Inga jojkstövlar i vinter

Damn it! Jag har jagat jojktofflorna från Red Wing Shoes likt en besatt stackare den senaste månaden. Surfat, ringt, mailat, skrikigt, vrålat, gråtit, letat, sökt, kollat, kikat, lipat, grinat, tjutit, svettats och plågats av tanken att jag kanske... kanske får klara mig utan eskimå-inspirerade skinnstövlar denna kommande vinter.

Och tro på fan. Internetbutiken Caliroots hjälpsamma inköpschef svarade för några minuter sedan och svaret var inte det som en tvångstanke-plågad Hegevall väntade på.

Hejsan Petter!
Den där modellen kommer till nästa vår 2011 men då kan vi givetvis ta in den till dig. /Thomas Larsson, Caliroots.com

Naaaeeeej! Inga lapptussar! Inga jojktofflor! Inga tillplattade eskimå-skor. Vad i hela helvetet ska jag då ha på fötterna när snön snart börjar falla?

Kom till mig, kom till pappa!

Två riktigt bra filmer...

Två bra filmer anlände igår, på Blu-ray. Jag gillade verkligen Harry Brown.

Golf R och Golf GTI

Volkswagen Performance Tour 2010 är i stan den här veckan. En hel radda lite sportigare Volkswagen-bilar lånas ut provkörning. Jag begav mig till Berners Östersund mitt på dagen idag (mitt i värsta deadline-rushen, oansvarigt nog) för att framförallt känna lite på nya Golf R.

Volkswagen Golf R (2010)
Den sexcylindriga motorn från R32:an är ett minne blott när R-Golfen nu rullar ut i bilhallarna. Innanför huven på Golf R 2010 sitter en 2-liters fyra (turbomatad, såklart) på 270 hästkrafter. R är fyrhjulsdriven och levereras med de mest skålade sportstolar jag någonsin testsuttit, inklusive perverst dyra Ferarri-kärror (!). Bilnen jag testkörde var utrustad med den halvautomatiska DSG-lådan med paddel-växlar. Tyvärr.

Fyrhjulsdriften gör sig till känna direkt. R känns en gnutta understyrd och tung. Trots det skjuter det på bra och turbofyran erbjuder finfin accelerationskraft hela vägen upp till 200 km/h. Den känns dock en aning klumpig, det krävs enorma rattutslag för att få bilen att kasta sig in i snäva kurvor och fyrhjulsdriften känns undermålig i jämförelse med den i Subaru Impreza WRX STi eller Evo X. För 357.900:- skulle jag vilja ha mer. Mer kompromisslöshet, mer drag och en mer omedelbar direktstyrning.

DSG-lådan kändes smidig men samtidigt långsam. Jag vill inte vänta en sekund för att nästa växel ska trilla i, jag vill ha nästa växel exakt samtidigt som jag trycker ned växelväljaren.

Volkswagen Golf GTI (2010)
Bilbyte. Efter en halvtimme med R-modellen kändes det direkt att GTI-Golfen är betydligt lättare. Framhjulsdriften ger en mer omedelbar och påtaglig känsla av acceleration och GTI:n vill styra in mer i kurvorna. Den överstyr snarare än understyr och känns mer lekfull, mer påverkningsbar. Motorn är klenare dock, även fast den baserats på samma turbomatade fyra. GTI:n har 60 hästkrafter mindre än R-modellen och det märks, tydligt. Samtidigt känns den mer balanserad och en aning mjukare än R-kärran.

Golf GTI kostar 289.900:- i standardutförande och är därmed ganska ordentligt mycket billigare än Golf R. Visst skulle man sakna fyrhjulsdriften på vintern men samtidigt känns GTI:n som den roligare bilen.

Retroblekt med Fujifilms kamera

Bilderna blir inget vidare, direkt... speciellt inte om motivet ser ut som ett troll.

Maaaaats!

Jag spelar WRC 2010

WRC 2010 anlände idag (Playstation 3) och jag har tagit en välförtjänt paus i deadline-rushandet för att känna lite på bilfysiken. Det känns bra. Och det är snyggare än vad jag hade förväntat mig.

Breställ på grus = success!

Finurlig Fuji-kamera

Jag har suktat efter en Fujifilm Instax Mini 7S i flera månader nu. Svenska nätbutiken Kaffebrus säljer den, lyckligtvis nog. Och idag anlände den gräddvita härligheten. Fujifilm Instax Mini 7S är en ful-tjusig Polaroid-kamera som fotar retro-sköna bilder. Billig är den också.

Fujifilm Instax Mini 7S hos Kaffebrus.com

Bullig och gullig

Kalsong-mardrömmen

Jag är märkligt konservativ när det gäller vissa saker. Eller kanske inte direkt konservativ utan mest klassisk. Underkläder hör dit. Jag vill bära vita, eller svarta kalsonger. Jag vill bära vita undertröjor eller linnen. Det har aldrig funnits någon anledning att ge sig på några andra färger.

Vad jag har förstått är jag relativt ensam om den åsikten. För kalsongmodet blir verkligen bara knäppare och knäppare. En del av mig kan uppskatta Warhol-parodin som exempelvis Nellys kräkframkallande kalsong-utbud, men samtidigt inte.

Vem vill se ut som en horribel 1980-tals-gardin? Turkosa tegelstenar med mörklila typsnitt mot en chockrosa resår. Eller slamsiga Streamline-blomster mot rött, rosa, ljuslila och spärrade typsnitt med röda skuggor.

Det ser helt enkelt inte klokt ut.

Så fantastiskt vackert...

Det var Henrik Holmgren på Melodic.net som tipsade mig tidigare idag om skivan "Look At That Old Grizzly Bear" med Last Lungs. Instrumental indie-rock som enligt Henrik (grym musiktipsare) skulle ligga förhållandevis nära American Football (ett favoritband). Jag stack ut på Itunes och köpte skivan direkt. Samma sekund som Henrik nämnde Football.

http://www.myspace.com/lastlungs

Och visst hör jag likheter, även om Last Lungs står på helt egna ben. Look At That Old Grizzly Bear är såhär långt (fyra genomlyssningar) helt fantastisk. Jag har redan börjat kära ned mig, tror jag. Tack för tips!

Sköna Jackass-bilder

Tidningen Vanity Fair har en artikel i nya numret om Jackass-gänget som heter The 3-D Stooges. Rolig idé. Roliga bilder. Petter gillart.

Vanity Fair fotar Jackass-grabbarna

Rolig gubbe

Coola nya Ipod Nano

Nya Ipod Nano är uppvisad. Jag använder inte Ipod eftersom min Iphone tillgodoser alla mina Mp3-behov, men järnspikars vad fräsig den nya Nanon är. Liten, smäck, snygg och med touchskärm. Ha-begäret sköljer över mig direkt.

Daniels Gamereactor-målning

Gamereactor-medlemmen "wushudanne" är en mycket begåvad illustratör/konstnär. Efter att han vann Metro 2033-teckningstävlingen här på siten började han fylla sin personliga blogg med bilder på tavlor. Vi på redaktionen bad lite försynt om en specialtavla till redaktionens ljusgrå väggar, något som Danne drog igång med direkt.

Idag anlände den. Mega-Man, specialmålad för Gamereactor och underbar, underbart tjusig. Stort tack till Daniel för en tavla som kommer att göra susen för atmosfären här på redaktionen.

En fantastisk tavla

Biffy Clyro imponerar

Biffy Clyro-plattan Puzzle var bra. Riktigt bra. Jag har väntat ivrigt på uppföljaren. I måndags inhandlade jag ett exemplar av Only Revolutions och är såhär långt supernöjd. Biffy blandar och ger som vanligt mellan massiv arena-rock och småskalig uppriktighet. Only Revolutions är kalasbra.

Biffy Clyro - The Captain

Microsofts nya handkontroll

Den är snygg, nya handkontrollen till Xbox 360. Riktigt snygg. Jag gillar hur det nya styrkorset verkar fungera också. Jag gillar. Allt. Utom det faktum att Microsoft av någon outgrundlig anledning valt att ta bort färgen på face-knapparna.

Varför?

Jag tror att jag säkert har 40 spel i min hylla hemma där färgade knappar likt på den nuvarande Xbox 360-handkontrollen dyker upp på skärmen med jämna mellanrum. "Tryck på gul knapp för att kliva ut ur bilen". "Tryck på grön knapp för att gasa".

Jag vet inte ens vilken bokstav varje knapp är knuten till. Jag har alltid bara brytt mig om färgerna. Nu är det slut med det. Tydligen. Vad tycker du om den nya handkontrollen?

