Min hjärna är kvar på Char

Starcraft II är slut. Det har varit ett par otroligt underhållande dagar tillsammans med Raynor och gänget. Beroendeframkallande är bara förnamnet. Jag var helt slut när jag skrev det sista ordet i min stora recension. Tanken var att gå hem, duscha, somna. Men min hjärna är kvar på Hyperion. Typ. När jag blundar ser jag mina Marines, jag ser Zerg attackera mina SCV:s och jag ser en besviken Raynor när jag ignorerar hans rop på hjälp.

Det är otäckt vad hjärnan kan ställa till med om man inte sover tillräckligt. 22 timmar med Starcraft II på två dagar sätter sina spår, bevisligen. Det påminner mig om gamla glada dagar då jag efter ett tio-timmarspass i Quake III skulle stanna och köpa saft på Statoil. En vildsint viftning i form av en exalterad hälsning från en kompis jag inte sett på tio år blev till ett improviserat rakethopp och ett strafe-skutt bakom brödhyllan.

Hjärnan blir märklig efter för mycket spelande. Det är väl det man i folkmun kallar "starka intryck" eller "lättpåverkad". Eller vad tror ni? Nu ska jag lyssna igenom Fictions nya platta en gång till, planera inför en helg proppad med jobb och äta lite mackor. Godnatt.

Yessir!

Nu har vi 2000 recensioner!

Ja! För fyra år sedan skrev jag en blogg (och en nyhet) om att vi nådde den magiska 1000-gränsen i vårt recensionsarkiv. Sedan dess har det rullat på. Nio spelkåta skribenter har testat 1000 spel till. Vi firar med krämbullar och stryk.

http://www.gamereactor.se/recensioner/

"Jag är inte din pappa"

Det ser nästan oförskämt lovande ut. Tron Legacy, that is. Jag blir lika nostalgisk som jag blir imponerad då jag ser den senaste trailern. Det enda som inte får mig att flåsa - är den datoranimerade pappans mun. Den rör sig lite som en fladdrande skjortärm (och det är inte bra).

Tron Legacy - Trailer

Tung gasfot... igen

Om dygnet ändå innehöll fler timmar. Då... då skulle jag hinna med allt jag vill göra på daglig basis. Lyssna på Fiction Plane, läsa en bok, se två filmer, åka skogsväg med Evon, spela Just Cause 2, baka scones, äta min bäste vän Davids grillhamburgare, kika på två avsnitt av Mad Men, stryka alla mina skjortor, obsessa över en IWC-klocka, gå på sjukgymnastik, spela Starcraft II, kika på det här Youtube-klippet, kamma mig, designa något snyggt till tidningen, skriva bättre bloggtexter, skriva mer artikeltexter, skriva bättre recensioner, stryka alla mina byxor, raka mitt yviga skägg, köpa fler skor, surfa mer hängslen, dricka mer saft, odla mer rabarber och... spela mer Forza 3 i redaktionens nu uppgraderade Fanatec Rennsport Cockpit inklusive Fanatec Clubsport Pedals och Fanatec Porsche 911 Turbo-S Wheel (phuh!). Stolen är komplett nu igen med ny ratt. Och jag har börjat trimma min bästa varvtid på Mugello... igen.

För seriöst simulatorspelande

Recensionen är på gång

Ännu ett maratonpass med Starcrafz II är över. Jag började spela 17.30 och slutade för en minut sedan. Nio timmar aktiv speltid. Inklusive ett antal timmar under gårdagen (tisdag). Spelet är... riktigt bra. Som du säkert själv redan vet - då du mycket möjligt kommit längre än vad jag har. Imorgon ska jag spela klart kampanjen, spela mer multiplayer och sedan skriva min recension på fredag. Om jag hinner.

Vad tycker du om Swaocrafhschz II såhär långt?

Raynor i sin finfina frisyr

Jag tror att jag är kär...

Det kanske bara är en sommarromans. det kanske bara är en flirt. Jag vet inte än. Men jag vet att Lissies debutplatta gör Sommaren 2010 lite bättre, lite vackrare, lite varmare. Jag hade höga förväntningar på Catching a Tiger men trodde ändå inte att den skulle bli briljant. Men det blev den. Lissie är förtrollande.

Catching a Tiger låter som en perfekt mix mellan Band of Horses och Dixie Chicks. Det är bredbent ibland, bräckligt ibland. Med en konstant känsla av helhärlig sydstats-luff. When I'm Alone är komplett. Svajntight Jeff Porcaro-shuffle, John Mayer-slinga på guran, fantastisk sångmelodi, ljuvlig lyrik. Det är bara att kapitulera. Lissie är bäst i sommar.

Lissie - When i'm Alone (video)

Jag vill testa Magic Trackpad

Jag var skeptisk då jag för några dagar först hörde talas om Apples Magic Trackpad. Jag ogillar min touch-platta på min Mac Book Pro och vill absolut inte byta ut min trogna Mighty Mouse för en trögtryckt platta. Men ja... skepsis har ersatts av ren och skär nyfikenhet. Jag vill testa den. Tänk om den rockar benhårt?

9to5 Mac testar Trackpad

Sucker Punch kittlar min fantasi

Zack Snyder är en av mina husgudar. En av Hollywoods fränaste typer. Hans re-make av Romeros ultrasåsiga skräprulle Dawn of the Dead är fortfarande tidernas bästa nyversion och hans filmversion av Alan Moores makabra seriemästerverk (Watchmen) är enligt mig den bästa serietidningsfilmen som finns.

Snyders nästa produktion är ingen re-make, och ingen rulle baserad på en våldsam serietidning. Sucker Punch är skriven, regisserad och producerad av herr Snyder och har precis visats upp för första gången - i trailerform.

Filmen kommer att kretsa kring ett knippe überfräcka dunderbrudar som med hjälp av drömträning och fräcka fantasivapen bryter sig ut ur ett tungt bevakat psykhem i en alternativ knäppstarevärld baserad på någon slags stiliserad 50-talsestetik. Det ser... Snydigt ut (ho!). Redan tidigt i trailern ser man direkt att det är Zack som komponerat bilderna.

Dynamisk komposition, massor av diagonalt skurna bilder, översatuerade färger i vildsint mix med urlakade bilder och Snyders typiska Super Slo-mo. Sucker Punch ser fräsig ut. Läcker. Handlingen tilltalar mig inte märkbart med det estetiska kittlar min fantasi.

Go Snyder!

http://trailers.apple.com/trailers/wb/suckerpunch/

Världens snabbaste bil

The Stig har kört det snabbaste varvet någonsin runt Top Gears bana, och det med Bugattis superversion av Veyron.

Top Gear - Veyron Supersport

Hittade en till dyrgrip

Ja, inte lika värdefullt som mitt obrutna Link to the Past (i absolut mint-skick) men den här boxen visste jag inte ens om att min spelsamling innehöll. Quake III Arena, specialutgåvan - obruten. Quake III var ett fantastiskt spel. Synd bara att jag är så förbannat usel nuförtiden, annars skulle jag tveklöst spela mer Quake Live än vad jag faktiskt gör.

Bra med skattjakt

Petters perfekta köttsallad

Sommar och sol. Sallad är bra. Perfekt sommarmat. Men isåfall helt utan isbergssallad, tomatskivor och Felix färdiga vinägrette. En sådan gång är sallad hundmat. Men det går såklart att skoja till det. Kombinationsmöjligheterna är såklart oändliga. Och dagens sallad var en mycket lyckad sådan. Här kommer ett litet recept:

Petters perfekta köttsallad
1-2 portioner

Detta behöver du:
400 gram utskuren biff (nöt) / filé.
En grön paprika
En gul paprika
En gurka
En röd lök
En vitlöksklyfta
En citron
Olivolja
Peppar
Salt
Timjan (färsk)

Såhär gör du:
Stek biffen i olja, krydda med salt och peppar. Låt den vila. Skiva paprika, gurka och lök i tunn-tunna skivor. Blanda i bunke. Ös över en matsked (eller två) finhackad timjan.

Blanda pressad vitlöksklyfta med en halv pressad citron och två matskedar olivolja. Salta och peppra, blanda. Blanda salladen med köttet och ringla över citron-tramset. Klart!

Samlade receptbloggar:
http://www.gamereactor.se/blog/petter/125559/

Fotocredz: Måns Hegevall©

Hittade en dyrgrip

Var ned i källarn igår och rotade efter gamla Zelda-spel (till Elfvings artikel) och hittade igen en gammal dyrgrip. Legend of Zelda: A Link to the Past, obrutet (med plasten kvar).

En dürgrep

På fredag släpps Iphone 4

Pepp! Petter är laddad. Jag längtar efter min nya Iphone så att det gör ont. Märkligt, jag som tidigare inte kunde bry mig mindre om mobiltelefoner. Idag är jag en smart phone-junkie. Eller nja, en Iphone-junkie, rättare sagt. Min Apple-telefon är en del av mig.

