Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Jag försvinner (i fem månader)

Skrivet av Petter den 31 maj 2016 kl 17:39

Jag går på semester om 25 minuter, ungefär. Efter att min semester avslutats går jag på pappaledighet. Jag kommer att vara borta fem månader och tio dagar. Det känns på flera sätt sjukt. Det längsta jag varit helt bortkopplad från Gamereactor, på 14 år, är sju dygn. Nu kommer jag att bara helt un-pluggad från cyberspejz (som ungdomen säger) i fem månader och tio dagar. Det betyder att jag inte kommer att posta några fler blogginlägg förrän den 14:e november, det betyder att jag inte kommer att läsa era kommentarer, svara på brev/mail och inte recensera ett enda spel förrän i vinter. Känslan, redan nu, är klart märklig.

Men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte såg fram emot de kommande fem månaderna. För det gör jag, såklart. Koppla bort allt vad arbete heter i fem månader för att bara tillbringa kvalitetstid med familjen och pyssla på här hemma med allt som behöver göras på gården. Jag har tänkt polera mången bil under sommaren som nu äntligen anlänt till Jämtland, grilla en himla massa, kika på en hel drös TV-serier, spela klart Doom, läsa tre böcker som ligger och väntar på mig, tillbringa massa tid i hemmabion samt skriva lite mer på mitt evighets-bok-projekt. Jag ska även till Mo i Rana i Nordnorge och köra tävling med Silvergrisen® samt räkna ned dagarna då Franks lillasyster pluppar ut (slutet av augusti).

Jag hoppas att du får en kanonskön sommar, har en finfin höst, njuter av alla nyheter under E3 om två veckor samt lirar ohälsosamma mängder spel de kommande fem månaderna. Jag är tillbaka här på siten den 14:e november och hoppas såklart att vi ses då.

Trevlig sommar! :) /Eder chefredaktör

Nya Top Gear är fruktansvärt

Skrivet av Petter den 31 maj 2016 kl 11:18

"Hur illa kan det egentligen bli?", tänkte jag. Grundreceptet är ju fantastiskt och både Vänner-Joey och Chris Harris är personliga favoriter hemma hos mig. Med de tankarna snurrandes i skallen bänkade jag mig under gårdagskvällen och gluttade på det första avsnittet av "New Top Gear". För mig var programmet snarare tortyr än underhållning. Visst är det orättvist och lite rövhålsaktigt att toksåga allt redan efter ett ynka avsnitt men enligt mig kommer de nya programledarna/producenterna aldrig kunna fixa alla de horribla problem som Nya Top Gear lider av. För avsnitt ett var fruktansvärt, rakt igenom.

Till att börja med visade sig förhandssnacket stämma till punkt och pricka när det kommer till Chris Evans (Clarksons efterträdare). Den forne radioprofilen kändes obekvämt stressad, skrikig och spattigt flamsig i rutan, hans kläder påminde mer om hur en ytterst vilsen fj0rtiz klär sig inför en helkväll på fritidsgården och hans bilkunnande kändes så begränsat och så "kopiera-nu-Clarksons-poänger-så-hårt-du-bara-kan"-krystat hemskt att jag skämdes, som en hund. Nog för att gamla Top Gear var flamsigt valp-grabbigt och ofta plojjigt men de kunde ju bilar och deras recensioner var för det mesta suveräna. När en nasal-skrikig Evans iklädd nio storlekar för liten skinnpajj och 22 storlekar för stora mediabrillor försökte sig på att recensera nya Viper ACR 2016 var jag i princip beredd att stänga av.

Efter avslutad cringe-reportage som inte berättade ett skit om vare sig ACR-Vipern eller rivalen Z06, var det dags för Joey att testa Ariel Nomad i ett lika tjatigt som sömnigt inslag som var precis lika meningslöst. Sen fortsatte hela programmet så. På exakt samma sätt. Nonsenstrams, icke-initierat tjat och en kemi som aldrig fungerade. De nya programledarna har bevisligen bestämt sig för att kopiera allt som Hamster/May/Clarky gjorde istället för att hitta sin egen ton, göra sin egen grej - och det kändes under samtliga av programmets 50 minuter som rena rama katastrofen.