Det blev (nästan) inget Hot Pursuit

Det är en intressant intervju med Criterion Games (Burnout, Black) "creative director" Alex Wardsom brittiska speltidningen Games™ gjort. Wardsom berättar bland annat att Criterion erbjöds chansen att göra en re-make på Skate or Die i början av 2002.

Criterion tackade ja och började jobba på projektet som enligt Alex Wardsom var tänkt att bli ett realistiskt skateboard-spel som skulle försöka emulera känslan av att "bara ge sig ut i en fri stad och åka skateboard". Idén som EA sedan utvecklade vidare till vad som idag heter Skate.

Men det gick inte som Criterion hade tänkt sig då nyversionen av Skate or Die aldrig riktigt kom någonvart. Spelet kändes inte alls bra efter ett år av utveckling vilket ledde studion till att lägga ned projektet. Något som EA inte alls gillade:

"We called a meeting with the EA guys, told them we were walking away from Skate or Die and they went mad, threatening to sue us, put us out of business... there was a lot of anger and frustration"

EA blev stormtokiga, som sagt. Och hotade med att stänga ned Criterion för gott. Strax innan det här händer hade tydligen Criterion pitchat en idé om ett nytt Need for Speed-spel till EA:s kreativa chefer. Projektet hette Need for Speed: Split Second och skulle bli en återgång till det gamla tjuv-och-polis-temat.

Men EA slog dövörat till efter Skate or Die-fiaskot och beordrade sina in house-team att inte ha någon kontakt med Criterion, alls;

"We got a call from the Need For Speed guys and they said "we can't work with you guys any more; you just walked away and there's a shame on your company, so we can't talk to you".

Det gick några år, Criterion levererade Burnout Paradise baserat på grundidéerna till Need for Speed: Split Second och EA började mjukna, igen. Paradise sålde som smör och nu sitter Criterion och slutpolerar Need for Speed: Hot Pursuit.

Snart är Hot Pursuit här, men det var nära att det inte blev något.

Mafia II - en förlustaffär?

Det har börjar bra, riktigt bra - i Europa i alla fall. Mafia II ligger överst på försäljningslistorna över multiformatsspel och på en tredjeplats i USA.

Ändå befarar diverse branschanalytiker att 2K Czechs ultraambitiösa uppföljare kan komma att bli en dyr affär för utgivaren Take 2. Det finns ännu ingen exakt prislapp på vad Mafia II har kostat att utveckla. men det snackas om 400 miljoner kronor.

2K Czech spenderade sex år och fem månader med att framställa Mafia II och trots små lönekostnader och begränsade utgifter (jämfört med en studio som exempelvis Naughty Dog eller Rockstar) har det såklart kostat en himla massa stålar.

Enligt analytikern Michael Pachter måste Take 2 kränga fem miljoner exemplar av Mafia II för att de ska kunna gå plus. Red Dead Redemption lyckades med denna (med bravur) trots en blek start. Jag hoppas, såklart, att Mafia II ska sluta som en succé för 2K Czech. Det är de sannerligen värda.

Kan Mafia II två nå fem miljoner? Tveksamt.

LG släpper OLED-skärm

Snart smäller det, OLED-revolutionen kommer att svämma över elkedjornas improviserade uppställningar av skärmar och vi kommer alla att byta ut vår plasma/LCD. Så mycket bättre är OLED-tekniken. Det garanterar bland annat LG som har denna 31-tumsskärm på gång.

TV:n nedan är tydligen 2,9 millimeter tunn och kommer att erbjuda en bildkvalitet som lär blåsa bort konkurrensen. Nästa vecka ska den visas upp. Jag är förväntansfull.

Snääääääälla tomten!

Höst = flanell

Hösten har anlänt till Östersund. Det är kallt, rått, ruskigt, mörkt och... genomtrevligt. Jag älskar hösten och ser verkligen fram emot att stuva undan sommargarderoben. Höstkläder är så mycket roligare. Precis som ifjol kommer flanell vara en absolut självklarhet i höst och Acne inleder starkt med en bedårande skjorta i marinblått.

Perfekta dina hamburgare (5)

Phuh! Nuså, nu är det dags. Här kommer den femte och sista delen i bloggserien "Perfekta dina hamburgare". Jag har bakat lite mer idag (på redaktionen, till Mäkis stora förtret) och känner mig redo att presentera receptet på min favoritbröd. Nu kör vi:

(5) Goda hamburgerbröd

25 g jäst
25 g smör
2,5 dl mjölk
0, 5 tsk salt
1 tsk flytande honung
6, 5 dl vetemjöl

1. Smält smör, häll sedan på mjölk och värm allt till 37°.
2. Smula sönder jästen och lägg den i en bunke. Häll på lite av smör-mjölk-blandningen och rör ut det med jästen tills det förvandlats till ett ljusbrunt vatten.
3. Häll på resten av mjölk/smöret, saltet, honungen och vetemjölet. Arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa i 50 minuter.
4. Ta upp degen på ett mjölat bakbord och knåda den i tio minuter.
5. Dela degen i åtta delar och forma dem till runda bullar.
6. Tryck ut bullarna på en plåt med bakplåtspapper på, låt jäsa i 15 minuter.
7. Lägg även ett bakplåtspapper över bullarna och tryck till ordentligt med en tom plåt. Låt jäsa i ytterligare 45 minuter.
8. Sätt ugnen på 250°.
9. Grädda hamburgerbröden i 7 minuter mitt i ugnen.
10. Låt svalna under bakduk.

Nu är du nästan klar. Efter att bröden svalnat skär du upp dem och lägger dem med snittsidan nedåt i torr, stekhet panna. Detta för att täppa igen bröden så att de inte suger i sig köttsaften från dina burgare eller den sås/dressing du lägger på dina hamburgare.

Personligen äter jag helst mina hamburgare med hemmagjord majonnäs, barbeque-sås från Sweet Baby-Rays samt saltgurka och röd lök. Majonnäs plus ketchup eller min specialsås fungerar såklart också ypperligt.

Nu är du redo att bjuda familjen på en hamburgermåltid de sent kommer att glömma. Lycka till!

Perfekta dina hamburgare (1)

Perfekta dina hamburgare (2)

Perfekta dina hamburgare (3)

Perfekta dina hamburgare (4)

Perfekta dina hamburgare: Heston Blumenthal

Perfekta dina hamburgare: George Motz

Gamereactor #78 - omslaget

Nu är det klart, nästan klart. Omslaget till vårt septembernummer kommer att se ut såhär:

Hasselhoff... och jag

Nu har de anlänt. Och jag är gråtfärdig av lycka.

Some People Stand in the Darkness

Underbara bilder

Valve är redan trötta på Hollywood

Långfilmer baserade på spel är idag nästan lika populärt som filmer baserade på serietidningar (nästan). Hollywood kan inte få nog - medan vi spelare fått nog i omgångar. House of the Dead, Max Payne, Dead or Alive, Street Fighter: The Legend of Chun Li, Resident Evil, Tomb Raider, Far Cry, Blood Rayne... listan över skräp i långfilmsform kan göras lång.

Som vi redan vet har flera av Hollywoods största studios länge försökt köpa rättigheterna att göra film av Konamis Metal Gear Solid-serie. Det har även funnits envisa rapporter om att Valve blivit erbjudna löjliga summor för att släppa ifrån sig Half-Life-licensen inklusive Gordons toppenfina skoter-skägg.

Tydligen har flertalet filmbolag pitchat manus-idéer till Gabe Newell och Valve, något som han pratat lite om i en intressant intervju med amerikanska PC Gamer.

"There was a whole bunch of meetings with people from Hollywood. Directors down there wanted to make a Half-Life movie and stuff, so they'd bring in a writer or some talent agency would bring in writers, and they would pitch us on their story. And their stories were just so bad. I mean, brutally bad, the worst. Not understanding what made the game a good game."

Gabe berättar också att han avskyr Harry Potter-filmerna och på det sätt som Warner hackat och klippt i böckerna. Han berättar även att Valve just nu funderar på att själva producera Half-Life: The Movie och att alla de skrattframkallande Team Fortress 2-klippen de bjussat på under de senaste åren varit lite som en övningsperiod för Valve.

Half-Life och Half-Life 2 är två av mina favoritspel. Jag skulle gråta blod om de förvandlades till sjaskiga långfilmer i stil med exempelvis Max Payne (kräk). Men att gamle Gabe själv skulle hoppa upp i regissörsstolen känns ungefär lika märkligt som att sälja licensen till Svensk Filmindustri och låta Peter Haber spela Gordon Freeman.

