Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Pappa, gör som du blir tillsagd

Skrivet av Petter den 13 februari 2016 kl 10:42

Frank fyller ett år om en dryg vecka. Han går nu, 5-6-8 steg i taget sen sätter han sig ned och ser oförskämt stolt/belåten ut. Naturligtvis har han snabbt lärt sig att sola sig i det obligatoriska berömmet som kommer på köpet med att han nu kan stappla runt lite, på helt egen hand. Förutom balans- och koordination har Frank även lärt sig en ny grej som han verkar vara väldigt förtjust i, nämligen att befalla sin arma far. Jag var redan innan decimerad till familjens dräng av mycket viljestark fru men är nu snarare någon slags chipsgoffande, smalfet, ryggskev hemmaslav. Frank väger 12 kilo, kan inte ens prata (eller mata sig själv), ändå är han min chef. Han är chefredaktörens allsmäktiga überchef. Min slutboss.

När han inte skrikhivar ned mina verktyg i trappen och sen pekar på dem, skriker och kollar på mig med ett ilsket uttryck ("Hämta för i helvetet!") plockar han fram diverse leksaker, ger dem till mig och skriker till med en rätt så kraftig stämma. Detta betyder att jag ska underhålla honom, min slutboss. Om han räcker mig en bil ska jag köra med den framför min herres fötter och göra billjud med munnen, samtidigt. Räcker han mig en mjukiskatt ska jag låtsas att katten är ute på promenerad framför min herres fötter och göra trovärdigt perfekta mjau-ljud. Om inte - blir de gälla befallningarna ganska snabbt till argsinta dödsskrik och eftersom jag har trasiga öron är det bara att tillgodose chefens behov så snabbt som det bara går.

Jag är verkligen värdelös på det här med "uppfostran".

Pappa & Frank® på öppna förskolan och leker med en... grön grej.

Besviken på Waffle Cut

Skrivet av Petter den 13 februari 2016 kl 10:33

Bluff! Skrek jag, efter att ha goffat in ett par räfflat fluffiga krispbitar av kryddad pära i ansiktet. Sen lugnade jag ned mig och åt upp 300 gram chips i rask takt. Som en gris. Jag är dock gruvligt besviken på Waffle Cut som är en PR-kupp, inget annat. Potatisen är lite tjockare, annars är det inget extra över dessa chips, alls. Gräddfil-smaken är dessutom på tok för svag. Det smakar vare sig lök eller surkräm utan mest salt med en liten hint av tantparfym. Cheddar-varianten är bättre men chili-hetan lite väl påtaglig för att det ska vara njutbart och konsistensen blir i slutändan inte "krispigare" än traditionella chips utan snarare mjöligare. Njae... Detta köper jag inte igen. Mitt betyg: 5/10. Svag femma till Waffle Catz.

Bättre än Work of Art?

Skrivet av Petter den 13 februari 2016 kl 10:29

Det är nog fan-i-mig snudd-på, det. Bisarrt nog. Jag lyssnade (som du vet) cirka 500+ gånger på svenska AOR-mästerverket Framework från Work of Art under 2014. Det var och förblir en fullständigt makalös hårdrocksskiva, rätt igenom. Men sen kom nyhetsnissen Jocke och tipsade mig om Care of Night (också svenskar) och nya skivan Connected. Fyra månader har gått och jag överdriver inte när jag säger att jag lyssnat på Connected minst två gånger per dag, varje dag, i fyra månader.

Det är en genialisk hårdrocksplatta proppad med urstarka låtar. Det är rytmiskt snillrikt, melodiskt perfekt och arr-mässigt fenomenalt. Produktionen och mixningen/ljudkvaliteten är dessutom precis lika förbluffande fantastisk som på Framework. Favoritlåten är Those Words men hela skivan är 10/10-material. Alltihopa... Länk

Är du arg på Microsoft?

Skrivet av Petter den 12 februari 2016 kl 12:06

Det sprids ilska på såväl Twitter som på NeoGaf, Reddit och på Facebook över det faktum att det tidigare Xbox One-exklusiva Quantum Break (från folket bakom Max Payne & Alan Wake) nu även släpps till PC, på samma dag dessutom. Många fans verkar känna sig lurade eftersom Microsoft fram till för någon vecka sedan förnekade att det var en PC-utgåva under utveckling medan andra går så långt som att avboka Xbox One-spelet och helt bojkotta titeln till följd av gårdagens PC-utannonsering. Xbox-chefen Phil Spencer ger svar på tal på Twitter och menar på att han verkligen inte alls förstår fansens reaktioner.

The CrapGamer skriver på Twitter:
"I cancelled my Quantum Break pre-order as I said I would. You weren't up front on Quantum Break going to PC".

Xbox-bossen Phil Spencer svarar:
"You cancelled a pre-order for a game you want to play because someone else get's to play the game on Windows?"

Det finns såklart massa mustig logik i Phils svar. Varför avboka ett spel på grund av att det släpps till fler plattformar än som först sagts? Just den biten är såklart omöjlig att inte skriva under på. Samtidigt kan jag i allra högsta grad hålla med om att agerandet kring Quantum Break till PC varit förvånansvärt töntigt från Microsofts sida. Varför förneka den versionen av Remedys hett efterlängtade spel så sent som för någon vecka sedan för att 12 dagar senare gå ut med nyheten att det släpps till PC samma dag? Jag förstår inte vad Microsoft och Spencer trodde att det skulle leda till ärligt talat.

Och sen... Även om jag inte skulle kunna bli det minsta lilla arg för något så trivialt (och i grunden enbart positivt) som att ett stekhett spel släpps till fler plattformar - förstår jag Xbox-fanatikerna som nu Twittrar att spelet tappat lite av sin lyster såhär på förhand i och med gårdagens nyhet. Jag har personligen ingen favoritplattform just idag och bryr mig inte om jag håller en mus, Dual Shock 4 eller Elite Controller i nävarna bara spelet jag lirar är värt min tid. Samtidigt, nog hade Gran Turismo varit lite mindre kultigt om det hade släppts till PC samtidigt som PSOne-versionen överrumplade världsmarknaden? Eller varför inte The Last of Us. Hade det känts lika speciellt om det hade släppts till PC samma dag som Naughty Dogs mästerliga mästerverk dök upp till PS3? Jag må låta larvig här, men jag tror faktiskt inte det.

Spelet är ju lika bra (eller lika dåligt) oavsett, och återigen reagerar mången spelare lite väl starkt men Microsoft har absolut kunnat skött detta snyggare, enligt mig. Vad tycker du?

Kotzen är Kung™

Skrivet av Petter den 12 februari 2016 kl 11:45

Richie Kotzens soloskivor Get Up och Go Faster har snurrat fruktansvärt flitigt här på redaktionen de senaste tre åren. Han är som en mer... Vuxen John Mayer, med sitt bluesiga rockriv och snajdiga sångmelodier. Jag älskar låtar som Fooled Again, Faith och Loosin My Mind. Under fjolåret dundrade Richie-Rich ut ny soloskiva (mitt i Winery Dogs-turnéandet) och den är toppenfin trots usel mixning. Han drog till Japan med polarna och lirade lite live. Allt finns filmat och uppslungat på Tuben och jag älskar varenda sekund. Eller nej, jag älskar inte när de likt överpretentiösa musikskole-nissar byter instrument med varandra. Då spolar jag. Resten är fantastiskt... Länk