Jag synkar Itunes med min arbetsdator, synkar kalendern, adressboken och min Ibook-hylla. Jag synkar Iphoto och Imovie med min Mac Book Pro. Länken man får på köpet mellan Iphone och sin Macintosh-dator är ovärderlig. Jag kan inte leva utan dessa prylar. De är en del av mig.

På fredag släpps äntligen Iphone 4 i Sverige, och priset är lägre än väntat (men ändå saftigt, förstås). Apple själva prissätter Iphone 4 (utan abonnemang) och en 16GB-modell kommer att kosta 5995 kronor. Vill man ha 32GB-modellen får man slanta upp 6995 kronor. Tyvärr kommer den vita telefonen inte att finnas till försäljning på fredag på grund av produktionsproblem.

På fredag smäller det.

I samma veva passar Apple på att berätta att de inom loppet av en månad kommer att släppa en Mac Pro innehållande tolv stycken kärnor. En Mac Pro med två stycken (dual core) 6-core Intel Xeon-processorer på 2,93Ghz kommer definitivt att hamna på min önskelista i år. Tomten... snäääääla!

Tolv kärnor - tack!

Ratten är utbytt

Ja... vår Fanatec Porsche 911 Turbo-S-wheel från Fanatec pajade för ett par veckor sedan. Tyvärr. Sedan dess har jag väntat på en ersättare från Endor, Fanatecs support-företag. Idag kom den. Och förutom att klantskalle-Petter karvade bort halva tummen i ett överdrivet aggressivt försök att mörda kartongen med en överdimensionerad tapetkniv - är ordningen nu återställd. Mugello, ikväll återvänder jag.

Världens bästa ratt (Men inte världens bästa byggkvalitet, nej).

Hur snabb kan den vara?

SSD-drive inhandlad. Till arbetsdatorn. Det ska bli spännande att se hur mycket snabbare burken blir med denna lilla rackare. För fördelarna med SSD (Solid State Drive) är många. De är extremt snabba, drar mindre ström, är helt tysta och inte lika stötkänsliga. Vad sägs om att starta upp ditt operativsystem på halva tiden? Att kunna starta upp flera program samtidigt och inte behöva vänta på att hårddisken laddar?

Ett köttigt projekt

Killarna bakom den här bloggen är underbara. Nördiga som få med en förkärlek till maträtten hamburgare som få kan matcha. Trots detta så var det ett tag sedan nu sedan jag sist hälsade på hemma hos A Hamburger Today. Tur var det därför att en vänlig läsare vid namn Fredrik passade på att påminna mig (imorse) om att The Burger Lab hade flera nya projekt på gång.

Ett av dem kretsar kring burgarkedjan In-N-Out:s magnifika käk som jag såklart testat - och såklart dyrkar. Deras burgare (och deras strips) är geniala och rankas tillsammans med Five Guys burgare som USA:s bästa snabbmatskrubb. Något som bloggförfattaren Kenji även anser men inte kan ta del av eftersom han bor i fel del av USA.

Lätt fixat. Polare på västkusten skickar frysta In-N-Out-burgare som Kenji nu dissekerar och replikerar - in i minsta detalj. Idén är så briljant att man bara vill gråta. Resultatet ser så smaskigt ut att jag faktiskt gråter. Kika:

Hamburgare - fyra gånger om dagen

Ge mig!

Smarrig specialutgåva

Jag är sjuk idag. Ligger hemma med värk i kroppen och en hals som vägrar att samarbeta. Buhu-buhu. Stackars mig... eller? Inte då. För för någon timme sedan svängde Mäki förbi med samlarutgåvan av Starcraft II som tydligen anlände imorse. Den är smaskig. Så smaskig att jag nästan blir tårögd. Proppad med Starcrafz-grunkor, skivor och böcker. Imorgon börjar jakten på Zerg.

Bädaaaooong!

Polanski, Polanski, Polanski

Roman Polanski är kung. Cul-de-sac, Chinatown, Frantic, The Pianist. Hans senaste film; The Ghost Writer har överösts med finfina betyg - och jag är otroligt förväntansfull. Om en vecka släpps den på Blu-ray. Det blir grejor det.

Kazuya är tecknad

Det är utannonserat nu. Capcom har visat upp den första bunten med bilder från kommande Street Fighter X Tekken. Och det ser otroligt smaskigt ut. Jag börjar flåsa häftigt av blotta tanken att slåss mot Ruy med en ultraförbannad Kazuya.

Jizz in my Pants-gameplay från Street Fighter X Tekken

Det är (såklart) Capcom som utvecklar Street Fighter X Tekken och grafiken kommer att renderas från exakt samma spelmotor som ligger till grund för Super Street Fighter IV.

Yoshinori Ono visade upp spelet under gårdagen, på Comi-Con, och sade såhär om projektet:

"This is history we're making. Two fighting games that have rivalled each other are finally standing on the same stage. This isn't just a showdown between Tekken and Street Fighter, but a decisive battle for Capcom and Namco Bandai Games. So I'm going to give it my all"

Amen!

Det ser osannolikt smaskigt ut.

Mini_Sting är tillbaka

Första gången jag hörde Fiction Plane (Bitter Forces and Lame Race Horses, 2005) kunde jag inte sluta fnissa åt det faktum att sångaren, Joe Sumner lät exakt/precis som Sting. Det var direkt kusligt hur likt det lät. Det var först efter som jag fick reda på att Joe Sumner är Stings son. Myntet trillade ned. Han är sin fars son, den där Joe.

Fiction Plane rockar Stings Outlandos-frilla

Så släpptes Left Side of the Brain (2007) och jag var fast. Semi-fast i alla fall. En riktigt bra skiva som delvis levde på pappa-Police-meriter men även stod på egna ben. Jag har lyssnat säkert 500 gånger på Left Side of the Brain de senaste åren. Så "semi-fast" är nog en ganska ordentlig underdrift.

Fiction Planes nya platta heter Sparks. Den släpptes den 10:e maj och har mottaget en del finfina betyg från diverse musiktidningar. Jag tycker att den är klart sämre än Left Side of the Brain. Men ändå kan jag inte sluta lyssna på den. Push Me Around och Revenge är briljanta låtar, hur jag än försöker se på det.

Jag gillar Joes röst, något kopiöst. Han är Stings oslipade jag anno 1979. Jag gillar verkligen Pete Wilhoits trumspel också. Bastant, utan onödigt trix eller trams. Precis som det ska vara, i en trio-sättning med fokus på ska-doftande våldspop.

Jag fortsätter att lyssna på Sparks, alltså. Även fast jag inte gillar den särskilt mycket. Jag hojtar om jag ändrar mig.

Fiction Plane rockar hos Jimmy Kimmel

Trenchcoat®

Jag har kokat ris sedan 2003

Det var några av er som frågade lite snällt, senaste gången jag postade en bild på Evon. Om jag inte kunde berätta lite mer om hur jag rankar mina tre senaste japanare. Och visst kan jag det. Inte minst idag då jag känner mig sådär extra nostalgisk och hemsk efter att ha sett glimten av en Type-R på gatan utanför redaktionen. Som de flesta av er vet är jag slaviskt bilintresserad och tokig i motorsport.

Jag är även ständigt fascinerad över japansk bilindustri och över den kompromisslösa ingenjörs-anda som flera tillverkare erbjuder. Jag kokar ris - och tänker fortsätta med det. Idag, i brist på annat (och eftersom Starcrafz Zwei vägrar starta) har jag babblat ihop en relativt meningslös blogg om mina tre senaste bilar.

(1) Honda Civic Type-R 2003
Efter två tyskbilar på rad, som krånglat sådär lagom mycket och bjöd på en beklämmande trist upplevelse bakom ratten, bestämde jag mig. Eller det var snarare tidningen Car som bestämde åt mig. De hypade Honda Civic Type-R något grönjävulskt inför produktionsstarten sommaren 2002. Jag sålde tysk-åbäket. Sparade varje slant i nio månader. Beställde en fabriksny Type-R. En svart.Det tog ytterligare sju månader innan den anlände och hade då 930 meter på mätaren. Det var en härlig eftermiddag då jag hämtade ut min Type-R och 14 månaders hårt sparande var äntligen värt något.

Idag är kapprustningen i Hatchback-klassen fullständig. Subaru har allierat sig med Cosworth, Ford producerar en 351-hästkrafter stark RS 500 och Volvo bygger på en Polestar C30 med över 400 hästar. Det var andra tider 2003, då var Type-R:en bilklassens värsting. 209 hästkrafter stark, otroligt rapp, kamikaze-aktigt vridstyv och med ett banzai-chassi som bara skrek "goo-kaaaart!". En härlig bil perfekt för banbus eller slingriga skogsvägar. Billig att äga och relativt bra beträffande bränsleekonomin. Superbt andrahandsvärde och god rymlighet, gjorde knappast saken sämre.