Världens bästa nörd!

Perfekta dina hamburgare: Labbet 2

Hela dagen har ägnats åt burgarlabb. Jag har bakat fyra olika batchar med bröd baserat på fyra olika recept. Olika jästid, olika mycket knådning, olika lång gräddning. Det krävs en heldag till, men sedan tror jag absolut att kan kommer att kunna presentera receptet på det perfekta hamburgerbrödet.

Brödet ska såklart vara mjuk men inte för mjukt. Luftigt men inte för luftigt och precis lagom salt. Höjden på bröden får inte slå över och jag håller mig (som sagt) från alla typer av frön på bröden. Dagens sista batch blev riktigt bra. På ett nytt recept innehållande mer mjölk än vatten och en gnutta honung.

Jag återvänder till labbet på tisdag och rapporterar igen på onsdag, om allt går rätt till. Sen är hamburgaren perfektad.

Perfekta dina hamburgare (1)

Perfekta dina hamburgare (2)

Perfekta dina hamburgare (3)

Perfekta dina hamburgare (4)

Perfekta dina hamburgare: Heston Blumenthal

Perfekta dina hamburgare: George Motz

De blev lite för platta och lite ojämna på ytan, men mjukheten blev perfekt liksom smaken. Bröden på bilden sög heller inte åt sig för mycket av köttsaften från burgarna eller vätskan från såserna, vilket är mycket viktigt.

Edgar dominerade BJ Penn

Jag trodde verkligen att BJ Penn skulle revanschera sin förlust mot Frankie Edgar och ta tillbaka bältet under UFC 118. Men icke. Edgar bevisade att han är viktklassens vassaste striker då han under fem temporaska ronder dominerade BJ Penn.

Varierade vinklar, riktigt fint fotarbete, bra faints och hiskeligt tempo gjorde att Edgar kunde klå BJ för andra gången och i och med nattens fight har han bevisat det ingen trodde att han skulle lyckas med; första fighten var ingen "turmatch" och nej, BJ förlorade inte på grund av sjukdom. Frankie Edgar är helt enkelt bättre, snabbare och starkare. Vilket känns otroligt med tanke på att BJ för ett år sedan ansågs oslagbar och omskrevs i termer som "han har rensat ut viktklassen".

I övrigt var UFC 118 en trist gala. Visst var det underhållande att se Randy smiska proffsboxaren James "Lights Out" Toney och visst var Joe Lauzon ruggig i nattens match. Men i övrigt saknades det knockar och Kenflo såg stel och osäker ut.

Nästa match för Frankie Edgar är mot Gray Maynard som vann sin fight mot Florian tack vare stark brottning/takedowns. Gray har redan slagit Edgar vid tidigare tillfälle och re-matchen lär bli ett wrestling-partaj som knappast kommer att sälja några pay-per-view-volymer.

Kvällens bästa prestation under UFC 118 måste gå till Edgar som såg osannolikt vass ut mot BJ. Joe Lauzon är värd en stående ovation den med. Kvällens fiasko var utan tvekan James Toney som inte verkade begripa någonting alls efter att Randy plockat ned honom på mattan.

Även om James Toney bara hunnit träna mixed martial arts i nio månader måste man väl ändå hinna lära sig lite höftrörelser och försvar mot "mount" på nio månader? UFC-presidenten Dana White berättade på presskonferensen efter galans slut att James "Lights Out" Toney omedelbart fått sparken efter förlusten mot Captain America.

Randy (bilden) dominerade Toney. Edgar dominerade Penn. I övrigt var UFC 118 en medelmåttig gala

Bullgott

Jag åt precis den här bullen. Den var gudomlig.

Yeeeee Booooeiiii!

Jag har spelat DJ Hero i cirka sju minuter, allt-som-allt. Jag skulle vilja spela mer, men tiden räcker inte till. Istället blir det mer Just Cause 2, mer Tekken 5 och mer Forza 3. Ändå kan jag inte låta bli att vilja kasta mig på cykeln och bajka bort till redaktionen för att låna hem vårt turntable när jag kikar på den här spelsekvensen. En perfekt "DJ-Razzta-Mattza-Mazz & Schäfer-Ötzi"-mix av Third Eye Blind-dängan Semi Charmed Life och Jackson Five-smasket I Want You Back.

Nä! Nu får det vara nog. Nu går jag och lägger mig.

"I want something else, not listening when you say... YEEEEE BOYEEIIII!"

Väntar på Robyn

Även om jag inte var sådär överdrivet superförtjust i Body_Talk Part 1 ("Dancing on my own" var en förbannat bra singel, i övrigt kändes Body_Talk som en svagare skiva än 2007 års "Robyn") ser jag väldigt mycket fram emot Part 2 som släpps på fredag (tror jag). Robyn är lika cool idag som alltid. Hon är svensk kvalitet. En musikalisk visionär med ett helt eget uttryck, som till skillnad från så många andra i genren faktiskt skriver sitt eget material.

Perfekta dina hamburgare: Labbet

Jag och fellow hamburger-nörd Davva har fortsatt labba med brödbak för att i slutet av nästa vecka kunna presentera den femte och sista delen av Perfekta dina hamburgare-bloggserien. Bröd är svårt. Vi testar jäsning, jästmängd, brödtyp, storlek, gräddtid, mjölkens- och smörets roll i jäsningsprocessen samt hur mycket vatten ugnen ska sprutas med för att jämna ut gräddningen.

Vi labbar vidare. Och äter maximala mängder burgare under tiden (såklart). Trevlig helg allihopa.

Brutalfräna Halo: Reach-trailers

Man vill bara... gråta, och spela Halo: Reach - samtidigt. Så fräcka är Noam Murros svindyra Reach-reklamfilmer. Kika på dem. Nu!

Halo: Reach "Birth of a Spartan"

Halo: Reach "Deliver Hope"

I am Turaaahk!

Jag skrattar så det svider

Huga! Det värker i halsen, och i magen. Jag har skrattat som en illbatting. Jonas Elfvings eminenta trams-tips om kändishuvuden upp-och-ned är det bästa tipset på länge. En omedelbar favorit.

Jonas Elfmeisters blogg™

Frihet på bekostnad av story

Frihet på bekostnad av story eller handling på bekostnad av frihet?

Idag släpps Mafia II till PC, Playstation 3 och Xbox 360. Det har varit en lång väntan. Mången spelfans har längtat ihjäl sig efter ett "Grand Theft Auto i 1950-talsmiljö". Jag satte mitt betyg (9/10 på PC-versionen och en svag 8:a på konsolupplagorna) för ett par veckor sedan och har sen dess återvänt till Empire Bay ett antal gånger endast för att insupa atmosfären.

För mig, vilket jag även förklarade i min recension, är Mafia II lite av ett drömspel. Jag är en sucker för allting 50-tal. Älskar Rat Pack, Billy Holiday, pomada, promenadskor och hängslen. När jag kryssar nedför Brewer Street i en nystulen poliskärra i Mafia II, lyssnades på Frank Sinatra på radion, då är lyckan total. För mig är det stilfullt realiserade konceptet plus den urgrymma atmosfären halva nöjet. Om inte mer.

Men smaken är som baken. Vissa gillar nutid bättre. Andra ogillar den sega bilfysiken och de tekniskt sett uråldriga skjutvapnen. Vissa ogillar musiken, och kläderna. På samma sätt som att jag älskar dem, fast ja... tvärtom. Det har jag givetvis inga problem med. Alla tycker olika. Att tycka precis som man tycker - det är ens förbannade rätt.

Samtidigt kan jag inte få för att förundras över hur vissa spelkritiker resonerat när de hals-över-huvud sågat Mafia II. Jag läser spelsiten Eurogamers recension (4/10) och blir förvånad, nästan lite chockad. Mycket av samma bekymmer som de nämner gick ju också att hitta i Grand Theft Auto IV och resten av kritiken kretsar kring saknaden av frihet, den hårt styrde storyn och det fokus som kommer på köpet.

Eurogamer kritiserar Mafia II hårt för att man ibland måste spela om ett tio minuter långt uppdrag om man dör. De menar att checkpoint-indelningen i Mafia II är under all tänkbar kritik. Jag undrar; Spelade de någonsin Grand Theft Auto IV? Jag minns mycket väl bankrån-uppdraget i Rockstars episka fyra där jag flera gånger dog efter kanske 30 minuters kämpande - och fick då börja från början igen. Hela vägen igen, hela uppdraget igen. Nytt försök. Vilket aldrig är ett problem enligt mig, vare sig det handlar om bankrån, varvtider i valfritt racingspel eller bombning av kontorslokaler i Mafia II.