Nya "efter-showen" Extra Gear var om möjligt ännu värre. Genombriljanta och mer än dugligt pålästa drifting-snillet Chris Harris var reducerad till någon slags replikbefriad nickedocka och "Youtube-fyndet" Rory Reid var snudd-på sämre än Evans. Hans påtagligt ultranervösa stapplande genom tröttsamt skrivna monologer (med allt vad superstel överläpp och cringe-ihopsqueezat, hårt plågat ansiktsuttryck heter) fick mig att vilja byta kanal i rent ursinne. När han sedan slungade upp en bild på en plastigt idiotstygg indisk elbil (för 8900 pund) på skärmen framför Chris Harris och berättade för en av motorjournalistikens absolut främsta skribenter - någonsin - att detta var "framtiden" (utan vare sig tillstymmelse till sarkasm), stängde jag av skiten och gick till sängs.

Nya Top Gear var fruktansvärt. Det är fruktansvärt. Sämre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig och det blir nu så otroligt uppenbart vilken fenomenal trio Hamster™, Captain Slow© och Jezza® verkligen är. Jag skippar (Nya) Top Gear i fortsättningen och börjar istället räkna ned till debuten av originaltrions nya show The Grand Tour.

Civic Type-R vs Focus RS

Skrivet av Petter den 31 maj 2016 kl 11:02

Om jag fick välja en enda bil jag skulle få provköra idag, just nu, skulle jag välja nya Ford Focus RS 2016. Eller nej , vad-fan är det jag skriver? Givetvis inte. Jag skulle välja någon av LaFerrari, 918 Spyder, P1, Chiron, Ferrari F12 TDF och 488 GTB eller nya Honda NSX. Såklart. Men realistiskt sett kommer det såklart aldrig att ske. Realistiskt sett kommer jag att få provköra nya Focus RS och jag räknar såklart ned dagarna. Varför? För att bilrackarn väger 1490 kilogram och har 350 hästkrafter med manuell låda och fyrhjulsdrift. Den har ett "Drift Mode" också som designats av självaste Ken Block och ska enligt motorpressen vara fullständigt fantastisk. Snudd-på lika sugen är jag på att testratta nya Type-R, trots att den är framhjulsdriven.

Inside Lane har ställt de båda småbilarna mot varandra i ett högintressant test och jag gluttar febrilt medan jag lapar mig vildsint runt munnen, som en galen människa. Länk

Uncharted 4 är...

Skrivet av Petter den 31 maj 2016 kl 09:18

... Fantastiskt. Det är ingen hemlighet att vi på Gamereactor älskar spelserien och dyrkar det fjärde och sista spelet i följetongen om Nate Drake, men jag hade ändå utlovat några kvicka intryck här i min blogg och även fast jag knappt kommit halvvägs hade jag såklart tänkt leverera. Jag anser fortfarande (även fast det tillhör spelseriens mekaniska grunder snarare än något annat, en mycket medveten prioritering från studion helt enkelt) att jag som spelare blir "guidad" av Naughty Dogs stora, osynliga superhand lite väl mycket genom vissa delar då Uncharted 4 känns för styrt, för tempo-raskt, för stressat. Men de stunderna är inte särskilt många, alls. Resten av tiden sitter jag mest och fnissar likt en liten skolflicka åt den faktum att detta är världens snyggaste spel och att det faktiskt är ett av de mest polerade actiontitlarna som någonsin släppts.

Varenda liten del av Uncharted 4 håller mästerverksklass, om vi ska hårddra det (och det ska vi ju). Makalöst vackert, varierat, utmanande, spännande, känslosamt, intressant, välljudande... Superlativen haglar och jag ser naturligtvis fram emot att spela igenom de timmar som återstår. Missa inte dessa makalösa screenshots

Garbrandt klappade sefthen (så!)

Skrivet av Petter den 31 maj 2016 kl 09:04

Cody Garbrandt har sett imponerande ut i alla sina UFC-matcher men under UFC Fight Night: Almeida vs Garbrandt visase Team Alpha Male-fightern prov på power som han mest troligt är ensam om i hela viktklassen. Snacka om att klappa trut. Thomas Almeida blev träffad under vänster öga, tidigt, gick sedan på något slags överlevnadsläge en stund fram tills dess att "No Love" knockade honom med en urtjusig kombination två minuter och 53 sekunder in i den första ronden. Jeremy Stephens insats i fighten mot Renan Barão var också ordentligt imponerande. Det märks samtidigt att Renan inte är samma fighter längre, inte efter att TJ krossade honom (fullständigt) i två raka matcher.

Jag gillade Rick Story vs Tarec Saffiedine, också. Bra match, tekniskt och varierat. "The Horror Story" såg riktigt vass ut med bättre boxning än tidigare samt en sjuhelsikes kondition. All-in-all var söndagens UFC-gala bra även om jag hade väntat mig mer av framförallt superhypade Serra-fightern Aljamain Sterling.