Sägas ska dock att Type-R var och är kanske en gnutta för styv/hård för sitt eget bästa. I dagligt bruk blev den ibland lite väl race-villig och kanske lite väl kompromisslös och den plastiga känslan i kupén gick det inte att bortse från. I slutändan en mycket prisvärd bil dock som var lika ful som den var rapp.

(2) Nissan 350Z 2005
Jag hade drömt om en 350Z i flera år då jag hittade precis rätt bil för mig. Tyskimport och nedsatt i pris på grund av ägarflytt. Jag slog till. Och även om det såhär i efterhand inte alls var rätt bil för mig - så var det en speciell kärra att äga och en rolig GT att köra.

350Z var en slags modern hyllning till 240Z och byggdes på ungefär samma premisser. Som en japansk GT med drag av en amerikansk muskel-roadster. Stor sugmotor, måttligt med hästkrafter med bra med vrid. Liten, snabb, formmässigt urskön och med ett Jänkar-aktigt väguppförande. 350:n var svårkörd, mer svårkörd än andra bilar i samma klass (M3, RX-8, S2000) och varje gång det släppte på bakhjulen krävdes krampaktig gas och ilsnabba pareringar för att hålla bilen i sladd utan att spinna runt. Det var lite som en hästspark ibland, att provocera ut bakändan och se hur den slog runt ett helt varv innan jag hann parera.

På så sätt var min Nissan 350Z oförlåtande, på många andra sätt förlät den så gott som allt den snubblade över. Väggupp, brunnslock och asfaltskanter svaldes som ingenting. Komforten var såklart flerfaldigt bättre än i Hondan och hade det inte varit för svårigheter att kliva in i den - hade jag kanske fortfarande haft den kvar i garaget.

Försäkringen var överkomlig och reservdelspriserna var inte överdrivet höga. Bränsle-ekonomin var däremot usel då V6:an med enkelhet sög i sig tre liter/mil om man lät gasfoten leka fritt. Som buskul styling-projekt och blygsamt prissatt GT är 350Z idag ett perfekt val. Eftermarknads-grejor finns det tusentals av till den och begagnatpriserna för en fem år gammal bil är överkomliga.

(3) Mitsubishi Lancer Evolution IX 2007
Jag ville först inte köpa en Evo... eller en STi. Jag hade inga planer på att inhandla en Evo IX och förklarade detta flera gånger för polarna. Samtidigt stod jag utan bil (350:n såldes till Karlskoga) och sökte med ljus och lykta efter en lite rymligare kärra med fyrhjulsdrift och turbo. Det fick bli en Evo, trots allt. Och även om jag var semi-skeptisk på förhand är jag idag, såhär två år senare - otroligt nöjd.

Visst, Evon är plastig, dåligt isolerad, dåligt utrustad, relativt ful, dyr och dyr att äga. Den drar mycket bränsle och måste köras på den dyraste av rally-oljor samt kostar relativt mycket att försäkra. Samtidigt är den tillgänglig, rymlig, rolig, ständigt leksugen, ultrakvick, direktstyrd, kamikaze-tokig på slingriga skogsvägar och fullständigt genial på vinterväglag.

Car har kallat fyrhjulsdriften och den ställbara mittdiffen i Evo IX för den bästa på marknaden. Jag kan varken dementera eller bekräfta då jag till skillnad från dem knappast testat alla fyrhjulsdrivna bilar som finns. Vad jag däremot kan garantera är att du knappast skulle bli besviken om du införskaffade en bonnig rallyräser från Mitsubishi... för det är en fantastisk bil.

The Talented Mr. Väldsbäst

TV4 Film är en bedrövlig filmkanal. Här sänds nästan enbart riktigt risiga 80-talsfilmer och variationen är oftast under all kritik. Men så... så drämmer de till någon gång då-och-då med ett riktigt guldkorn. Som igår.

Efter att ha slö-kikat lite på Dexter Season 4 och zappat mellan allsjöns skit snubblade jag över förtexterna till en av mina absoluta favoritfilmer. Anthony Minghellas mästerverk The Talented Mr. Ripley hade precis börjat. Lysande timing, Sickan.

The Talented Mr. Ripley är inte bara den bästa filmen Minghella gjort. Det är även Patricia Highsmiths bästa bok, Matt Damons bästa skådespelarinsats och Jude Laws skönaste karaktär. Det är en film så fullproppad av ren briljans att det liksom inte går att värja sig. Lika subtilt psykotiskt som psykologiskt fascinerande. Lika obegripligt snygg som slaviskt underhållande. Och Matt Damon spelar försiktigt sinnessjuk så fantastiskt bra att jag nästan börjar gråta.

För jag förmodar att det är väldigt lätt hänt att man flippar över fullständigt när man spelar psyko. Att hålla sig på mattan och blanda en igenkännbar mänsklighet med total knäppstare - är säkert ingen lätt match. Jag gillar film-psykos som Ledgers Jokern och Hopkins Hannibal, men jag gillar Damons färglöse, inställsamme och mycket intelligente infiltratör mer. Han flippar inte över. Han behåller sig mänsklighet. Han balanserar precis på gränsen.

Cynisk och impulsiv. Naiv och lite korkad trillar Dicke Greenleaf direkt i Ripleys välsnickrade fälla. Upplösningen är lika skickligt skriven som filmad. Och kläderna, scenografin, håret och färgsättningen är rakt igenom genial. Jag vill (återigen) resa i tiden när jag ser den här filmen. Jag vill också leva rikt i Italien med pomada-frisyr och hemhjälp. Lyssna på Chet Baker, åka vespa och bära Persol-brillor.

The Talented Mr. Väldsbäst är för evigt värd mitt allra högsta betyg. Tack TV 4 Film. Allt är förlåtet.

Det är minsann Starcrafz!

Helgen är räddad. Hejdå!

Mats!

Making of The Expendables

Sly bjuder på ett nytt klipp varje vecka, exklusivt för Itunes, där han visar upp lite bakom kulisserna-material från inspelningen av The Expendables. Denna veckan säger Mickey Rourke fel några gånger och UFC-fightern Big-Nog deltar som statist. Kika:

The Expendables - bakom kulisserna

Double Sun Poooooweeer!

En otrolig skiva

Itunes lever sitt egna lilla liv. Shuffle + Genie + någon annan aktiverad funktion som jag inte kommer ihåg vad den heter. Resultatet är ett ständigt hoppande mellan skivor. Bland mina 4224 låtar. Spännande. Oftast är resultatet superbt. Den skivan man kanske minst hade tänkt digga till snurrar igång. Och så sitter jag där, och gungar med hela kroppen.

Dave Matthews Band är ett av mina favoritband. Har så varit sedan 1994. Jag har sett dem live, London, 1998. Before-turnén. Det var magiskt. Itunes smällde precis igång skivan Before Theese Crowded Streets och det går liksom inte att sitta still. Den är... magisk. Otrolig, fantastisk, mästerlig, briljant. Jag älskar den.

Låtuppbyggnaden är spännande. Det finns en bredd här som få band kan skryta med. Märkliga sångmelodier, ännu märkligare texter och bastanta men ändå lekfulla rytmer. Bandets semester i Indien gör sig ständigt påmind och Carter trummar som besatt. Rapunzel är mest troligt en av världens fränaste låtar, men en snudd på omöjligt tight vers och en hiskeligt cool refräng. Jag har hört den live, också. Då lät den bisarrt nog ännu tightare.

Da Almighty Rapunzel

Yieeeez!

Apple redovisar rekordvinst

Ingen har väl undgått att det går fantastiskt bra för Apple just nu. Ja, nästan kriminellt bra. Företaget säljer hela tiden all teknik som de tillverkar och dras med det angenäma problemet att efterfrågan helt enkelt är för stor i förhållande till hur mycket prylar de faktiskt kan producera.

Företaget redovisar rekordresultatet 3,25 miljarder dollar (24 miljarder kronor) i ren vinst för årets första kvartal (ifjol uppgick vinsten för samma period till 1,83 miljarder dollar). En av anledningarna till varför Apple gjort en så stor ökning mot för ifjol är såklart Ipad. Totalt har man sålt över tre miljoner Ipads sedan premiären. Apple har även, sedan årsskiftet sålt 3,4 miljoner bärbara datorer. Datorförsäljningen har för övrigt stigit med 33 % från förra året, vilket är nytt rekord.

Den Apple-pryl som säljer allra bäst dock är varken Ipad, Ipod eller Mac Book - det är Iphone. Försäljningen av Iphone har gått upp 61% under årets första kvartal och Apple har sålt 8,4 miljoner enheter av den nya telefonen.

I samma veva passar Steve Jobs på att informera om att företaget stoppat undan 175 miljoner dollar för att täcka omkostnaden för gratisskalen till alla som köpt Iphone 4. Detta för att eliminera antennproblemet som existerar i USA. Antenn-pengarna är dock en piss i rymden i förhållande till den rent otroliga vinst som Apple gjorde under årets första kvartal.