Jag läser även Giant Bomb-recensionen av Mafia II där en irriterad recensent menar att spelet effektivt ser till att aldrig nyttja sin stora spelvärld då storyn hela tiden för spelaren från punkt, till punkt. Valfriheten är för liten. Friheten för begränsad. IGN.com skriver samma sak liksom ett par andra amerikanska siter.

I min värld handlar detta om en sak och om en enda sak; att man som spelkritiker vägrar se produkten för vad den egentligen är och istället fokuserar på vad man "skulle velat ha" snarare än exakt det som spelet i fråga faktiskt är. Det första Mafia-spelet var inget GTA, det var ett förhållandevis linjärt tredjepersonsactionspel med stor (och tung) fokus på story. Visst kunde man röra sig fritt i en stor stad, men i slutändan handlade det om ett actionspel i tredjeperson där man även kunde ratta en del skraltiga 30-talsbilar.

Och Mafia II är ju samma sak. Det försöker aldrig vara ett Grand Theft Auto IV. Det försöker enligt mig aldrig simulera den där känslan av total frihet och fullständigt dynamik i det strukturella. Mafia II är och har alltid varit betydligt mer linjärt än så, mer fokuserat och hela tiden styrt av en tung story.

För oavsett om man verkligen njuter av Vitos historia i Mafia II, oavsett om man anser att karaktärerna känns äkta och dialogen välskriven (jag älskade den), eller inte - går det liksom inte komma ifrån att Grand Theft Auto IV inte ens kommer nära när det gäller dramaturgi och effektivt berättande av en riktigt matigt story. Istället får man i Rockstars spel dynamik, större frihet, mer valfrihet samt en ännu mer levande spelvärld. Men man får inte samma fokus på story, och det ter sig självklart då det inte existerar någon direkt linjäritet i GTA IV.

I slutändan måste man kunna skilja på äpplen och päron, oavsett smak, i min värld. Ett linjärt och storydrivet actionspel är inte detsamma som ett fritt och dynamiskt strukturerat sådant. Det vore som att jämföra GTR 2 med Burnout. Två spel i samma genre men som hamnar långt ifrån varandra när det kommer till sub-indelning och kategorisering. För att inte tala om själva spelupplevelsen.

På många sätt känns det lite som att flera amerikanska recensenter betygsatt Mafia II efter vad de hade "velat" att spelet skulle vara snarare än vad det faktiskt är. Precis som det första spelet har 2K Czech satsat på story och då får frihet och valfrihet stryka på foten. Inte mig emot, jag gillar båda - och ser definitivt skillnaden.

Recension av Mafia II till Playstation 3 och Xbox 360

Recension av Mafia II till PC

Absolut jänkar-smazk

Jänkarna kan inte ett skit om godis. Det säger till och med min amerikanska släkt. På den fronten är vi svenskar överlägsna. Ahlgrens Bilar, Djungelvrål, Zoo, Gott & Blandat, Polly, Tutti-Frutti... Vi kan godis. Men så är det en liten godissort som vi svenskar tamefan aldrig lär bemästra, och det är den chokladtäckta kola-dragén. Gräddkola®-sorten från Malaco är snuskig. Lösviktsvarianten smakar apa. Ingenting kan mäta sig med Milk Duds. Milk Duds är superba. Mils Duds is number one.

Right On!

Halo: Reach (recensionen)

Jonas Mäki ringde nyss. Han är i Stockholm (hos Microsoft) och har klarat Halo: Reach idag. Han lät nöjd och imponerad. Och energisk. Recensionen läser du såklart i Gamereactor #78 (utkommer den 14:e september).

Dödö-dö-döööh!

Men ge mig den här!

Denon firar 100 år genom att kränga en begränsad serie av vinylspelaren DP-A100. Det blir dyr, superdyr. Jag vill ha en. Snälla tomten!

DP-A100

Skrik, stryk och knark

Det var min kära mor som tipsade mig om Brotherhood för ett par år sedan. Just då var jag dock upptagen med Deadwood, The Shield och The Wire. Men nu ska jag backa bandet, se om jag missat något storartat. Har nämligen inhandlat de första två säsongerna av Brotherhood och tänker börja pressa avsnitt ikväll. Har du sett serien?

Ska vara kanonbra, har jag hört.

Petter Podcast - avsnitt 13

Nuså! Nytt avsnitt klappat och klart. Det går för länge mellan gångerna, jag vet. Jag är glömsk. Och ständigt överbelastad. Dagens avsnitt av Petter Podcast är 33 minuter långt och innehåller förhandsinformation om innehållet i Gamereactor #78, intryck från Halo: Reach, F1 2010, Dead Rising 2 och Playstation Move. Lyssnar gör du genom att trycka på den blå pilen nedan (duh!).

Tre veckor med Iphone 4

Tre veckor har gått. Den har använts flitigt varje dag. Den har laddats 20 gånger. Jag har installerat 24 nya appar, ringt 61 samtal och pratat i sammanlagt 11 timmar i min Iphone 4. Och jag är otroligt nöjd.

Det måste liksom sägas, det är inte särskilt mycket teknik som jag köpt under de senaste tio åren som fungerat så fläckfritt som Iphone 4 gjort under de senaste veckorna. Batteritiden är betydligt bättre än i 3GS (där får jag lov att dementera mitt tidigare uttalande). Ljudkvaliteten under samtal är enastående liksom kvaliteten på skärmen. Jag surfar webbsidor utan att förstora bilden. Trots halvtaskig syn på höger öga känner jag mig som Clark Kent, inklusive lasersyn och limmad snedbena.

iOS4 fungerar givetvis bättre med Iphone 4 än vad det gjorde i Iphone 3GS, mycket bättre till och med. Det är väl inte särskilt märkligt, alls, men det är skönt att se att de tidigare buggarna bara hängde på gammal hårdvara. Iphone 4 är snabb, rask, kvick, funktionsmässigt underbar och de nya specialskrivna Iphone 4-spelen erbjuder grafik som imponerar, hårt.

Jag är supernöjd. Det råder det liksom inga tvivel om. Måste jag klaga så är det på de begränsade sorteringsmöjligheterna i App-store. Kom igen nu Apple, fixa så att man kan sortera in appar i fler kategorier.

Hej!

Läs allt om mixed martial arts

UFC 118 närmar sig. På lördag smäller det. Randy, Toney, Penn, Florian, Maynard... matchkortet ser smockproppat ut och jag ser otroligt mycket fram emot galan. Om du vill läsa allt om lördagens fighter samt om Overeems kommentarer till Fedor, är det en specifik sida du bör besöka:

http://mmanytt.se/

James Cameron slåss med en stol

James Cameron besökte G4 förra veckan för att visa upp 3D-kamerorna som han filmade Ababad med. Intressant intervju, kika:

James Camerons 3D-kamera

Youur naaht in Käänzaz anymoohre"

Vad händer 1:a september?

Apple bjuder in till hemlighetsfull utannonsering i Kalifornien. Jag kan inte åka, men blir nyfiken så in i bomben. En gitarr med ett hål format som ett Apple-märke, det är den enda ledtråd som finnes. Vågar man tippa på ett ombyggt Itunes? Nya Ipods? Nytt musikprogram? Vad tror du?

Fantastisk reklamfilm

Reklam på TV är hemskt. Man vill vara riva upp fönstret och kasta sig ut varje gång reklamkanalerna pumpar igång en ny salva bajs i form av säljigt dundertrams för pensionsfonder, tvättmedel och frysmat. Men det finns undantag. Reklamer som förnöjer, som förbättrar TV-kvällens kvalitet. Media Markt-filmerna med den tyska skitungen är sådana. Jag skrattar så jag blir lite schwettig.

Ditt schööta lille helvetteh!

Åhh vilken knödell!

UFC 118: Petter tar tempen

Event:
UFC 118: Edgar vs Penn 2

Plats:
Boston Massachusetts USA (TD Garden)

Tid:
04.00 (svensk tid)

Kanal:
Canal+ Sport 2

Varför du ska titta:
För att världens bästa lättviktsfighter genom alla tider, BJ Penn, är förbannad. Han förlorade sitt bälte mot Frankie Edgar i april och då via ett tveksamt domslut. Rykten om att BJ gick på penicillin innan och under matchen och visst såg han långsammare ut än vanligt. Samtidigt nyttjade Edgar en briljant strategi mot BJ som visade sig vara mycket effektiv. Frankie använda sitt strålande fotarbete och sin snabbhet för att kontrollera matchen medan BJ Penn smög omkring och jagade träffyta för sin högerslägga. Räkna med att se en hungrigare BJ Penn än på flera år samt än ännu snabbare Edgar.

