Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Massa snabba åsikter om en hel hög nya spel

Skrivet av Petter den 5 december 2016 kl 19:41

Världens kanske sämsta rubrik, någonsin? Ja, jag tror det. Eller nej, den där lokaltidningens nyhetsrubrik om dam-pingislaget som "tog den i tvåan" är och förblir sämre än denna bloggrubbe. Jag är säker på min sak. Men i övrigt är jag där uppe med Aftonbladet och snuddar vid uselhetens absoluta botten när jag döper en blogg med massa åsikter om en hel radda nya spel till "Massa snabba åsikter om en hel hög nya spel". Men det kanske spelar mindre roll nu så länge jag slutar tjata om att jag döpt en blogg fylld med massa åsikter om nya spel till "Massa snabba åsikter om en hel hög nya spel" och bara skriver ned mina åsikter (om en massa nya spel)? Jag måste hoppas att så blir fallet. Jag har spelat rätt lite sista halvåret men senaste veckorna (två) har jag försökt komma ikapp, lite. Jag har knappast klarat alla spel jag nu tycker till om och just därför är det inga regelrätta recensioner utan just nonsensbabbliga blogg-åsikter. Here goes nathink:

Watch Dogs 2
Jag gillade ettan, trots att det fanns såväl enformighet som strukturella Assassin's Creed-bekymmer. Det var atmosfäriskt, inlevelserikt, spännande, coolt, snyggt och konceptuellt originellt. Tvåan är ännu bättre, även fast jag saknar den mörkare tonen från föregångaren. Hjältarna och karaktärerna som man omger sig med känns ännu en gång lite som när en 59-åring ska försöka spela cool och prata haxxer-lingo men det fungerar, ändå, tack vare superbt inramning. Jag gillar i stort sett allt, annat. Stort, omfångsrikt, expansivt, utmanande, beroendeframkallande, supersnyggt, välljudande. 9/10

Forza Horizon 3
Jag håller inte med den (förbluffande nog) eniga världspressen om att detta skulle vara ett av tidernas bästa arkadracingspel. Jag har nog tröttnat en smula på konceptet och Australien, trots varierad terräng och spännande miljöer, tilltalar mig aldrig på samma sätt som Colorado gjorde i det allra första Horizon-spelet. Att köra på fel sida om vägen kändes lite utmanande under de första timmarna men sen ledsnade jag mest och fortsatte med att ramma mötande trafik till tonen av ett avgrundsdjupt raserivrål. Nu ska jag inte vara orimlig här då jag förstår att detta är något av ett drömspel för den som älskar subgenren och det är ju faktiskt proppat av kvaliteter. Snyggt, stort, varierat, inkluderande, utmanande, snabbt, välfyllt. Jag sätter en svag åtta. Det får räcka för min del då jag fortfarande saknar 60 fps, också. 8/10

Battlefield 1
Detta är enligt mig årets snyggaste spel tillsammans med Uncharted 4. Det ser ju faktiskt helt otroligt bra ut, detta. Jag gillar att Dice vågade ta klivet ur den framtids/exoskelett-hysteri som nu råder i genren och hittade en ordentligt originell sträng som de slagit an här. Multiplayer-delen verkar fantastisk och enspelaräventyret är mer påkostat än någonsin i ett Battlefield-spel. Jag kan dock känna hur jag börjat tröttna på den där givna, bekanta formeln där alla spelmoment ska sorteras och sättas ihop enligt exakt samma mall varje gång (stort fältslag, korridor-segment, on rail-moment, skriptad sekvens) och just det plockar mig ur den illusion som svenskarna så stilfullt bygger upp i övrigt. Bra som fan, men inte briljant. 8/10

Dead Rising 4
Jag är nog inte målgruppen för detta längre, eller så har jag aldrig varit det. För mig veterligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i Capcoms slaskiga spelserie och har under dagen känt mig rätt ordentligt uttråkad av nummer fyra. Känns gammalt, intetsägande och stelt. 5/10

Call of Duty: Infinite Warfare
Jag hade (trots Black Ops III, som rockade) inte förväntat mig särskilt mycket, alls, men återigen övertygar Activision mig om att det finns gott om liv kvar i denna spelserie. Gott om liv. Storyn är spännande, upplägget uppfriskande och berättandet rätt jädra lyckat. Jag gillar hur rättfram och hårt det känns och multiplayermatcherna jag testat känns riktigt roliga. Vem hade trott det för tre år sedan (då jag dömde ut Call of Duty som en stendöd spelserie). 8/10

Jag kan inte sluta tänka på dig

Skrivet av Petter den 5 december 2016 kl 19:19

Nya Sting-skivan 57th & 9th är ojämn. Jag har lyssnat igenom den 54 gånger nu enligt iTunes. Och jag älskar den ju, men att kalla den något annat än ojämn vore rena rama dödslögnen. För Sting pendlar mellan rivig Police-rock till sinnessjukt sävligt Last Ship-dravvel. Men å andra sidan är det ju hans grej. Spretigt är hans mellannamn. För även odödliga superfavoriter som Ten Summoners Tales och The Dream of the Blue Turtles är ju spretiga.

