigare delar i serien. Det känns lite som Mass Effect 1 som det kunde ha varit.

Jag älskar dock att faunan, fienderna och de olika faktionerna slåss mot varandra i spelvärlden. Det händer ofta att du hamnar i en tre side konflikt i striderna ibland fyra. Vilket jag gillar ofta brukar man enbart strida mot en fiende faktion åt gången. Men här kan det variera bättre och det är också ofta fientliga mot varandra. Det leder mig in på det avslutande tankarna som jag har kring trial versionen. Dialogen är ganska bra, även om det ibland finns för få svar så upplever jag större kontroll över vad jag säger och det är logiskt. Om du väljer ett svar så blir svaret som du tror av att läsa och hela systemet är designat kring känslor. Lutar åt Dragon Age hållet och det fungerar. Att dialogen är lite självmedveten och att den är mer förekommande är ett plus. När jag åker mellan punkter så pratar karaktärerna mer med varandra, om saker i världen och med dig vilket är en förbättring mot förr om vi ser till tidigare delar i både Dragon Age, Kotor och Mass Effect serien.

Det blir inte baserat på det jag spelat den där långa tystnaden som att ingenting händer vilket skedde bitvis i tidigare delar av serien och Mass Effect. För att summera så är det en väldigt vacker titel med sina skönhetsfläckar, något krävande på datorn som spelar väldigt väl och känns som en hybridisering av Mass Effect 1, 3, Dragon Age 2 och Inqusition. Det finns influenser från Mass Effect 2 och Kotor här med men de som spelat Inqusition och Mass Effect 1, 3 kommer att känna sig som mest hemma tror jag. Ett plus är att animationerna att röra sig är bra till skillnad från det nästan komiska i Mass Effect 3.

Hur bra är spelet? Svårt att säga men jag älskade min tid med Andromeda vilket jag faktiskt inte trodde att jag skulle när det var så lika Inqusition på många sätt. Men skillnaderna och universumet med all sin lore och allt nytt är en nytändning för serien. De inledande timmarna är starka, fyllda av mysterium och spännande är man ett fan av serien och eller mer är ett fan av Dragon Age Inqusition tror jag inte att man blir besviken. Ett plus också för designen för Andromeda Initiativet med de nya hjälmarna och mixen mellan gamla Mass Effect.

Förutom huvudfienden som liknar Collectors bitvis så finns det en annan som kallas Remnants som lämnat efter sig robotar och gamla ruiner och de syns inte till tänk en futuristisk Dwemers från The Elderscrolls ungefär. Om det tar en Prothean---> Reaper vändning kan jag inte svara på men allt story relaterat får vi uppleva och utforska när spelet släpps nästa vecka. Spelet känns dock mer som en spirituell uppföljare till Mass Effect 1 än vad del 2 gjorde som regelrätt uppföljare på många sätt.

Ghost Recon: Wildlands och Zelda: BotW

Jag har spelat en del av båda spelen och kan kanske inte säga alltför mycket som redan inte sagts. Det är dock spännande kontrast mellan båda spelen. Det råder dock ingen tvekan vilket som är den starkare titeln. Ghost Recon: Wildlands har en relativt generisk och tråkiga spelvärld som däremot är väldigt vacker bitvis. Spelet skiner dock i själva striderna och friheten som finns. Zelda å andra sidan är något svag i sina strider men gör upp för det med allt utforskande, alla äventyr och den makalöst välgjorda spelvärlden.

Där Ghost Recon: Wildlands lider av en mängd buggar fortfarande som att spökena kan springa på vatten som Jesus i berättelserna , fastna i terrängen, texturer som inte laddar in m.fl. så är Zelda mer prestanda tungt bitvis och har få tekniska buggar men drabbas av lagg och annat. Båda dras med sina respektive tekniska problem.

Däremot så är Zelda den titel som är absolut bäst av de två utan konkurrens. Ghost Recon lider av samma problem som Maffia 3 med väldigt monotona och repetitiva uppgifter, designat för Co-op och mest frustrerande i sp. Dock är spelet ändå väldigt bra trots sina brister. När det fungerar som det ska och eller att man spelar med en grupp så är spelet uppe och nosar på högre betyg. Men den riktiga pärlan denna generation och i viss mån det första av nästa är Zelda.

Jag kan inte uttala mig helt kring hur väl spelet håller än men det ger mig samma känslor som Witcher 3 det där magiska, utforskandet och i viss mån lite klassiska Nintendo magin som genomsyrar spelet. Det är enormt stort, välfyllt, detaljerat, djupt och väldigt polerat. Det är i dessa stunder jag drömmer om att det släpps till PC då det skulle kunna lyfta spelet något enormt med mer drawdistance, bättre prestanda och högre fps mm.

Med det sagt så kan jag inte tänka mig annat än att Zelda blir en av de starkaste Goty kandidaterna i år för många. Men jag har för mycket kvar av spelet för att uttala mig än. Det är dock ett äventyr som är väldigt nytt och spännande, och det var ett tag sedan jag absorberades in i en spelvärld som denna. Baserat på det jag läst så lär Zelda bli lite av ett måste spela typ av spel som kan gå till historien som ett av Nintendos bästa men jag har inte bildat mig en sådan åsikt än utan vill spela klart spelet först. I all ironi så har Zelda har funktioner jag vill se i Ghost Recon: Wildlands av alla titlar ett exempel är att kunna vänta till nätter eller andra tider på dygnet innan man infiltrerar/stormar något.

