Gamereactor devil icon Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Mad Max: Fury Road på Blu-ray

Skrivet av Petter den 27 augusti 2015 kl 13:17

Snart dags... Om en vecka sitter jag i hemmabion med årets hittills överlägset bästa film projicerad på duken och skrockar förtjust, likt en övergödd padda. Den släpps i Atmos och enligt filmtidningarna ska BD-utgåvan erbjuda på enastående bildkvalitet och makalöst ljud. Jag är oerhört taggad. Återkommer naturligtvis med några snabba intryck rörande den audiovisuella kvaliteten såsnart den anlänt.

Frank Further®

Skrivet av Petter den 23 augusti 2015 kl 19:19

Han kravlar fram nu, Frank (snart sex månader gammal). Och snabbt går det! Han slår ned båda handflatorna i parkettgolvet med en våldsam kraft och trycker på med sina tår i vad som ser ut som någon slags kräl-krokodil-gång. Hoppa är roligt, också. Eller nej - Hoppa är bäst. Hoppgungan som han fick av morfar är fantastisk. Innan varje tupplur brukar vi försöka hoppa en kvart för att göra oss ordentligt trötta och sömniga... Bra grejor, med anda ord. Mycket bisarra grejor som sker, konstant. Häromdagen fick Frank krypa runt lite på vardagsrumsmattan utan blöja, något som sker en halvtimme per dag ungefär. Innan jag hann säga "bronkit" hade den lilla fisungen klämt ur sig en oroväckande ordentlig bajskorv på mattan och sen dragit därifrån i all-världens-fart. Jag hittade ungen i köket, där han pillade på en grillpensel som trillat ur diskmaskinen.

Och jusst-ja! Nu sitter han också, och äter smörgåsrån, majskrokar, persikor och gröt. Vi har testat köttfärssås samt fisk, också - men det var inte särskilt uppskattat (o-nej). Varje dag händer något nytt, varje dag har han lärt sig något som han inte förstod sig på dagen innan och den känns som om jag vill stanna tiden och njuta av dagarna nu under semestern tillsammans med min familj.

Familj ja... Det känns ibland nästan lite konstigt att jag har en egen familj nu, att The Hegevallz är ett faktum. Det känns som om jag satt ensam och tokjobbade kvällar som nätter (dagar och helger) för jämnan för inte så länge sedan. Idag kan jag knappt titta tillbaka och se någon egentlig mening i den tiden, även fast den då (naturligtvis) var otroligt meningsfull, för mig. Sex dagar återstår av den här semestern och det har varit underbara veckor detta. Soligt väder, massor av tid tillsammans med Fru & Frank samt småpill med hus och bil samt massa bra mat. Jag ska sluta raljera nu och se en film istället... Det var allt. Gokväll!

Fast 7 var fruktansvärd

Skrivet av Petter den 22 augusti 2015 kl 23:46

Förväntningarna var rekordlåga. Jag hade förväntat mig en genomgående dålig film. Femman och framförallt sexan står sig som något av det sämsta jag sett i hela mitt liv (efter Tokyo Drift började filmföljetongen ta sig själv på för stort allvar, började inbilla sig att den var någon slags fusion mellan Power Rangers, Expendables och James Bond och började påminna om den geggigaste sörjan som filmats) och jag hade naturligtvis inte förväntat mig något mer från sjuan.

Trots detta lyckades faktiskt Fast & Furious 7 med konststycket att chockera. Den var till och med (!) sämre än Fast 6. Tro på fan! Förutom möjligen Jack & Jill, Need for Speed, I-Frankenstein och Expendables II har jag inte sett något sämre under de gångna fem åren. På riktigt. Fast 7 tog sig själv på ääääännu större allvar än föregångaren, bjöd på ett ännu sämre manus proppat med hoppigt nonsensberättande utan struktur, usel logik, korkade vändningar och hopplösa karaktärer och bilstuntsen såg ännu mer ut som blajjiga mellansekvenser ur valfritt 2002-spel till Playstation 2. När Djimon Hounsou drog omkring i kritvitt bockskägg, drön-jagade Fast-ligan från helikopter medan Vin Diesel dödshoppade mellan parkeringshus, skrek jag av smärta. Det, tillsammans med Dubai-scenerna, kan vara det sämsta jag sett i år.

Jag ville gilla den, dock. Walkers död var såklart sorglig och jag hade hoppats på att slut-hyllningsscenen skulle beröra, men icke. Uselt gjort, på tok för utstuderat och söligt och gjort i en ton som inte alls stämde överens med resten av filmen. Fast 7 var helt enkelt vedervärdig. Nästan i klass med Expendables II, faktiskt. Om man ska göra korkad popcorn-action tycker jag att man bör snegla på A-Team (självmedvetet ironiskt, utflippat svinskoj), Transformers (1), Avengers (hutlöst välgjord), Mad Max: Fury Road (briljant) eller The Rock (genial). Fast-filmerna är sedan länge förlorade att jag förmodar att del åtta kommer att vara ännu sämre. Sorligt... Såklart. Den första filmen må vara ett tramsigt hopkok av Point Break och Parker Lewis men den innehåller härligt foto, coola bilscener och bra action.

Ground Zeroes dödade hypen

Skrivet av Petter den 22 augusti 2015 kl 04:31

Metal Gear Solid V: Ground Zeroes var naturligtvis tänkt som en hype-katalysator för det kommande Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Spelet släpps om exakt nio dagar och när jag försöker pejla av känns det lite som om hypen dött av, som om Phantom Pain inte alls är lika efterlängtat som exempelvis Guns of the Patriots var. För min del stämmer den slutsatsen väldigt väl. Ground Zeroes var inte dåligt (låt mig förtydliga: Inte alls dåligt), bara mediokert och oinspirerat, och tillsammans med det till synes ultratramsiga Konami/Kojima-bråket är min hypemätare inför kommande Metal Gear Solid V: The Phantom Pain i botten, faktiskt.

Motherbase-snacket har också gjort mig oroväckande avtänd på det som för nåt år sen var mitt mest efterlängtade spel. Jag känner sorgligt nog inget riktigt spelsug och kommer inte hänga på något lås för att se vad den kedjerökande ormen hittat på den här gången.

Hur känner du?

Björnveckan™

Skrivet av Petter den 19 augusti 2015 kl 16:22

Jag och Frugan® har haft Björntema på filmkvällarna på slutet. Sett mången mustig brunbjörn knapra i sig vilt skrikande, svettiga fjällvandrare för brinnande livet. Vi började med dokumentärfilmen Grizzly Man om den omänskligt idiotiske Skinkstuten Timothy Treadwell som trodde att han var dödspolare med en grupp argsinta superbjörnar och blev uppkäkad på kuppen. Vi såg sen The Edge med Baldwin/Hopkins (kungfilm!) och avslutade med nysläppta Backcountry. Den sistnämnda var redigt ruskig. Småskaligt tät, välgjord och spännande som satan. Petter gillar.

Att jag verkligen hatar allt vad fjällvandring heter torde knappast komma som någon nyhet. Maken till makalös skitsysselsättning går knappt att finna. Dels är jag sällan särskilt sugen på att promenera 14 mil bland mygg och flugor, sen är jag ingen stor fan av att äta smaklöst vidrig pulversoppa och sova på en normalstor sten, heller. Stannar hellre hemma och kikar på TV. Efter att ha förkovrat oss i Björnveckan™ är suget efter makabert meningslöst fjällvandringstrams inte direkt större... Håll er hemma, annars äter björn upp dig.