Genomgående bedrövligt

Taken var rolig, men dålig. Bitvis visuellt påkostad och tempomässigt rapp. Den var också ordentligt våldsam och otroligt lättsam. I samma veva var den även outgrundligt imbecill, slarvig och innehåll uselt skådespel.

En överdrivet träig Liam Neeson ville försöka sig på att gestalta en medelålders Jason Bourne. Men djupet och hantverksskickligheten från Paul Greengrass filmer var inget Pierre Morel ens snuddade vid.

Men den drog in stålar. Taken alltså. Ganska mycket till och med och eftersom den var superbillig att göra kunde Luc Bessons produktionsbolag (Europa Corp) snabbt klämma ur sig ytterligare en spånig skräpfilm proppad av ihåliga karaktärer, klumpigt serietidningsvåld och uselt skådespel.

För det är främst det som jag kommer att minnas från From Paris With Love; det snudd på hjärndöda skådespelet från alla inblandade förutom John Travolta. Ja, gamle Pulp-kungen gör ingen mästerlig insats han heller (långt ifrån) men jämfört med framförallt urusla replikläsaren Jonathan Rhys Meyers framstår skinnskallen från Old Dogs som Marlon Brandos edsvurne efterföljare.

För andra gången i rad nu ritar Pierre Morel och Luc Besson upp en bild av Paris som ett ultra-degenererat och extremkriminellt kärr av prostitution, knark och terrorism. Ja till och med när James och Charlie tar en tur upp i Eiffeltornet lyckas de inte bara missa tornet som sådant utan även utsikten och den kulturella vikt som skiten trots allt har. Istället lägger Morel vikten på en Ming-urna fylld med fem kilo kokain som de båda gottar sig med där uppe, på översta våningen.

Att två stolta fransoser framställer Paris på det här sättet kändes i början av Taken som lite roligt. Lagom uppkäftigt, lagom fränt. Halvvägs in i From Paris With Love känns det däremot bara pajjigt... och larvigt. Tillkommer gör enorma hål i manuset, överilat kameraarbete, löjeväckande dialog och en story som vem-som-helst enkelt listar ut cirka nio minuter in i filmen.

Det finns dumma actionfilmer som är underhållande. Die Hard 4 är en sådan. Wanted är en annan. From Paris With Love är dock aldrig särskilt underhållande och inte sådär självmedvetet korkad utan bara ogenerat imbecill och våldspuckad som en film vars existensberättigande borde dragits in för länge sedan - kan vara. Betyget blir skrämmande lågt, för detta - detta är genomgående bedrövligt.

Inte blir det bättre heller av att Blu-ray-bilden suger och att ljudet känns knastrigt och för överdrivet.

Nej

Förlorarna fick mig inte på fall

Jag gillar The Losers, serietidningen. Ruffig, skarp, cool, våldsam och stilistisk. Filmen var i ärlighetens namn inget vidare - även om Jason Patrick var superb som superpsykotisk mega-skurk.

Blu-ray-ljudet var fantastiskt dock, och jag gillade den utflippade färgskalan. I övrigt var The Loosers en uppvisning i medelmåttighet.

"Mats här, kom"

Petter Podcast - avsnitt 12

Det har gått för lång tid sedan sist. Jag vet. Jag har helt glömt bort att babbla ihop en tolva och ber härmed om ursäkt. Men ja... här är den. Oplanerat svamlig och innehållande tugg om bland annat Mafia II, Kane & Lynch 2 och årets hittills bästa spel.

Starcraft II om fem dagar

Om fem dagar är det äntligen dags. På tisdag. Om fem ynka dagar. Jag är så laddad att jag nästan kräks. Jag har väntat och längtat efter Starcraft II sedan 1998. För även om jag inte spelar strategispel längre, var jag slaviskt beroende av både Starcraft och Command & Conquer då det begav sig.

Starcraft II-betan (multiplayer) har varit rolig, men inte fantastisk. Gammal grafik och en viss obalans har stört mig och jag har istället sett fram emot att få ta del av storyn i singleplayer-kampanjen. Jag gillade singleplayer bäst i det första spelet och tvivlar inte en sekund att så även kommer att vara fallet med Wings of Liberty.

Blizzard bjuder, dagen till ära, på en smaskig trailer som ovanligt nog (för att vara Blizzard) renderats med hjälp av spelmotorn. Kika nedan, börja flåsa våldsamt. Om fem dagar smäller det!

Starcraft II - Ghosts of the Past Trailer

Rustningsbröst

Jose Gonzalez spelar för Rockstar

Jose Gonzalez - Far Away (Rockstar Games)

"Jose Gonzalez recently took time out of his busy summer tour schedule to swing by the Rockstar offices in New York and perform this intimate, acoustic rendition of "Far Away", his contribution to the Red Dead Redemption Soundtrack"

Mysig låt, som passar perfekt i Red Dead Redemption. Även fast jag vanligtvis absolut inte är någon Gonzalez-fan.

Darius Rucker gör sommaren

Country är inte min grej. Sannerligen inte. Men Hootie & The Blowfish-sångarens country-platta går (fortfarande) inte att motstå. Och när solen skiner och grillköttet sitter tryggt i en stor skål full av slaskig marinad, då är Darius perfekt som bakgrundsmusik till en måttligt svettig arbetsdag såhär tre dagar efter avslutad semester.

Darius Rucker - Don't Think I Don't Think About It

Det är också lätt att glida in från country-tramset till Hooties bästa låtar, i country-doftande, halvakustiskt utförande. Let Her Cry är väl (rent allmänt) fortfarande en av världens bästa låtar:

Darius Rucker - Let Her Cry HD

Eller varför inte lite gammal, hederlig trosfuktar-rock signerat Matchbox 20. 3AM fungerar alltid, speciellt när det regnar ute:

Matchbox Twenty - 3AM HD

Svensk cosplay-drottning

Jag har ju skrivit en del om usel cosplay här i bloggen. Jenni Källberg är en av de bästa i världen på cosplay och har nu visat upp sin nya Zelda-kostym. Den är... fantastiskt välgjord och bilderna på henne som prinsessan från Links äventyr är riktigt snygga.

http://pixelninja.se/

Bild från Pixelninja.se©

Jag tänker på dig

Double Cheeseburger från Five Guys Burgers i San Francisco. Sex dollar för den bästa hamburgare jag någonsin ätit. Jag tänker på den, ofta. Jag drömmer om den, ibland. En underbar middag.

Eboys mysiga pixelpussel

Eboy är sköna. Deras pixelillustrationer är kultigt klassiska vid det här laget. Och deras Iphone-app innehållande tvådimensionella pussel där man ska passa ihop trasiga pixelbilder. Jag gillar. Det är plågsamt enkelt, men charmigt och beroendeframkallande. Jag vill se nästa bild. Jag vill passa in tänderna på Godzilla, igen. Eboy FixPix kostar bara sju kronor och är ett måste för dig som gillar tjusiga pixlar.

Mysigt...

Sorry Ranta..

Jag läste John Grogans bästsäljande och kritikerrosade bok Marley & Me för ett par år sedan. En fantastisk bok som jag fortfarande håller väldigt högt. Sen kom filmen. Söndersockrad och tillrättalagt putslustig med Owen Wilson och Jennifer Aniston. Jag ogillade den redan innan jag sett den.

Gamereactors filmredaktör Erik Nilsson Ranta är lika osannolikt svag för romantik och romantisk komik som jag är för filmer innehållande militärer, eller bilar. Ranta läste aldrig boken, men såg Marley & Me i filmform på biopremiären och kallade den "toppenbra".

Jag reagerade som en vildsint Fläzk-Jeppa utsvulten efter två timmars isolering utan korv - och skällde som en bannhund under en hel eftermiddag. Filmen var inget vidare, menade jag. Medan boken var mästerlig. Diskussionen ballade ganska snabbt ur och jag fick sista ordet eftersom Ranta aldrig lästa ursprungsmaterialet.

Ikväll såg jag om den, Marley & Me. Och den är absolut inte usel. Visst, den är inte ens nära på lika feelgood-perfekt och samtidigt hjärtlig/sorglig/ärlig som Grogans bok är. Men filmen är helt okej, oavsett vad diverse långsura kritiker (och rabiata chefredaktörer) initiellt uttryckte strax efter (eller i samband med) biopremiären.

Så: Sorry Ranta. I was out of line. Du hade rätt, trots allt. Marley & Me är ingen usel film på något sätt. Det ser jag nu, efter att ha fått smälta det faktum att boken mest troligt aldrig skulle bli en fantastisk film till att börja med. Den fokuserar helt enkelt för mycket på tusentals älskvärda detaljer.

Briljant bok. Skaplig film.

Samus ser inte klok ut

Nej, omslaget till Metroid: Other M är verkligen inte bra. Det är uppseendeväckande uselt, i all ärlighet. Krit-ritad amatör-illustration med skeva proportioner och risig färgteknik. Jag blir nästan lite generad, för Nintendo/Tecmos skull. För detta, hur man än ser på det, doftar av det gamla ultraklassiskt superfula Mega Man-omslaget till NES.