Se även till att inte missa matchen mellan boxningslegenden James "Lights Out" Toney och UFC-legenden Randy Couture. Toney, 42 år gammal och fet, jagade Dana White runt hela USA i jakt på ett kontrakt med organisationen, vilket han till slut fick efter hot om att dyka upp hemma hos familjen White med boxningshandskarna på. På lördag går en av boxningsvärldens främsta fighters genom alla tider sin första mixed martial arts-match mot mannen som trotsar alla skeptiker. Randy, 47 år gammal, kommer såklart att försöka undvika Toneys brutalhårda slagserier och lär plocka ned boxningschampen på mattan redan i den försa minuten. Lyckas han med detta kommer Toneys MMA-karriär att bli en kortvarig sådan. Lyckas Toney försvara ett par nedtagningar kommer Randy bli varse om att en elit-boxare slår snabbare, hårdare och mer effektivt än någon idag levande mixed martial arts-stjärna.

Nattens bästa fight:
Frankie vs BJ Penn kommer att bli en bra match. Randy Couture vs James Toney kommer att bli en spännande fight. Nattens bästa match lär dock inte bli någon utan av dessa utan den mellan Kenny Florian och Gray Maynard. Kenny jagar en ny titelfight och hoppas kunna avsluta Gray tidigt och därmed ge honom hans första förlust. Gray Maynard hade gjort sig förtjänt av en titelfight redan innan Nate Diaz-fighten men har fått väntat längre än många andra eftersom UFC anser att hans stil är sömnframkallande trist.

Gray är en meriterad brottare med allt bättre boxning medan Kenflo gång-efter-gång bevisat att hans kickboxning är av absolut världsklass. Om matchen utspelar sig stående lär Maynard få problem med Kennys snabbhet, hans fantastiska fotarbete och effektiva användning av högerjabben. Om Gray lyckas plocka ned Florian är det knappast omöjligt att han lyckas gnida fram ett domslut. Oavsett vem som vinner är han garanterad en titelfight mot den som vinner nattens match mellan Edgar och Penn.

Nattens krig
Nate Diaz är trött på sin egen inkonsekvens. Han vill slåss mot viktklassens bästa, han vill äga ett bälte som sin (mer begåvade) bror Nick Diaz. Detta tänker han åstadkomma genom att knocka Marcus Davis redan i den första ronden på lördag. Davis i sin tur har, efter förlusterna mot Saunders och Hardy, lovat sig själv att göra ett sista försök på bältet. Han har tidigare visat enorm kämpaglöd och borde kunna desarmera Diaz överlägsna räckvidd genom att nyttja sitt vassa fotarbete. Räkna med blod, räkna med en himla massa vilja. Räkna med krig.

Nattens submission
Demian Maia förlorade mot Nate The Great och mot Anderson Silva. På lördag avser han att låsa Mario Miranda i ett tjusigt Jiu-Jitsu-grepp och påbörja en ny winning streak. Jag tippar på strypning, eller en triangel. En vacker sådan baserad på perfekt teknik.

Nattens kallsup
James Toney är helt övertygad om att boxning är en överlägsen sport i jämförelse med MMA. En övertygelse som Randy kommer att banka ur honom på lördag. Lita på att Couture kommer att klämma fast Toney mot burväggen bara sekunder efter matchen startat, lita på att han kommer att straffa Toney med armbågar och tjuvslag innan han lyfter upp honom och slänger ned boxningsmästaren på mattan för lite gammal hederlig ground & pound.

Nattens hype-citat
"Frankie showed his true colors. The color was yellow" /BJ Penn

Ett ordentligt bredsvärd

Det finns inte mycket som slår att äta snuskig lunch vid arbetsdatorn och samtidigt njuta av ett litet videoklipp där en fläskig farbror i mustasch hackar sönder grislik med skarpslipat vikingasvärd.

Världens bästa svärd (Sunken har redan beställt ett)

(Tack Mattias för superbt tips)

Träsk-ryggen [Fail]

Jag har varit bättre de sista nio månaderna, inklusive dippar såklart och någon dag i horisontalt läge här-och-där. Men genomgående bättre. I min ryggskada that is (dubbla diskbråck). Fysioterapin har flutit på bättre, core-träningen har visat resultat. Jag har varit på gång.

Men ibland blir det sämre. Det smäller till. En nödvändighet antar jag, ett sätt för kroppen att säga att träningen varit en gnutta för hård? Ett sätt för kroppen att påminna mig om att min genpool faktiskt består av träsk.

Eftersom sju års felbelastning av höft (på grund av konstanta ryggsmärtor) har lett till att min vänstra höft börjat trolla under de senaste 16 månaderna kan jag inte längre promenera och hålla igång ryggen på samma sätt som innan. Det är surt. Surt så in i bomben.

Och det var just en höfthängning, en låsning, ett knak - som inledde den senaste veckans vidrigheter i ryggregionen. Det började långsamt, försiktigt... och har sedan bara accelererat. Jag sover illa om nätterna, sitter illa om dagarna och kan inte så mycket som att lyfta en strumpa.

Det suger. Kass rygg suger. Det är dagar som dessa som jag vill kasta mig på telefonen och tacka ja till den där avbokade steloperationen. Skita i rehabiliteringsplanerna som jag gått efter det sista året. Bara låta kniven dansa inuti ländryggens tveksamma innandöme. Men-men. Nog med gnäll för idag. Nu ska jag fortsätta jobba med vårt septembernummer.

Perfekta dina hamburgare (4)

Nu börjar vi närma oss slutet på följetongen om den perfekta hemmaburgaren. För dig som hängt med från start är detta en viktig anhalt då det täcker in den perfekta specialdressingen.

(1) Den perfekta dressingen
1 dl majonnäs (gör din egen)
1 matsked ketchup (Heinz)
1 tesked French Mustard (gul senap)
1 saltgurka/pickle
1/2 kryddmått vitlökspulver
1/2 kryddmått paprikapulver
Lite caynennepeppar

Släng ned samtliga av ingredienserna i en mixer, brassa på med full styrka och skopa sedan ut kletet i en skål, inklusive alla små gurkbitar som fastnat på behållarens insida. Låt stå i kylen i en timme (så att smakerna kan dra in ordentligt). Klart!

Detta är en osannolikt smaskig hamburgerdressing som baseras på receptet till In-N-Out Burgers "Special spread" (som är osannolikt smaskig). Viktigt dock att du inte grundar med exempelvis Felix eller Kavlis burkmajonnäs då den egentligen inte är lämpad för någonting annat än att slängas ned i en bottenlös ravin. Gör din egen majjo. Eller köp Hellman's.

Lycka till!

Perfekta dina hamburgare (1)

Perfekta dina hamburgare (2)

Perfekta dina hamburgare (3)

Bilderna är (som vanligt) lånade från Serious Eats

GRTV: Bioshock Infinite

Bioshock Infinite ser kriminellt lovande ut och Ken Levines nya idéer är lika intressanta som hans gamla. Gamereactor TV:s Petter Mårtensson tog ett ordentligt snack med hjärnan bakom Bioshock under Gamescom 2010, missa för allt i världen inte det:

GRTV: Bioshock Infinite

Elizabeth

Rolig dejt, rolig dejt

"You better check yourself before you wreck yourself"

Todd "Baksmällan" Philips gör roliga filmer. Old School förblir en av genrens mest underskattade komedier och nya rullen Due Date ser skoj ut, även om Zach Galifianakis redan börjar kännas tjatig.

http://trailers.apple.com/trailers/wb/duedate/

Everything Falls Apart

Jag köpte den här skivan för 14 år sedan. Jag trodde aldrig att den fortfarande skulle snurra i min stereo. Men det gör den, en gång i månaden ungefär. Happy Nowhere, en mästerlig platta. Lyssna på Everything Falls Apart här nedan (kräver Opera, Safari, Chrome eller Firefox):

EA Sports MMA... igen

Det är fem dagar nu sedan jag spenderade fyra timmar med kommande EA Sports MMA och verkligen hårdtestade spelsystemet i EA:s kommande UFC-dödare. Jag var nöjd och belåten då, och är fortfarande nöjd och imponerad. Intrycken har hunnit sjunka dock och jag har en liten kort lista på saker som jag hoppas kommer att fixas innan release:

Slagen måste göra mer skada
Slagen måste ta mer som det är just nu, det hoppas jag att EA fixar. För att stå i clinch, som Übereem, och slänga iväg 12 ultrahårda armbågar mot Brett Rogers sköra haka utan att han ens blir skakad - är lite för orealistiskt och gör att boxningen i EA Sports MMA känns för trivial. Jag skulle vilja se att slagen tar mer skada och att "flash knockouts" kan komma snabbare, enklare.