I slutändan är både Ghost Recon: Wildlands och Zelda BotW två riktigt bra spel där Zelda är potentiellt ett av generationens starkaste titlar och kanske ett mycket svårslaget tidig titel för nästa generation med Switch. Ghost Recon lär å andra sidan glömmas bort även om jag gillar det. Det är lite synd att det i slutändan blev så arkadigt och flerspelar inriktat det fråntar så mycket från Tom Clancy märket, jag kände samma sak med The Division som istället bjöd på Mmo esque upplevelser med grinding och bullet sponge. Rainbow Six: Siege verkar ha klarat sig bäst av serien för tillfället trots att jag inte spelar den på grund av sitt mp fokus. För att återknyta till ämnet Zelda är viktigt för mediet och ska bli ett nöje att spela klart det.

Shadow of War ser sanslöst bra ut

Om man kan bortse från all lore som blir trampad i marken så ser trailern lite ut som en barndomsfantasi. Att belägra områden runt Mordor med egna armeer. Utöver detta ser spelet ut att ta sitt Nemesis system en nivå till. Det ska bli mycket spännande att se om de lyckas leverera på löftena kring att ai:n kan skapa relationer, rivaliteter, fiendeskap mellan varandra och dig. Jag skrev i en tidigare blogg att jag vill se mer av detta och det här kanske blir ett exempel på detta vilket ska bli intressant att utforska i höst bara tanken att de kan förråda en.

Visst ser alphan som visas lite osmickrande inslag som texturproblem och annat ibland men rent allmänt ser det fantastiskt ut. Jag gillar också konceptet att ta, belägra och försvara fästningar i lite åt strategihållet om än som det verkar i light format. Jag tror på iden att ibland våga bryta loss sin egen "what if" och verkligen gå helt bortom väggarna galet med licensen. Plus att du kan rida alla mängder av bestar denna gång.

https://www.youtube.com/watch?v=xl4bkIGgiyc

Det känns rätt tryggt att vänta med Switch

För många är det viktigt att vara med med varje ny generation av flera orsaker. Jag tycker inte att det är fel heller och framförallt behöver företagen som släpper en konsol en start försäljning i början av konsolens cykel. För mig är det lite tvärtom jag äger en Wii U och efter att den konsolen nästan blivit övergiven som följd av sin låt oss säga problematiska liv med en del klassiker ändock så blir Zelda det sista spelet jag köper till den konsolen.

Mitt intresse för Switch är ganska lågt till en början. Spelen finns inte och det som jag är intresserad i enbart kan jag köpa i en något sämre version till min Wii U. Med det sagt så kommer spelen som intresserar mig utöver Zelda på sikt. Vilket leder mig till att vänta ett tag på konsolen. Senare i dess cykel har Mario spelen kommit, kanske ett nytt F-Zero, troligtvis ett Metroid och en del andra titlar. Jag skulle inte bli helt överraskad om Nintendo dundrade ut ett mer åt det bärbara hållet Pokémon spel och ett Advance Wars för Switch som är en hybrid mellan bärbart och stationärt.

Switch har potential på många nivåer att få sig en mängd typer av spel som passar dess olika lägen, antingen bärbara eller det stationära läget och eller kanske båda. Det är lite detta som jag hoppas att Nintendo fullt utnyttjar och ger Switch den mängden titlar Wii U saknade. Framförallt fick vi inget gediget Metroid, inget F-Zero och inget riktigt stort Mario spel... jag klassar inte 3d world riktigt som åt Mario 64, Sunshine, Galaxy titlarna utan mer av en spinoff. Det är detta som jag vill vänta på och se vad kommer till konsolen egentligen.

Om 1-3 år så har konsolen fått fler spel och då kan ett köp vara mer aktuellt. Däremot är det roligt att läsa om nyheterna men de som väntar en stund tror jag inte gör bort sig i detta fall. Jag väntar själv på att se hur det nya Mario blir men också på nyheter om mer Metroid. En av mina genom alla tider favoritserie har inte riktigt fått en större titel av värde på ett tag. Metroid Prime serien gick lite vilse med del 2 och 3 (som inte var dåliga bara lite mindre bra) och därefter har det inte varit så mycket intressant.

Jag hoppas på att Switch verkligen genererar bra spel och att den blir något bättre för Nintendo än hur Wii U slutade, en konsol som inte är dålig och har sina otroligt minnesvärda titlar men som inte riktigt fick det spelutbud den förtjänade. Framförallt vill jag se ett nytt F-Zero, ett nytt 3d Metroid allt annat är en bonus. Jag räknar med ett Mario Kart 9 lite senare, Pikmin 4 är inte otänkbart, Mario Party och Smash Bros lär få sina respektive uppföljare. Sportspelen kommer säkerligen i någon form också såsom Mario Tennis och Golf kanske ett nytt fotbollsspel vem vet. För stunden avvaktar jag tills det blir en tydligare bild kring vad som komma skall och jag ser fram emot vad konsolen kan komma att erbjuda i framtiden.