En sak är dock säker gällande senaste skivan och det är att det inledande spåret I Can't Stop Thinking About Sylt är en av gubbens bästa låtar - någonsin. Den är magisk. Jag dyrkar den. Jag dyrkar hur den hyllar Message in a Bottle och Next to You på samma gång - detta medan den bidrar med något nytt, också. Jag älskar Stings basgång och hur han liksom boOooomar igång versen i början. Jag älskar Josh trumspel som är sådär målmedveten fokuserat och rock-drivit som få av dagens batterister verkligen lyckas med (enligt mig). Jag älskar till och med Josh ride-ljud under bryggan som mer låter som ett mycket gammalt, skraltigt kastrullock (hans kit, i övrigt låter dock magiskt och jag saknar såklart mitt DW Collectors som tusan). Klicka här, gör det nu (direkt).

Och! Tänk dig att vara 65 (snart 66) bast och se ut som 33. Det kan bara Sting.

Bones hos Rogan

Skrivet av Petter den 5 december 2016 kl 13:38

Förra veckan gästade före detta UFC-champen och mästar-fuck up:en Jon "Bones" Jones min favoritpodcast The Joe Rogan Experience och pratade om hans alkoholproblem, drogproblem, hans framtidsutsikter, UFC i stort och kommande fighter. Det blev som vanligt lite väl filosof-dravvligt i vissa stunder och Jon Jones känns fortfarande som en ohyggligt präktig och pretentiös person (hans passivt aggressiva "gud är god"-babbel retar gallfeber på mig på regelbunden basis), men det var även intressant och uttömmande. Klicka här

Tom Cruise är en... Zombie?

Skrivet av Petter den 5 december 2016 kl 12:46

Jag kanske är blasé. Min gamla kompis Stråhatt PartyDeztroyer® kallade mig det idag, och mest troligt har han rätt. Men jag kan inte rå för det, isåfall. Den första trailern till Tompa Cruise-rullen The Mummy är obegripligt usel. Detta ser makabert dåligt ut. Som en identitetslös, slentriantrist, utspädd mix mellan Mission: Impossible, World War Z och Suicide Squad-häxan. Visst, Crowe i rollen som Jekyll/Hyde är klockren casting och jag gillar ju båda mumier, skjutvapen och stryk - men att übermodernisera och göra Michael Bay/Muricaaa-nonsens av Mumien skriver jag bara inte under på. Klicka här

Joel, Ellie och jag

Skrivet av Petter den 3 december 2016 kl 22:52

The Last of Us är det bästa spelet jag någonsin spelat. Punkt. Det har med tiden bumpat ned såväl Super Mario 64 som Grand Theft Auto III, Super Mario World, Zelda: A Link to the Past, Half-Life och Half-Life 2. Jag sade till min underbara redaktion under en babblig fredagsdiskussion att jag inte trodde att Naughty Dog skulle visa något The Last of Us 2 i år. Faktum är att jag (lite cyniskt, sådär) sade att jag inte trodde att spelet existerade. Och att det i grunden inte gjorde mig någonting eftersom Ellie och Joel lever vidare, inom mig (hur tramsigt/blödigt klyschigt det än må låta).

Sen... Bara... Boom! The Last of Us: Part II utannonserades ikväll och jag skakade i hela kroppen. Trailern var, är, makalös. Stämningen, atmosfären... Jag kan nästan inte andas när jag tänker på hur otroligt gärna jag vill återse Ellie och Joel. Det är nästan svårt att beskriva den koppling jag idag känner att jag har till två polygonfigurer. Det är nästan hemskt att erkänna. Men jag tänker på dem ofta och jag vet att jag kommer att räkna ned dagarna nu till Part II släpps.

Gissar på hösten 2018, som tidigast, och på att det gått fyra år sedan det första spelet (i storyn) och att hela handlingen kretsar kring hämnd. Här kan du läsa producenten Druckmanns (han som hatade mitt The Last of Us-tidningsomslag) egna ord om utannonseringen: Klicka här