Guarden måste bli bättre
Att hålla uppe händerna i en klassisk boxningsguard i EA Sports MMA tjänar egentligen ingenting till som det känns just nu. Det är istället bättre att försöka cirkla bort från sin motståndares power-hand. En realistisk feature, såklart, men en spelmässigt handikappande sådan eftersom sidosteppingen i EA Sports MMA är långsammare än den i UFC 2010: Undisputed. Jag skulle vilja att guarden hölls lite högre och fungerade lite mer effektivt, för spelbalansens skull.

Ljussättningen behöver lite puts
EA Sports MMA är relativt snyggt, men inte alls lika vackert som det två år gamla Fight Night Round 4 och inte i paritet med UFC 2010: Undisputed. Karaktärsmodellerna är rent polygonmässigt snyggare än i UFC-spelet och animationerna är hejdlöst mycket bättre. Det som däremot lämnar en del att önska såhär på förhand är ljussättningen som gör att samtliga fighters ser lite för matta ut, lite för... platta. Om EA polerar sina lightmaps en gnutta inför release är jag övertygad om att EA Sports MMA kommer att bli det snyggaste MMA-spelet någonsin.

I övrigt är jag som sagt väldigt nöjd med mina timmar tillsammans med EA Sports MMA. Det ska bli hysteriskt spännande att få sätta sig ned med den kommande recensionsversionen och verkligen hårdtesta spelets karriärläge, bland annat.

Shields jobbar på att choka Hendo...

Lite intryck från F1 2010

Jag har spelat någon timme F1 2010 nu och har lyckats samla på mig lite intryck från förhandsversionen av Codemasters nästan oroväckande ambitiösa racingspel. Det första som slår en då man börjar spela är hur autentisk och allvarlig presentationen känns. Formel 1-sporten representeras på ett underbart sätt genom menyer, filmsekvenser, inställningsval, laddningsskärmar. Det känns väldigt mycket F1.

Väl ute på banan känns F1 2010 mer lättspelat än vad jag hade förväntat mig. Med alla hjälpmedel avslagna känns F1 definitivt mer som en semi-sim än den simulator som jag ändå trodde att Codemasters hade utvecklat. Det ser extremt realistiskt ut och det går fort så in i bomben. Men att provocera ut bilen på sladd eller tvinga fram akut greppförlust är svårt, även fast "traction control" är avslaget.

Körkänslan är bra. Riktigt bra. Fartkänslan är hysteriskt bra och det känns otroligt fränt att ligga och pressa runt Spa medan teamet tjattrar på i headsetet om däckvärme och blåflagg.

Det går snabbt. Otroligt snabbt.

Osten är älskad

Den här osten är en favorit. Port salut är rent allmänt en superb ostsort. Glimminge är dock betydligt smaskigare än Ostkompaniets variant. Jag älskar den. Kärlek.

100 skivor episkhet.

F1 2010 är här!

Det anlände för en halvtimme sedan. F1 2010. Jag är sinnessjukt sugen på att komma igång. Hoppas Codemasters gjort motorsporten rättvisa nu och utvecklat det första riktigt bra F1-spelet sedan GP II.

Logitech G27 är här

Nu är den här. Det ska bli väldigt spännande att se hur Logitechs flaggskeppsratt står sig mot Fanatecs 911-kringla.

G27

Mäki rockar så svetten lackar

Logitechs supergura (Guitar Hero) har anlänt. Och den känns... nästan otäckt välbyggd.

För den seriösa rockern

Världens bästa låtar (3)

Ibland önskar jag att jag tyckte annorlunda. Att jag kunde hålla Jailbreak med Lizzy som etta, eller Kashmir med Zeppelin. Något creddigare. Kanske något med The Who, eller Neil Young. Men går det inte så går det inte. För det är känslor som tar över och bestämmer när förstaplatsen ska koras. Detta är världens bästa låt, alla kategorier.

Världens bästa låt:

01. Crash Into Me / Dave Matthews Band
Det tog mig ett bra tag innan jag förstod vad Dave menade. Vad han försökte säga. Nu vet jag. Den fick liksom växa, själva texten. Musiken led av växtvärk redan, när jag för 15 år sen föll hals-över-huvud för en rödmålad folkrock-platta kallad Crash. Jag släppte allt. Det kvalificerade sig mest troligt som hypnos. Dave Matthews Band var som en orkan i mitt liv just då och sög i sig det mesta. Tog över allt. Helt plötsligt lyssnade jag bara på en skiva, bara på en sanning.

"Oh I watch you there
Through the window
And I stare at you
You wear nothing but you
Wear it so well
Tied up and twisted
The way I'd like to be
For you, for me, come crash into me"

Han står där, på säkert avstånd. Dave. Kikar på henne i hemlighet. Han åtrår, drömmer... han vill träffa henne. När hon är som allra mest sårbar. Då springer hon in i honom. Han vill vara hennes räddare i nöden, men hon verkar för stark för det.

"Who's watching you through your window?
Night Comes
Who celebrates with the moon?
That you're like a wave come again

Come and crash into me baby
And I come into you
In a boy's dream
In a boy's dream"

I hans dröm. I den drömmen springer hon in i honom. Han kan inte sluta stirra. Det är inte rätt, men heller inte fel. Han fortsätter hoppas. Han fortsätter drömma. Crash Into Me.

Från Daves superförsynta grundriff på tre ackord till Carters grusiga mix mellan helor och ursnygga synkoper till Stefans stabbiga bastoner. Det finns något så fundamentalt vackert över den här låten att jag liksom slutar fungera som människa då jag lyssnar på den. Tiden står stilla, jag stannar upp. Tror att det kallas hypnos, fortfarande. Jag drömmer om henne jag med, om att krocka. Om att räcka till.

Dave Matthews Band - Crash Into Me

Världens bästa låtar (2)

Nu. Så! Här kommer del två (av tre). Petters supersubjektiva superlista över världens bästa låtar.

Världens bästa låtar (2)

05. Child in Time / Deep Purple
Purple har gjort några av hårdrockens bästa låtar och rockat röven av de flesta sedan tidigt sjuttiotal. Child in Time är på många sätt deras epos, trots Smoke on the Water och Highway Stars omedelbara klassikerstatus. Den börjar försiktigt. Trevande. Svepande. För att sedan smäkta igång och förvandlas till en av de fetaste balladerna någonsin.

Child In Time - Deep Purple

04. Immigrant Song / Led Zeppelin
Den där galopperande grundrytmen. Jag ryser varje gång. Bonzo låter kaggefoten jobba medan John Paul Jones pumpar takten framåt med en av tidernas mest avundsjuka basgångar. Allt detta medan Plant försöker sätta ett uppkäftigt versriff på plats med sin potenta röst. En odödlig supersång.

Led Zeppelin - Immigrant Song

03. Thin Lizzy / Cowboy Song
Lynot står bredbent, ser sådär ofrivilligt tuff ut och greppar tag i micken med en hängivelse som får mig att vilja vara där, i Sydney, framför scenen - 1978. Phil förbereder mig på att rockens otämjda vilddjur kommer att släppas lös. Han gör mig redo för stordåd. "Any cowboys out thää?" Lita på det, din krulltottade kunggubbe! Sen brassar Gary Moore igång riffet som förändrade min syn på musik, och som fick mig att börja misshandla fritidsgårdens trumset. Jag är en jävla cowboy.

Thin Lizzy - Cowboy Song 1978

02. Truth Hits Everybody / The Police
"Sleep lay behind me like a broken ocean. Strange waking dreams before my eyes unfold. You lay there sleeping like an open doorway. I stepped outside myself and felt so cold."
På världens bästa debutplatta (Outlandos d'Amour) hittar vi världens näst bästa låt. Copeland skiftar öppen hi-hat och slaskiga 4-delar med stressade åttor och han låter ride-cymbalen bekänna färg som aldrig förr. Detta medan Sting bankar fram en av sina fränaste basgångar i perfekt symbios med en sångmelodi som jag skulle kunna dö för. Energiskt, passionerat, oförfinat och intensivt. Rock när det är som allra bäst.