Högupplöst version av härligheten

Tack till Solrosskolan, klass 4A

Recept-apps till Iphone (guide)

Mat är roligt, viktigt, utvecklande, spännande... och gott. Jag lagar mer och mer. Och är ständigt på jakt efter nya, spännande kokböcker och receptbanker. Att kunna ladda hem gratis-böcker till Iphone innehållande tusentals smarriga recept är såklart helt fantastiskt - och jag har passat på att testa alla Iphone-apps innehållande recept som jag hittat på app-store (på svenska). Här kommer en liten snabbguide:

(1) Kelda 15-min recept
Keldas recept-app är den snyggast formgivna kokboks-appen jag hittills hittat. Läckra bilder, läcker presentation och tjusiga typografi gör att recepten känns finare än vad de är. För när man kikar lite närmare är Keldas snabba 15-minuters-rätter i ärlighetens namn ganska tråkiga. Att appen också slumpar fram recept och inte har ett ordentligt katalog-system gör att betyget stannar på en blek femma. 5/10

(2) Barilla Kokbok
Barillas app handlar såklart enbart om rätter innehållande Barillas pasta. Här finns 129 recept i 8 olika kategorier. Snyggt indelade och med bra variation. Barillas lyx-lasagne (innehållande valnötter och ädelost) är en höjdare liksom Penne Rigate med lammfilé och basilika. 7/10

(3) Santa Maria BBQ Hero
Den bästa grillappen på App-store är egentligen inte särskilt bra. BBQ Hero bjuder på fräsig presentation och en del goda allround-tips, men i slutändan är den på tok för fokuserad på grillmat av det enklaste slaget och tipsar såklart bara om Santa Maria-produkter. Såserna är sådär extra värdelösa då de endast består av gräddfil + Santa Maria-pulver i diverse smaklösa mixar. Stort plus för honungskryddad fläskfilé fylld med ost, dock. Den är superb på grillen. 5/10

(4) Arla Köket Kokbok
Den bästa svenska kokboks-appen som existerar heter Arla Köket. 200 recept i sju kategorier med en fantastisk variation och lättnavigerat gränssnitt. Fläskfilégrytan med senap i är en höjdare liksom cintrongräs-kycklingen. Ladda hem den, nu. 9/10

(5) Coop Recept
Coops recept-app är en skaplig sådan med 100 recept i 32 kategorier. Kategorierna är en aning för detaljerade dock och vissa innehåller endast ett recept. Att bilderna ofta är pixliga och oskarpa hjälper inte till, heller. Här finns dock en bunt riktigt roliga recept som är värda att testas. Lammfärsfrikadeller i tomatsås är Coops bästa. 6/10

(6) Menyse.com
Detta är den bästa recept-appen näst efter Arlas. Bra indelning på recepten, snygg presentation med mycket luft och bra bilder gör att maten ser otroligt smaskig ut. Speciellt matbröd-kategorin är bra och innehåller guldklimpar som Olivbröd med timjan och Bröd med hasselnöt och aprikos. Ett måste för den matintresserade Iphone-användaren. 8/10

(7) Recept.se
Recept.se bjuder på en väldigt snyggt designad app med smidiga menyer och lättlästa recept. Tyvärr är bilderna ibland generella och visar då inte upp exakt den rätten som receptet avser. Vilket känns... märkligt. I övrigt finns här närmare 300 recept i sju olika kategorier. Kalkonbröst i apelsinsås är min favorit.7/10

(8) Tasteline
Tastelines app är en riktigt bra sådan med smidiga menyer, snajdigt inköpssystem för att kunna bocka av ingredienser på en lista samt en hel del enkla men väldigt smaskiga maträtter. Favoriten är grillade kycklingburgare med majonnäsgurka. 8/10

Laga mat med din Iphone!

Street Fighter vs Tekken

Det är ett rykte som får mig att börja svettas, kraftigt. Jag blir lite andfådd av blotta tanken. Kazuya vs Ken. Måtte detta vara sant. Jag skulle sprängas av förtjusning om så var fallet.

Dryga antennproblem för Apple

Det började bra. Briljant till och med. Försäljningen av Iphone 4 brakade igång med i ett hiskeligt tempo och Apple kunde ganska kvickt konstatera att de sålt tre miljoner telefoner bara på några veckor. Köerna blev längre och längre, suget större och större. Iphone 4 var en succé redan innan den nått Europa.

Sen kom rapporterna om antenn-problemet. Och nu har försäljningen minskat, suget svalnat lite. Antenn-problemet är en produktions-defekt som Apple nu bekräftat. Consumers Union har slutat rekommendera telefonen förrän problemet lösts. Apple säljer i samma veva ett skal som ska eliminera antenn-missen medan Consumers Union tipsar om att man ska sätta en tejpbit på telefonens nedre vänstra sida.

Personligen är jag lite orolig. Genom att hålla fingret på antennfästet på telefonens nedre vänstra sida kan man enkelt så till så att ett samtal bryts då fingret kortsluter antennen och därmed bryter samtalet. Med mina överdrivna dasslocks-labbar håller jag min nuvarande telefon på precis det här sättet och hoppas därmed att Apple löser design-felet på Iphone 4 innan den släpps i Sverige.

En förhoppning som dock inte kommer att infrias då telefonen säkert redan börjat anlända till svenska butiker då den ska finnas på hyllorna den 30:e juli. Har du importerat en Iphone 4 och har du upplevt problemet med antennen?

Aja Baja

Ett snyggt omslag

Jag längtar efter att få se Kick-Ass. Var inte sådär överdrivet superförtjust i serien, men har hört mycket gott om filmen. Omslaget på Blu-ray-utgåvan är riktigt läckert, och den släpps den 27:e augusti.

Ben Affleck är fantastisk

Jag duckar. Bereder mig på troll-doftande utskällningar, staplade som flyttkartonger. Jag biter ihop, gör mig redo att ta emot käftsmockor från höger och vänster. För hatet mot Ben Affleck verkar sakna motstycke.

Jag har aldrig begripit varför. Hört en del risiga argument ("han är ju bara så dåålig") och förstått att han väcker primitiva aggressioner hos många. Jag har själv aldrig förstått det.

Ben Affleck är ingen Robert DeNiro, ingen Ryan Gosling, Denzel Washington eller Sean Penn. Han är ingen Daniel Day-Lewis heller. Men har å andra sidan aldrig marknadsfört sig som någon method acting-knarkande karaktärsskådis av rang. Affleck är en filmstjärna, en av den gamla skolan och en som verkar trivas med sitt arbete. På köpet har han under många år nu bjudit på en hel del bra prestationer, inte minst för två år sedan då han regidebuterade och på köpet tystade en hel kritikerkår.

Det var många son fnös åt blotta tanken att flickidolen Affleck skulle regissera filmversionen baserad på Dennis Lehanes sotsvarta kriminalroman Gone Baby Gone. Vissa hävdade att filmen med alla säkerhet skulle bli den sämsta thrillern genom alla tider. Vissa hade fel, ja... de flesta hade fel. För Affleck visade med Gone Baby Gone inte bara prov på nästan olustig förståelse för komplex dramaturgi, han bjöd även på ett kraftfullt och intensivt bildspråk samt superb personregi.

Gone Baby Gone var en triumf för världens mest hatade Ben. Gone Baby Gone var, är och förblir en superb film baserad på en aningen överskattad bok.

De som tvivlade hade mest troligt glömt bort att Affleck (tillsammans med bästa polaren Damon) skrev manuset till Good Will Hunting och var de drivande krafterna bakom den filmen (som vann en Oscar för bästa original-manus, bland annat). Hatet blev för starkt efter roller i Daredevil, Gigli och The Sum of All Fears - tydligen. Hatet har fått folk att se rött, vilket tydligen också innebär att man helt enkelt förtränger all kvalitet som samme person bjudit på.

För när man tittar på Afflecks meritlista som skådespelare har jag inga problem med att hitta flertalet filmer där han presterat mycket väl. Chasing Amy (en briljant film) hade aldrig varit vad den idag är utan Affleck. Detsamma gäller såklart Good Will Hunting där hans skådespel känns intensivt, närvarande och kraftfullt. Affleck var bra i Shakespeare in Love och i Boiler Room. Han var även bra i State of Play och riktigt rolig i Extract.

Tillkommer gör såklart även hans prestationer i filmer som Smokin Aces och framförallt i Hollywoodland där Affleck en gång för alla bevisade att han hör hemma med de bästa då han gestaltade George Reeves med stor övertygelse.

Jag gillar verkligen Ben Affleck. Jag gillar många av hans rollfigurer, jag gillar han intensitet och hans uttryck. Jag gillar hans manus och hans inställning till underhållningsformen och hans insatser som regissör. I höst kommer The Town, kylig polisthriller där Affleck slits mellan rätt-och-fel i ett hårdnackat Boston.

