Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Dutch
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Världens bästa zombie

Skrivet av Petter den 20 februari 2017 kl 08:48

Resident Evil 7: Biohazard är bra skit det. Läskigt och kul. Och! Det innehåller en zombie-gegghög som bär en mycket ståtlig cowboyhatt, även fast den är lite för liten i storlek. Hans mycket stora tänder jämnar dock ut det hela, rent storleksmässigt (tänkte jag).

Varför är jag så inkonsekvent när det gäller kaffe?

Skrivet av Petter den 17 februari 2017 kl 21:12

Jag är inte mycket för beska. Gillar inte smaken av öl. Gillar inte smaken av grapefrukt. Gillar inte smaken av tonic, mörk choklad eller kaffe. Eller jo! Jag gillar kaffe som krydda. Men inte att dricka. Och just detta förbryllar mig. För när jag gör milkshake, föredrar jag min egen choklad/kaffe-variant där jag kör mjölk, gräddglass, vaniljsocker, smält mjölkchoklad, oboy-pulver och en halv kopp starkt kaffe. Den är makalös, i all sin usla enkelhet. Den där kaffesmaken som hamnar bak i gommen i den drycken, är underbar. Precis på samma sätt som att jag verkligen älskar Tiramisu och kaffeglass. Allt det där slinker ned i en hysterisk fart.

Men så fort någon erbjuder drycken, i sig, vägrar jag. Det blir bara beskt, och strävt. Det smakar illa - helt enkelt. Och att bälja i sig varma saker är heller inget jag förstår grejen med, så till vida man inte varit fast under en lavin i ett par dygn och verkligen behöver värma upp sig. Du som kan sånt här, hur kan det komma sig att en smak fungerar så bra på ett sätt (för mig) men inte på ett annat?

Ursnygga spellogotyper

Skrivet av Petter den 17 februari 2017 kl 15:24

Jag korade ju tio fula rackare, här i bloggen. Vilka av er höll med, andra inte. Som det bör vara när det gäller något så rysligt subjektivt som grafisk form, med andra ord. Många av er frågade när jag skulle lista personliga favoriter och det är nu dags för den första delen. Nästa omgång kommer mest troligt på måndag, eller tisdag. Jag har försökt vara så personlig och detaljerad som möjligt i motiveringarna. Här hittar du artikeln.

B R O N C O

Skrivet av Petter den 17 februari 2017 kl 13:29

Jared Hess är briljant. Så underskattad. Så underskattad. Gentlemen Broncos är mest troligt världens roligaste film. När författar-kungen Chevalier föreläser om namn på fantasyfigurer skriker jag av skratt. Herregud vilken sanslöst fenomenal junk-humor. Hahaha!

Länk

Chevalier: You. Give me the name of one of the protagonists in one of your fantasies.
Boy: Nebekenezer.
Chevalier: Oh. Very original. I've heard that one before. But don't worry, need thou not be afraid, for we can turn a humdrum, forgettable name like Nebekenezer into something magical like this...
Chevalier: Nebekoronius.

Jag är larvigt förtjust i Napoleon Dynamite, Nacho Libre och Gentlemen Broncos och hoppas innerligt att det kommer nåt nytt, heltokigt, från Hess inom kort (Masterminds var också rolig men inte lika skruvad).

Jag har en fyraårings humor...

Skrivet av Petter den 17 februari 2017 kl 12:43

Jag vet. Min humor är gruvligt barnslig. Jag skriker av okontrollerat gapflabb när Ron Burgundy pumpar sina biceps (utan skjorta på sig) i Anchorman, när Napoleon Dynamite kast-matar sin ettriga lama och när Eric André kör borrmaskinen på skrivbordet under intervjun med True Blood-stjärnan Ryan Kwanten. Jag har i och med detta inga som helst problem att skratta tillsammans med barn. Barn gillar mig, för att jag är barnslig. Och under gårdagens dagishämtning hade en liten fyraåring som går på avdelningen bredvid Frank lyckats luska ut (hur, vet jag ej) att jag är en gammal tokgubbe, som man kan förolämpa utan bekymmer.

Jag skulle precis klä på Frank hans ytterkläder när den lilla, snoriga, killen vid namn Nils kikade ut genom en av dörrarna och frågade mig om det var jag som var Petter, Franks pappa? Japp, svarade jag. That's me (fast inte på engelska eftersom små barn inte begriper engelska). Då sade den lilla killen såhär:

"Du är en bajskorv"

Sen gick han. Och ja, vem kan argumentera mot det egentligen? Jag klädde på Frank, åkte hem, lagade middag, nattade barn, gick och lade mig och tänkte inget mer på det. När jag under morgonen lämnade Frank på dagis, igen. Kom samma kille fram och ställde sig 19 centimeter från mitt ansikte och sade: "Hejdå TV". Sen gick han. Frank såg förvånad ut. Först är hans arma far en bajskorv, sen en TV? Och jag vet ärligt talat inte vilket av dessa smaknamn jag skulle välja, om jag tvingades plocka ett av dem. Bajs är ju inge mysigt men vem vill egentligen vara en TV?

I eftermiddag ska jag morsa på fyraåringen med orden: "Hejpåhre bajskorven", så får vi se då. Var det leder...