The Police - Truth hits everybody - 1978

En projektorkamin

Sonys fetaste projektor (SRX-T420) är... osannolikt frän. Den ser ut som en kamin. Den är hiskeligt superful. Den är mattsvart och fyrkantig stående på bultben. Den väger 181 kg. Den skjuter ur sig bilder i upplösningen 4096 x 2160p (mer än 4x så högt som Blu-ray) och erbjuder 21 000 ansilumen i ren ljusstyrka (insert: hiskeligt gapskratt). Den kostar 1,1 miljoner svenska kronor. Ska du köra Digital 3-D behöver du två. Beställ idag!

Shaq kockar hamburgare

I torsdags utmanande Shaquille O'Neal störo-kärringen Rachael Ray på en kock-off i hans Vs-program (Shaq Vs är briljant). De lagade burgare och tävlade om vilken som blev godast. Ett roligt avsnitt där Shaq spexar som vanligt och bjuder på bra TV. Intressant också att självutnämnda "världsmästarkocken" Rachael Ray går emot Hestons och Kenjis sanningar om att perfekta sina burgare och kladdar i köttfärsen med händerna.

Rachael Ray and Shaq Face Off in Non-Epic Burger Battle

Kvällsfika (Jesper-style®)

Jag har varit krasslig idag. Och igår. Jobbat hela lördagen (tidningen måste bli färdig i tid) med den där nedriga känslan av smygfeber i kroppen och en snuva som bara inte ger med sig. Har hört mormors röst i huvudet hela dagen "när man är sjuk måste man äta ordentligt så kroppen har något att jobba med" vilket ledde till ett ordentligt uppduk av Jesper-inspirerat kwällsfika alldeles nyss. Jag tänker äta allt. Sen somna. Godnatt!

Räksallad is number one!

Världens bästa låtar (1)

Det har tagit tid. Jag har varit arg på mig själv. jag har varit oresonlig. Jag har varit enerverande. men listan börjar se färdig ut. Världens bästa låtar är korade. Här kommer den första delen av listan:

Världens bästa låtar (1)

10. Even Flow / Pearl Jam
Even Flow får lov att sammanfatta grunge-eran för mig och på flera sätt representerar den här låten Pearl Jam - ett av mina absoluta favoritband. Allt från det pulserande vers-riffet till den vrålande refrängen gör mig knäsvag av beundran. Att texten sen inte innehåller nånting av värde gör att Even Flow får lov att stanna på en stabil tiondeplats.

09. Limelight / Rush
Det finns så mycket i den här låten som känns perfekt. Texten kan framstå som sävlig men samtidigt sann, Neils trumspel är genialt och arrangemanget är grymt.

08. Ticks & Leeches / Tool
Tool har i min värld gjort osaliga mängder tidlösa mästerverk till låtar. De är metall-genrens överhuvuden. För alltid. Ticks & Leeches är deras mästerverk även om låtar som Stinkfist, Sober, The Grudge och Forty Six & 2 även bör räknas som superba.

07. Ring-a-Ding Ding / Frank Sinatra
Sinatra framförde hundratals otroligt bra låtar under sin livstid. Den bästa heter Ring-a-Ding Ding, Francis första skiva på Reprise Records och fullsmockad av Sammy Cahns tidlösa upptempo-swing.

06. Ramble On / Led Zeppelin
Det försiktiga, akustiska introt, grundmelodin, Plants röst... och sen kommer Bonzo in. Page slår på distpedalen och Ramble On orsakar gåshud över hela kroppen.

Tidernas bästa band kniper en välförtjänt sjätteplats...

Blumenthal jagar perfektion

Heston Blumenthal anses idag som världens bästa kock. Han är försiktigt försynt och verkar ovanligt trevlig i jämförelse med galna skrikhalsar som Ramsay och Pierre-White. Och hans mat vinner världsmästarpriser på årlig basis. Hemmaplan, The Fat Duck, är en solid plattform för idogt matexperimenterande. Heston är kingen.

Och i sin egen programserie In Seach For Perfection jagar stjärnkocken perfektion i form av världens bästa stek, världens bästa hamburgare och världens bästa pizza. I avsnitten nedan perfektar Heston sin egen "american style burger". Intressant, trevligt och sådär småmysigt - på en och samma gång.

Heston perfektar sin hamburgare (del 1)

Heston perfektar sin hamburgare (del 2)

Heston perfektar sin hamburgare (del 3)

Hej Heston, din kung.

Kobe-biffen var utsökt

Det var en utsökt middag igår. Kobe-biff, 252 gram lyxkött stekt på hög värme i gjutjärnspanna. Köttets rika fettmarmorering bidrar till en mycket saftig och mjuk smak och biffen var otroligt mör. Samtidigt kan jag tycka att det blir liiite för mycket fett och då bara en del av fettet smälter i värmen från pannan. I slutändan var det en fantastisk middag, dock, och köttet smakade smaskens.

Perfekta dina hamburgare (3)

Vi har kommit en bra bit på vägen nu. Vi har pratat om kött, kötthantering, kryddmängd, kryddor och om ost. Nu ska vi prata om strips. På måndag om dressing. Detta för att nästa vecka avsluta med brödet. I slutändan, när alla fem delarna i denna bloggföljetong är publicerade, är det tänkt att dina hemmalagade burgare ska vara perfekta.

Perfekta dina hamburgare (1)

Perfekta dina hamburgare (2)

-------

(1) De perfekta stripsen
Strips är svårt. Jag spenderade nio månader med att försöka perfekta mina hemmagjorda strips gjorda på grovskuren potatis. Jag testade fem olika sorters potatis i fyra olika sorters oljor på fem olika temperaturer. Test på test på test på test fick mig (sakta-men-säkert) att förstå att det helt enkelt inte blir lika bra om man friterar färsk potatis som det blir om man köper bra frys-strips och sedan nyttjar en del viktiga knep.

Till att börja med måste du hitta bra strips i frysdisken. Jag är sedan länge förtjust i Lidls specialstrips förpackade i de där mörkgula påsarna som för tankarna till charter-semester på Kreta. Jumo Fries-sorten är goda, men svåra att perfekta. De tunna, mer normalformade, stripsen är favoriterna och trivsamt nog också de billigaste.

Det första man bör göra om man avser att perfekta sina strips är att lägga dem från djupfryst form ned i 70-gradigt vatten innehållande en tjugondel vinäger. Låt stripsen ligga i vattnet som bör stiga i temperatur cirka tio grader under 12 minuter. Lägg sedan stripsen försiktigt i ett durkslag (eller sil) och låt dem torka i cirka tio minuter.

Nu är det dags att fritera. Sänk ned stripsen i kokande jordnötsolja (smaken från den oljan är bäst, tycker jag) och fritera i fem minuter. Plocka upp stripsen och låt dem vila fem minuter innan du friterar dem igen. När de har fått den perfekta färgen: plocka upp dem, salta med flingsalt och låt dem vila en liten stund (innan du sätter i dig de krispigaste och godaste hemma-stripsen du någonsin kommit i kontakt med).

Det som sker när man stoppar ned potatisen i varmt vatten innehållande vinäger är att en del av den onödiga stärkelse som finns i stripsen försvinner. Detta gör att potatisen enklare kan tillgodogöra sig värmen från den kokande oljan samt att fler små krispiga bubblor kan bildas på stripsens yta. Det som också sker är att det varma vinägervattnet aktiverar en viktig enzym i potatisen kallad "Pectin methylesterase" vilket hjälper till att stärka potatisens cellväggar och därmed möjliggör krispigare och mer hållbara strips.

Lycka till!
(Propz till Kenji Lopez för ovärderliga labbtips)

Bilderna är lånade från Serious Eats.com

Världens bästa kött

Japansk Kobe-biff. 2200 kronor kilot. Jag har en bit som väger 250 gram i min kyl. Den ser god ut. Jags ska steka den till middag. Hoppas den blir god.

Finkött

Johnny Cage tränar lite

Jag har skrattat gott idag åt rå-materialet från digitaliserings-sessionen av Johnny Cage från Mortal Kombat 2. Cage är verkligen kungen.

Johnny Cage rockar cykelbyxor

Aaaaaaaaah!

Ryu som Täbb!

Capcoms Street Fighter X Tekken har vi sett på bild. Namcos Tekken X Street Fighter har vi inte fått något egentligt bildbevis på, ännu, men en liten prototype-bild på Ryus karaktärsmodell har läckt ut, och det ser mysigt ut. Ryu ser ordentligt förbannad ut och har gelé-spikes i håret. Udda.

Världens snyggaste TV

Sony Bravia KDL-46NX700 är världens snyggaste TV. Den är direkt oförskämt läcker.