The Town är baserad på Chuck Hogans bok Prince of Thieves och trailern debuterade på Apples eminenta Quicktime-sida igår. Jag gillar det jag ser. Jag gillar allt. Jeremy Renner ser hård ut, Chris Cooper ser hård ut och Affleck ser sliten och rippad ut. Det bästa med The Town hittills är dock att Don Draper-skådisen John Hamm är med som FBI-agent Adam Frawley. Jag blir lite svettig av blotta uppsynen av Hamm, och ser på det hela taget enormt mycket fram emot att få se hela filmen.

För Ben Affleck... han är fantastisk.

Kika på trailern till The Town

Drömmar om en Corvette

Jag trodde aldrig jag skulle skriva det, säga det eller ens fundera på det. Men ja... jag drömmer om en Corvette ZR1, sedan ett tag tillbaka dessutom. Jag vill äga en. Trots att min provkörning av C6-Corvetten i Las Vegas var ett antiklimax av gigantiska proportioner. ZR1:an är en annan typ av monster. En raket. Jag vill ha en raket.

"America still builds rockets"

Dream förklarar krig mot UFC

Japansk MMA är inte vad den en gång var. Inte ens nära. Att vara slavisk fan av Japansk mixed martial arts idag - är knappast lika upphetsande som för fem år sedan då Pride FC på många sätt regerade sporten. På den tiden fanns de största talangerna i Japan. Pride hade fler storstjärnor än UFC (Shogun, Fedor, Barnett, Sakuraba, Fujita, Sakurai, Yamamoto, Cro Cop, Wanderlei, Big-Nog, Arona, Overeem) och fightingen höll ofta högre klass än sin amerikanska konkurrent.

För fem år sedan var japansk MMA störst. Amerikansk MMA fick nöja sig med en liten fjuttig andraplats och procentuellt var sporten betydligt mer populär i öst. Initiellt låg den största dragningskraften i Prides före detta pro wrestlers... som lockade stora publiksiffror. Sakuraba kom därifrån liksom Fujita, Takada och flera andra fighters - och de japanska fansen köade i timmar för att få se dessa wrestling-stjärnor slåss på riktigt. Men Pride växte, såklart. Växte till något annat, något mer. Pride växte till världens bästa mixed martial arts-organisation och under ett par år bjöds det på MMA av oerhört hög kvalitet.

Men ingenting varar för evigt. Yakuza-skandalen från 2007 var spiken i kistan för ett skuldsatt Pride och det ryktades att UFC:s moderbolag Zuffa hade lagt ett bud på organisationen. Tydligen ska även WWE ha varit med och budat för att få köpa Pride, som såldes snabbt (och för en överraskande låg summa). Prides främsta fighters (exklusive Fedor) befann sig i UFC:s åttakantiga bur bara månader efter uppköpet. Big-Nog, Cro Cop, Wanderlei, Okami. UFC-ägarna Zuffa hade gjort en smart affär då de köpte upp och lade ned sin främste konkurrent. Att det var starten på nedrustningen av japansk mixed martial arts - hade nog inte ens Dana White gissat på.

Men det är där vi står idag. Japansk MMA är degraderat till freakshow-turneringar som osmakliga publikflirtar (Super Hulk Tournament 2009) och regelbundna skandaler där maffian ständigt verkar vara inblandade. Sporten mår inte bra. Och när de japanska storstjärnorna prövar lyckan i väst slutar det som vi alla vet ofta ganska illa. Gilbert Melendez krossade en vilsen Aoki under fem hårda ronder under Strikeforce: Nashville för tre månader sedan och K-1 Heroes-stjärnan Yoshihiro Akiyama blev manglad av sluggern Chris Leben under UFC 116.

Japansk MMA har varit döende ett bra tag nu. Tittarsiffrorna enligt japanska TBS har varit svaga för såväl Dream som Sengoku de senaste två åren. Mycket svaga. Desperata försök att locka till sig ny publik har repeterats (Jose Canseco slogs mot Korea He-Man iförd pyjamas-byxor) och en ny Super Hulk Tournament (där teknikmässigt usla jättefighters pucklar på små-killar) är under konstruktion i Dream.

Det finns ingen relevans kvar när det gäller mixed martial arts i Japan. Sexyama är i UFC. Okami slåss i UFC, Gomi slåss i UFC och Aoki fick smisk i Strikeforce. Men Dream ger sig inte så lätt, tydligen. I en nygjord intervju med MMAfighting.com pratar K-1-presidenten Sadaharu Tanikawa om hur de ska fusionera Dream och K-1 och börja konkurrera med UFC igen, på riktigt.

"This is a declaration of war against the WWE and UFC. From Asia, we will take the world. We won't stand a chance in the American market so we will spread to the rest of the world. When K-1 and PRIDE were competing against each other, 80-percent of the martial arts market was in Japan. It is now the opposite and Japan is only 20-percent. We were worried that Japan would be left behind if we let this continue, it is unacceptable. We needed to change our business model. We've let Dana White get a lead on us. Before Shinya Aoki beats Gilbert Melendez, we must win as promoters."

Kommer det att räcka med en nysatsning från folket bakom Dream för att sparka nytt liv i japansk MMA? Tveksamt. "Too little, too late" menar amerikanska sportanalytiker medan vissa känner hopp och tilltro till det faktum att organisationen bakom K-1, Pride och Dream vill ta nya tag. Ladda om. Slå tillbaka. Införandet av den vita Dream-buren blev en flopp liksom flera andra nysatsningar från Dream de senaste två åren. Men skam den som ger sig, eller?

Vad tror du? Kan japansk mixed martial arts hämta sig och växa sig lika starka som under Pride-eran eller är UFC:s strypgrepp på sporten för tight?

"Fan!"

Dr Pepper-marinaden rockade

Jag bloggade igår om oxfilé marinerad i Dr Pepper. Många var skeptiska, andra nyfikna. Jag var både och. Köttet blev kanon, dock. Mört (såklart, det är ju filé) och med riktigt bra smak.

Oxe, färsk grillad sparris och potatisgratäng. En klassisk middag.

Semesterfrukost™

Nuså. Mätt och arg. Nu överger jag datorn för idag. Jag har ju semester för bövelen. Hemgjord marmelad, nypressad apelsinjuice, bacon och ägg hoppas jag stå mig på ett par timmar, minst. (Kaffet drack jag aldrig eftersom det smakar snusk, jag kokade det bara för att det kändes vuxet). Trevlig helg kära läsare!

Suck it, Nutrilett!

Tack alla som sökte!

Tack alla ni som ansökte om tjänsterna som sport-expert och frilansslav här på Gamereactor under de senaste veckorna. Vi fick in drösvis med mail och brev (och telefonsamtal) och försökte såklart svara på så många vi kunde. Det blev till slut ohållbart dock (tiden räckte helt enkelt inte till) och jag skriver istället ett mass-tack till alla här och nu, i bloggen. Tjänsterna är nu tillsatta, Chrille och Fredrik är på plats och vi söker därmed inga fler frilansare till vår redaktion.

Some people stand in the darkness...

Marinad av Dr Pepper

Jag hittade receptet på nätet. En del Dr Pepper, en del soja, en del hickory-sås, pressad lime och en del olja. Rör ihop. Låt köttet ligga i 20 timmar. Yes sir! Mina oxfilé-klumpar har legat i 16 timmar nu i den mycket väldoftande Dr Pepper-marinaden. Det ska bli spännande att se hur det smakar, efter att jag grillat dem.

Kött och läsk

Alla hatar Lebron

När Lebron James för lite drygt en vecka sedan berättade att han skulle flytta till Miami för att spela för Heat, vände han upp-och-ned på hela basketvärlden. Många trodde att han skulle stanna i Cleveland. Många trodde han skulle flytta till Chicago. Andra hoppades att han skulle tacka ja till Nets erbjudande och därmed bosätta sig i New Jersey.

Lebron kändes som free agent-situationens obligatoriska förlorare redan på förhand. Labila fans kallade honom "vidrig" redan innan han bestämt sig eftersom han ännu inte plockat hem en mästerskapsring till sin hemstad, och trots detta ändå funderade på flytt. Andra försökte ta ifrån honom de senaste sju säsongernas prestationer och menade att han inte längre var värdig smeknamnet "King James".

Jag tycker idag synd om Lebron. Han är, bortsett från en redigt fet lönecheck, förloraren i hela den här cirkusen och det känns tråkigt att en förväntad trade av en hiskeligt begåvad basket-spelare nu orsakat ramaskri. ESPN-programmet The Descision har parodierats i omgångar bara en vecka efter att det sänts. Sportkrönikörer i stora amerikanska tidningar kallar Lebron för en "svikare" och menar att han lider av "megalomania".