Form 2.0™

Sandell körde sin egen bil i spelet

I oktober är det äntligen dags för Black Bean Games efterlängtade WRC-simulator; WRC 2010. Jag ser personligen ohyggligt mycket fram emot lite realistisk rallyracing efter allt arkad-åkande i Dirt-spelen och är nyfiken på huruvida Black Bean lyckats med rallyfysiken.

Patrik Sandell, gammal kompis från Östersund (och före detta juniorvärldsmästare i rally), tävlar i SWRC-klassen i en Skoda Fabia Super 2000. Patrik är just nu i Tyskland inför helgens VM-tävling. Där fick han möjlighet till en testkörning av WRC 2010. Självklart valde han sin egen bil.

"Det var riktigt fränt. Det är en otroligt bra känsla i spelet och väldigt realistiskt. Även miljöerna runt sträckorna är verklighetstrogna."

Hm, häftigt. En meriterad, rutinerad och spelvan rallyräv som Sandell säger att känslan i kommande WRC 2010 är otroligt bra. Mina förväntningar skjuter i höjden.

Patriks Skoda i WRC 2010.

Bilder från redaktionen

Ofta ber ni om dem, sällan tar vi dem. Oftast eftersom vi är så usla på att städa/hålla någon slags ordning. Men ja, husfotograf Måns har fotat det dagliga arbetet denna torsdag. Här kommer en liten batch:

Foto: Måns Hegevall©

EA är på besök idag

EA Sverige är här på besök idag, vilket är trevligt. Med sig har de EA Sports MMA som jag suttit med nu sedan lunch. Det känns bra, riktigt riktigt bra. Spelsystemet är svårare att sätta sig in i än UFC Undisputed och animationerna är mycket bättre än UFC-spelen. Jag ska nu återvända till spelrummet och lira några timmar till.

Aoki smiskar Nick Diaz från mount

Perfekta dina hamburgare (2)

Många läste den första delen av Perfekta dina hamburgare och jag hoppas innerligt att flera av er redan testat receptet/tipsen. Nu är det dags igen, dags för "Grilled Cheese Melt Burger", en fettbomb av sällan skådad klass. Ett torn av lycka:

Bilder lånade från Serious Eats.com

George Motz älskar burgare

Wolverine - är det du?

När vi ändå är inne på hamburgare tänkte jag tipsa om den här lilla blixtsnabba instruktionsvideon som på ett enkelt sätt visar hur hamburgerexperten George Motz perfektar sina burgers.

Mer om den perfekta hamburgaren

Pizzahamburgare

Whopper Bar är en jättesuccé världen över. Lyxigare Burger King-sylta med specialdesignad mat och roliga tillbehör. Den nya flaggskeppsbaren har slagit upp portarna i New York, och serverar sedan i måndags Burger King New York Pizza Burger. En hamburgare med mozarella, pesto och marinara-tomatsås på. Det låter märkligt, men det ska tydligen vara hejdlöst gott.

The New York Pizza Burger. Jag vill smaka!

Go-Karts i Gran Turismo 5

Jag körde lite kart som liten. Det är en otroligt ren form av banracing. Ett bra sätt att börja på. För vissa leder det till storslagna karriärer inom formel-racingen. För mig innebar det en karriär som TV-spelstorsk med stark förkärlek till racinggenren.

Go-karting kommer att vara en del av Gran Turismo 5. Vi vet nu detta med all säkerhet. Ryktet visade sig stämma. Jag blir lite lycklig, men samtidigt oroad. Har Polyphony försökt få med för mycket? Har de förlorat fokus? Har de byggt rally-bilar, Nascar-monster och Go-karts för brinnande livet nu istället för att putsa deras stela bilfysik från Prologen?

Gran Turismo 5 (3D) på Gamescom

Tiden måste utvisa huruvida detta stämmer. Just nu befinner sig en hop av Gamereactors skribenter i Köln för att kika på så många av Gamescom-spelen som det bara går. Vissa av boysen har redan testat kart-racingen i GT5 och rapporterar tillbaka om en spelkänsla under all kritik. Det gör mig en gnutta orolig, även fast Polyphony har ett par månader kvar för ren finpolering.

Forza Motorsport 3 vs Gran Turismo 5

Ja, grafiken är pervers

Den fick jag äta upp, Iron Maiden

Jahapp! "Snopetth", som Mäki brukar säga (med ljus röst och i hysterisk hastighet). Jag hade dömt ut nya Iron Maiden-plattan Final Frontier efter att ha hört två låtar. Orutinerat. Jag skäms. Jag är skamsen. Skäms-luva. Dumstrut.

För jag köpte skiten via Itunes i förrgår och har lyssnat ganska initierat sedan dess. Final Frontier är bra. Bitvis briljant. Jag tar tillbaka allt. Visst, singeln El Dorado och det inledande spåret Satellite 15 är nonsensmusik. Klubb. Skräp. Junk. El grande negoziano. Men resten... resten rockar.

Jag gillar den där supertypiskt galopperande grundrytmen i Mother of Mercy. Jag gillar tretakts-detaljerna från Nicko på The Alchemist och jag faller pladask för refrängen (och baktakts-sticket) i Isle of Avalon. Murray spelar tekniskt och avancerat, Smith spelar svepande och melodiöst och Bruce överskattar ständigt sin egen förmåga.

Det är Maiden, när Maiden är precis så bra som jag vill att de ska vara. Arrangemangen är komplexa, musiken känns klassiskt kultig men ändå ny, spännande och har en förmåga att överraska som inget annat metal-band lyckas med.

Bra skit. Final Frontier = toppen. Gokväll!

Bra platta förpackad i världens fulaste skivomslag.

Inatt smäller det (WEC 50)

Inatt är det äntligen dags. WEC 50: Cruz vs Benavidez 2 går av stapeln och matchkortet ser nästan perverst bra ut. WEC 49 står sig som en av de bästa mixed martial arts-galorna jag sett och som vanligt lär småkillarna i WEC bjuda på tekniskt avancerad och varierad fighting även inatt.

Jag ser fram emot att se huruvida Joseph Benavidez kommer att kunna stoppa Cruz nedtagningar och om han kommer att kunna hävda sig den här gången mot Cruz aviga boxning. Jag tippar på titelförsvar för Cruz men Joseph Benavidez har flera gånger tidigare bevisat att han har knock out-kraft i båda nävarna och kan han träffa Cruz tidigt kan matchen sluta med att Benavidez tar bältet.

Jag ser även fram emot matchen mellan Brad Pickett och Scott Jorgensen. Pickett är en av mina favoritfighters inom WEC och jag håller fortfarande hans match mot Demetrious Johnson som en av de bästa, någonsin. Mot Jorgensen lär han få det tufft, dock. Scott har varit riktigt het på slutet och vunnit sina fyra senaste fighter, mot tufft motstånd dessutom.

Cruz smiskar Brian Bowles under WEC 47.

Logitechs ultrafräcka gura

Mina Guitar Hero: Metallica-gitarrer går sönder på löpande band. Strummern blir slapp som en strumpa och fret-knapparna knakar och gnisslar och glappar. Tur därför att Logitech byggt ultrafräcka dunder-guror då av ordentlig kvalitet. Ett par av dessa brutalo-gitarrer är på väg med posten hit till redaktionen. Jag ser fram emot att testa om de håller för en Hegevallsk rock-session.

Maskingevär till din Wii

Macab Gameline Wii Tactical Machine Gun

Macab har skickat hit en Wii Tactical Machine Gun. En handkontroll formad som en SWAT-puffra. Vi vet ingenting om den, var den säljs eller hur mycket den kostar. Men den är cool. Och att spela Resident Evil: The Darkside Chronicles ( eller Resident Evil: The Umbrella Chronicles) med denna lär vara betydligt fränare än att sitta i soffan och peka på skärmen med en Wii-mote.

Äckligt läcker trailer

Jag spelade aldrig Dragon Age, jag kommer mest troligt aldrig att spel Dragon Age 2 heller. Men nog blir jag sugen alltid efter att ha tok-gluttat på denna briljanta trailer:

Dragon Age 2 - Destiny Trailer

Näsblod makes me angry!

Dagens Blu-ray-skörd

Det kom en bunt idag, igen.

Omedelbara gapskratt

Jag har just fräschat upp minnet lite inför min recension av Happy Gilmore, Blu-ray-utgåvan. Kikat på ett par scener med ljudet avslaget för att verkligen kunna granska bildkvaliteten. men som så ofta så fastnade jag där, i testrummet. Med volymen på max. Happy Gilmore är barnslig och i långa stunder helt sjukt dålig. Men rolig. Så in i bomben rolig. Mest troligt världens roligaste film. Fortfarande.