Jag tycker synd om Lebron. Dan Gilbert, Cavs ägare gick ut direkt efter James besked om flytt till Miami och kallade stjärnspelaren för en ynkrygg utan heder eller stolthet. Dave George på tidningen Palm Beach Post kallar James överskattad och förklarar för sina läsare att man inte bör idolisera en sportstjärna som kräver så mycket uppmärksamhet som James gör. Han pekar på ESPN-programmet The Decision och gör narr av James i en osaklig krönika som doftar fränt av avundsjuka.

David Stern, NBA-chefen, har flera gånger sagt att han inte alls gillade Lebrons tillvägagångssätt inför avslöjandet av sitt beslut. Han "avskydde" ESPN-programmet The Descision som var "dåligt producerat och amatörmässigt sammansatt".

Efter sju år med Cleveland var det dags för Lebron att röra på sig. Karln har burit sitt lag på sina axlar i säsong efter säsong och tagit Cavs till slutspel flera år i rad. Han är värd att få gå vidare utan skitprat från sportkrönikörer och diverse diviga basket-experter. Jag går mot strömmen, hör och häpna, och lyckönskar King James inför spelstarten med sitt nya lag. Han är värd en mästerskapsring. Han är värd allt han nu får. Rule King James!

Steve Carell gör parodi på Lebron James Descision

Trio of Heat®

Väldigt läckert omslag

Omslaget till Män som hatar kvinnor var relativt lyckat här hemma i Sverige. Stilistiskt, annorlunda och ganska kraftfullt. Jag kan dock inte rå för att tycka att jänkarna dragit det längre strået den här gången dock, då fodralet till The Girl With the Dragon Tattoo är helt fantastiskt läckert. Häftigt bildtänk, snygg form, väldigt stilig typografi. Jag gillar, hårt.

Guitar Hero till Iphone

Jag trodde verkligen inte att jag skulle fastna för Guitar Hero till Iphone, kanske främst eftersom man helt enkelt inte kan spela det med hjälp av en plastgitarr, eller ett knippa plastpukor. Istället lirar man (såklart) med fingrarna (som till PSP) och det blir därmed mer som ett koordinationsspel likt gamla Pop'n Music, än ett musikspel.

Och efter 5-6 timmar som Iphone-plinkande finger-rocker är jag imponerad. Guitar Hero till Iphone är smart utformat och tight rent spelmässigt. Det finns inte särskilt mycket bra musik att köpa, än, men det släpps låtar varje vecka. Ett solklart köp.

"Dö-dö-döö, it takes a mortal maaeen!"

Spelar Gears i bar överkropp

Gears of War-producenten och snackpåsen Cliff Bleszinski ställde frågan om Old Spice-mannen gjorde saker som att köra till snabbköpet - utan tröja. Nu svarar (bisarrt nog) Old Spice-kisen genom en nygjord liten reklamsnutt.

Re: Cliff Bleszinski | Old Spice

Old Spice | The Man Your Man Could Smell Like

"I'm on a horse!"

Jag rollade mitt öga

Det blir en del tvära kast här i bloggen, det är du som dagligen läser mitt babbel van vid. Från mat till kläder, från kläder till film, från film till... grooming (?). Men ja... Reklamen got me. Igen. Lite härligt marknadsföringssnack från övertygande brutta, en bild på Lost-hunken och hans väderbitna anlete - och jag var såld. L'oreal Men Expert Hydra Energetic Ice Cool eye roll on inhandlad. Pang! Jag är en sucker för reklam.

Men till skillnad från mycket annan ren skit som jag köpt på grund av effektiva rejklamfilmer är L'oreal Men Expert Hydra Energetic Ice Cool eye roll on en bra produkt, som gett resultat bara efter en veckas användande.

Man känner sig mindre svullen under ögonen på morgonen och den där metallkulan som man rollar fejjan med kyler och ger en fräsch känsla. Jag råkade rolla ögat lite imorse, men det gick fint. Fin-fint.

Bra grejor

Jag skrek lite, av förtjusning

Ja! Don Draper är här, igen, i 1080p. Mad Men Season 3 är ren briljans. Recensionen kommer om ett par dagar.

Årets köp

Sato är monterad

Fanatec Rennsport Cockpit eller Playseat Takuma Sato - vilken är bäst lämpad för dina behov? Det ska jag svara på om ett par veckor. Nu ska här tävlas i Forza 3... tills gasfoten blöder.

Stackars Anthony Hopkins...

Marvel Studios kör på hårt nu. Mer Hulken, ny film om Captain America, mer Iron Man, nystart med Daredevil, film om The Avengers men först en om Thor; serievärldens störste fåne. Först såg det skapligt ut om man endast kikade på casting-listorna. Kenneth "Shakespeare" Branagh regisserar, Chris Hemsworth gestaltar Thor. Jag kände mig hoppfull.

Tills för några timmar sedan då jag fick se den första riktiga bilden från inspelningen där Thor trängs med pappa Odin och brorsan Loki. Nu tippar jag på dunderkalkon, bara efter att ha stirrat på en enda sketen bild (ja).

För hur man än vänder och vrider på det - skvallrar den här bilden om de absolut fånigaste superhjälte-kostymerna sedan George Clooney-Batman stoltserade med ett par ordentliga bröstvårtor på utsidan av sin Batsuit. Stackars Anthony Hopkins ser ut som ett missfoster från Mad TV med guldlackad ögonlapp och plastig Barnens Hus-torso.

Hur ska detta sluta...

Batman & Robin 2... eller Thor?

Summer Meet 2010 - artikeln

Nu är den klar, Viktors giganto-artikel om Summer Meet 2010. Missa inte!

Gamereactor Summer Meet 2010 - Teh Article®

Bullens pilsnerkörv (till lunch)

Med Lidl på plats i staden har korv-fanatismen på redaktionen nått oanade höjder. Tyskarna är bäst i världen på körv och det är lätt att hitta korvar med 88% kötthalt och underbart fin smak, där borta hos tyskarna. Trots detta finns det i min gamla mun ingenting som någonsin slår Bullens Pilsnerkörv när det gäller briljant korvsmak. Trots låg kötthalt och sunkigt konserverad form. Jag älskar den. Oavsett. För evigt.

Hej Bullen!

Somriga fajitas (till frukost)

Det behövs ganska lite. Få ingredienser, lätt att laga. Ändå är sommar-fajitas godare än i princip allt. Det är himmelskt. Jag måste morra lite av rent välbehag samtidigt som jag äter dem.

Kyckling. Avocado. Sallad. Ost. Salsa + ranch-sås.

Köttfejjan som sprängdes

Två bra svenska filmer på en kväll! Nu blommar löken. Jag såg Snabba Cash efter avslutad middag och anslöt sedan med lillebror för att kika på den sista filmen i Millenium-trilogin: Luftslottet som sprängdes. Och jag gillade.

Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig, inte ens i min vildaste fantasi. För även om Män som hatar kvinnor var välgjord var uppföljaren (Flickan som lekte med elden) verkligen vidrigt kass och helt trasig rent filmiskt i stora delar. Luftslottet var dock, trots överspel och en del pinsamma scener, tät, spännande och tempomässigt stabil - precis som den första i trilogin.

Bäst var scenen då superskurken, liggandes i en sjukhussäng med improviserat jättebandage runt det köttiga kraniet, jazzade på med den ena grimasen roligare än den andra. Jag fick störtsköna Pizza the Hut-vibbar och garvade som en vettvilling.

Lisbeths urhemska goth/emo-outfit var också ordentligt rolig. Min vän Döds-Lars älskar mest troligt, han växer aldrig ifrån tuppkammar och ansiktspiercings.

Färdigbabblat. Luftslottet som sprängdes var klart godkänd och ett bra avslut på en i slutändan lite väl sölig uppsättning thrillers baserade på en otroligt överskattad bok-trilogi.

En semla med ögon.

Ranta hade rätt

Jag läste ungefär halva Snabba Cash innan jag tröttnade på den fåniga gängzta-lingon och den överdrivet kvällstidningsdoftande logiken - och bytte till något från Cormac (mest troligt). Boken lästes alltså inte klart. Inget jag sörjer såhär i efterhand.

Erik Nilsson Ranta, Gamereactors filmredaktör, prisade filmen baserad på boken ganska ordentligt under Summer Meet 2010. Precis som varenda svensk tidning gjorde i samband med biopremiären. Lite nyfiken har jag allt varit, men inte särskilt hoppfull. Svensk film suger som bekant extremt hårt nuförtiden och huvudrollsgubben var ju bedrövlig i Johan Falk-fiaskot.

Men tro på fan. Ranta fick rätt. Jag har sett Snabba Cash idag, väl instoppad under filtar och kuddar i redaktionens spelrum. Med regnet smattrandes på fönsterrutorna passade Espinosas filmadaption extra perfekt och jag är såhär i efterhand ganska imponerad.

Visst är den en gnutta för förutsägbar och visst spelar Joel Kinnaman alltid över när han lämnar det tillknäppta allvarets trygga vrå. Samtidigt är Snabba Cash skickligt sammansatt, väldigt snyggt fotad, tempotät, spännande och rätt smart. Det är en svensk thriller som faktiskt håller internationell klass. Och dessa växer sannerligen inte på träd.

Bra film - snyggt omslag.

WRC ser trevligt ut

Milestones kommande WRC-spel ser lite trevligt ut. Här kommer en ny bild (från playerview) inklusive gränssnitt.

Centurion

Neil Marshall är fantastisk. Dog Soldiers, Instängd, Doomsday. Tre bra filmer. Tre häftiga filmprojekt. Hans nästa rulle heter Centurion och idag har Apple stoppat upp en ny trailer. Jag är förväntansfull men samtidigt en aning skeptisk. Trailern ser skaplig ut. Snyggt foto, cool scenografi. Men ja, skådespelet känns lite ostigt och ingenting i klippet engagerar.

Yxor, eld och skägg finns med, dock, vilket bäddar för ren kvalitet.

Centurion Trailer 1

The Fast & The Furious 5

Det blir en femte film, ja. Den ska börja spelas in bara om någon vecka om Slashfilm rapporterar nu att Dwayne "The Rock" Johnson skrivit på för att spela polis. Roligt... tycker jag. Vin Diesel och Paul Walker finns också med på rollistan liksom den smått hysteriskt vackra Charisma Carpenter.

The Fast & The Furious 5 ska tydligen heta Fast Five, vilket låter lite väl mycket som Fab Five i min öron. Men bara The Rock kör sin "how much?"-grimas så är jag nöjd.

Monkey Crap Candy-Ass!

Den har anlänt!

Playseat Signature Edition Takuma Sato har anlänt. Nu ska vi se huruvida den kan tävla mot Fanatecs mastiga Rennsport Cockpit.

Full gas - dödsdöd

Drömmar om Kitchen Aid

Kitchen Aid är Mad Men, Frank Sinatra, Hot Rods, Stepford Wives, Humphrey Bogart och Grease. Kitched Aid är kökets Rolls Royce. Jag vill äga mixern, matberedaren och elvispen. Jag vill ha ett turkost kök med shack-rutigt golv och en ljusgul retrokyl. Och jag vill ha en fru med förkläde och hårt sprejad frisyr.

Jag var på Cervera häromdagen och köpte ny Oliver-panna och stannade då (som vanligt) upp vid Kitchen Aid-hyllan och obsessade lite över deras hiskeligt retro-coola produkter.

Hot Rod i mixerform

Skruva fast pizzan i bordet

Skruvdragare, handmodell, korv, penslar, handplockad mozarella och 41 personer som ingen vet vad de egentligen jobbar med... Det är dyrt att göra pizzareklam.

Goooood plätt

Summer Meet 2010 är över

Det har varit en fantastisk (lång)helg. Jag är trött. Jag varvar ned lite med The Local Natives och några bullar (man måste trappa ned sakta, annars går kroppen in i chock). Imorgon ska jag ut och bada, och försöka glömma att jag imorse lyckades kliva in på toaletten när en helnaken Jesper satt och tömde tarmen. Summer Meet 2010 är över... giganto-artikeln om hela kalaset kommer på onsdag.

Ja, jag vann minigolfen i år (igen). Trots usel spelstil.

Summer Meet - The Video

Summer Meet är snart över, det är bara jag och Ranta kvar i Östersund. Det visar sig nu att Jonas Elfving filmade en del galenskap, i smyg. Här kommer videon; Limelight Edition.

Gamereactor Summer Meet 2010

Mycket mer Summer Meet

Jag trodde att jag var bra på att spela trummor i Rock Band 2. Jag trodde fel. Viktor bevisade för mig att "bra" egentligen innebär något annat. Bland annat att man kan smiska sig igenom Powerslave på första försöket... utan några som helst problem.

Han hävdar, den där Viktor, att han inte kan trumma för skit - på ett riktigt trumset - men jag blir osäker. Han har felfri stock-teknik och hans handleder ser snärtigt tekniska ut. Nu överger jag trummorna för gott. Damn you Viktor!

Elfving och Viktor. Två (arga och) geniala Rock Band-spelare.

Summer Meet fortsätter...

Det var en hektisk lördag. Prestigefylld golftävling, prestigefylld speltävling. Mellan dessa: Prestigelöst häcklande av varandra samt våldsamt intag av bullar. Vi har pratat om spelvanor, om våra underbara moderatorer, om Jespers fantastiska viktökning, om en ny Gamereactor-site samt om det faktum att vi startar upp vår tidning/site i (ännu) ett nytt land om någon månad bara.

Nu ska vi äta frukost.

Summer Meet i full gång

Min rygg är helt slut. Befarar att jag blir liggande i eftermiddag/kväll. Det visar sig. Grabbarna kör för fullt dock. Godis till frukost, Jesper har dansat sexigt med buken framme två gånger redan och redaktions "brothers with different mothers" (Sunken/Mäki) har redan bråkat om huruvida World of Warcraft är "casual" eller inte. Allt är precis som det ska, med andra ord.

Ranta, Fläzket och jag värmer just nu upp med lite Rush inför minigolfen. Mest troligt kommer det att gå riktigt dåligt för oss alla tre då vi alla ätit för mycket. Godis för 660 kronor får man helt enkelt inte i sig. Det vet vi nu.

Gotti-gott-gott

Lebron James till Miami

Det kom som en chock. Jag trodde verkligen att Lebron skulle stanna i Cleveland, men så blev det inte. Imorse utannonserade stjärnspelaren att han skrivit på för att spela i Miami och därmed kommer att bilda en dunder-trio tillsammans med Wade och Bosh.

Cavaliers ägare, Dan Gilbert, har redan förklarat att Cleveland kommer att vinna ett mästerskap innan Lebron ens kommer att komma nära. Han skriver även på lagets hemsida att han förbannar James val att gå till Heat.

Mafia II är slut

Ja, inte slut som i "The End"-slut. Men jag har nått slutet i vår förhandsversion och är efter sex timmar som Vito - mycket imponerad. Jag har sett att flera konkurrerande tidningar ställt sig skeptiska till flertalet spelmässiga detaljer i Mafia II, något som jag inte tänker göra. Spelet är följsamt, smidigt, våldsamt, varierat, grafiskt sett fantastiskt och väldigt atmosfäriskt. Det ska, för min egen del, mycket till för att jag inte ska älska det färdiga spelet.

Uppdraget då man klär ut sig till städare och infiltrerar ett tvätteri är en riktig höjdare.

Iphone 4 den 28:e juli

Det är inte långt kvar nu. Den 28:e släpps Iphone 4 i Sverige och jag längtar efter att få kladda på den. Något svenskt pris har ännu inte avslöjats dock. Ska du köpa "världens bästa smart phone"* när den släpps?

*Engadget

Ford Focus RS500 monteras ihop

Det kanske bara är jag det, som tycker att videos som denna är intressant. Förhoppningsvis finns det bloggsurfare här på Gamereactor som tycker som jag, att RS500 är en av de fränaste Ford-modellerna på väldigt (väldigt) länge och att det faktiskt är ganska njutbart att se två gamla farbröder skruva ihop en av de 500 specialbyggda kärrorna.

Ford RS500 Production

Snäääälla tomten!

Red Wing Shoes laddar om

Red Wing Shoes har visat upp sin "spring collection" för 2011 och jag började omedelbart rafsa efter plånboken. Lita på att herr Hegevall kommer att inhandla åtminstone två par av de nya modellerna.

Jästa tuppen!

Den första trailern från kommande Resident Evil: Afterlife var... fjantig. Mina förhoppningar har sedan dess varit osannolikt låga. Trailer 2 är dock betydligt, betydligt bättre och jag sitter nu här, framför datorn, och myser. Afterlife ser plötsligt både påkostad, snygg, cool och frän ut. Wesker är med, bödeln från Resident Evil 5 finns med liksom mängder av coola Umbrella-soldater från Resident Evil: Degeneration.

Det vore ju såklart helt fantastiskt om Sony Pictures fick in en fullträff efter tre ruttna Resident-rullar. För hur man än ser på det är Capcoms skräckserie perfekt underlag för spännande skräckfilmer.

Resident Evil: Afterlife - Trailer 2

Stirra lagom

270 000 kronor senare

Jag vill köpa en fullt fungerande Tron-båge. Åka runt på natten och slicka kurvorna på Samuel Permans gata i Östersund, iklädd svart/turkos neondräkt och superfuturistisk hjälm. Nu kan jag göra det, om jag skakar fram 270 000 kronor på under 15 timmar. Donation från er läsare kanske?

2010 Custom Built TRON Bike

Beyond Black Mesa

Det luktar lite ost, tyvärr. Men ja, det handlar om Half-Life trots allt och innehåller Combine-soldater. Det räcker för mig. Nedan hittar du en länk till den första teasern från kommande fan-filmen Beyond Black Mesa.

Beyond Black Mesa teaser - Inspired by Half-Life

"Hello Mr Freeman"