Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

Hegevall Junior®

Skrivet av Petter den 26 februari 2015 kl 16:21

Det har varit ett minst sagt omtumlande dygn. 03:30 natten mot igår drog värkarna igång och efter sex timmar här hemma åkte vi in mot Östersunds sjukhus. 13 timmar senare låg Hegevall Jr på pappas bröstkorg och vilade, trött och lite kladdig i sin redan ståtliga frisyr. Jag hade såklart försökt förbereda mig på hur det skulle kännas att se min älskade fru ha så omänskligt ont som hon naturligtvis hade. Jag hade försökt förbereda mig på alla möjliga känslor men hade givetvis inte ens kunnat föreställa mig hur det skulle bli. Hon är min idol, min kära fru Hegevall. Där snackar vi stark, tapper, beslutsam, tålmodig... Att se någon man älskar (innerligt) ha så olidligt ont, i så många timmar, utan att själv kunna göra ett dyft åt saken - var jobbigt, såklart. Aldrig känt mig så otillräcklig/hjälplös. Hon kämpade som en trooper, igenom varje värk, igenom varje krystning och trots att Hegevall Junior lagt sig lite snett och trots att det innebar att de sista timmarna blev utdragna tappade hon aldrig någonsin modet. Jag, däremot, som den lilla kyckling jag är, var svimfärdigt likblek enligt omtänksamma barnmorskor - detta även fast jag slapp pressa ut 4,3 kilo ur underlivet.

Kvinnor är tuffare än män, av naturen. Så måste det såklart vara. Visste jag inte det innan så vet jag det nu. En ödmjukhet inför det kraftprov som en förlossning är och vad (i stort sett) varje tjej går igenom finns nu hos mig. Den urkraft som min kära fru plockade fram efter att ha kämpat sig igenom hundratals värkar i över 12 timmar, när det var dags för slutspurt, är något av det coolaste jag bevittnat. Hon kräktes av smärtorna hela dagen, fick inte i sig så mycket som ett majskorn och trots detta var den sista timmen proppad av råkraft, beslutsamhet och målmedvetenhet. Jag satt som förstenad.

När han till slut tittade ut, Hegevall Junior, sprutade tårarna ur ögonen på mig. Minuten senare, när han virades in i en handduk och lades på mitt bröst (frun blödde en del och läkare tillkallades) upplevde jag ett av de där ögonblicken som jag får förmoda förändrar själva grundvalarna i en som människa. När han låg där, under handduken, hostade till lite för att sedan titta upp på mig - kändes det lite som att den där lille personen såg rakt in i min själ, hur klyschigt det än må låta.

Idag har vi vilat, jag och Junior. Frugan har fått sova och ta igen sig medan far och son legat i flanellskjorta och myst. Han sover som en stock och är frisk/stark. 4,3 kilo tung och 54 centimeter lång, Och ja, han ska heta Frank - efter Sinatra, Miller, Castle och Zappa. Frank Hegevall - välkommen till världen. Jag ska lära dig allt jag kan.

(Tack för alla gratulationer och lyckönskningar på Instagram)

Dina orsaker till extas?

Skrivet av Petter den 24 februari 2015 kl 13:23

2015 ser ut att bli ett underhållningsår av rang. Mängder av stekheta spel, TV-serier, filmer, skivor... Jag blir andfådd av blotta tanken att Avengers 2, Witcher 3, Halo 5, Just Cause 3, Firewatch, Drift Stage, Uncharted 4, Project Cars, Forza 6 och Mad Max: Fury Road släpps under samma år. Att Dave Matthews Band, Lifehouse, Incubus och Biffy Clyro dundrar ut nya skivor under året gör knappast året mindre smarrigt. Vi listade ju saker vi oroar oss över för ett par veckor sedan och har nu skiftat fokus till extas, renodlad förhandshype - i tre delar. Nu skulle jag vilja veta vad som driver dig till extas när det kommer till kommande spel, filmer, TV-serier, skivor? Berätta...

Länk till de första två artiklarna

Mir klubbade Bigfoot

Skrivet av Petter den 24 februari 2015 kl 13:06

Jebusch! Otippat avslut i matchen mellan Frank Mir och Bigfoot under helgens UFC-gala. Jag hade verkligen inte kunnat gissa på att Mir skulle komma ut som högerhänt och se sådär krispig/snabb ut med sin boxning. Snacka om chock. En vänsterkrok sänkte Silva som sedan tvingades tugga i sig tre tunga armbågar innan domaren gick in och bröt. Mir är därmed tillbaka, vilket glädjer mig. Hoppas ryktet om Brocks comeback stämmer nu så att vi får en tredje fight mellan dessa mustiga herrar. Vad tyckte du om söndagens UFC-spektakel?

Paul äger hypertrojkan

Skrivet av Petter den 23 februari 2015 kl 15:28

Miljardären och sportbilsentusiasten Paul Bailey köpte sig en McLaren P1 för ett antal månader sedan och har nu införskaffat en LaFerrari och en 918 Spyder. Den första privatpersonen som äger hypertrojkan, med andra ord. Han har dessutom varit vänlig nog att knåpa ihop en 19 minuter lång filmsnutt där han visar upp alla de bilar. Länk

Storslam för Birdman

Skrivet av Petter den 23 februari 2015 kl 13:24

Absolut... Birdman var grym. Grymt bra. En underbart originell, skickligt sammansatt, minnesvärd och skruvad komedi. Whiplash, Nightcrawler och Boyhood var bättre men det handlar om extremt små marginaler. Jag sörjer det faktum att Boyhood inte plockade mer än en ynka Oscar under nattens gala då det står sig som en av de bästa dramafilmer jag sett i hela mitt liv, men Patricia Arquette fick i alla fall en guldgubbe för sin roll som morsa.

Birdman kammade hem regi, film, foto och manus. Storslam och det ska verkligen bli spännande att se vad Alejandro G. Iñárritu hittar på härnäst. JK Simmons rodde hem Oscarn för bästa manliga biroll för sin roll i genombriljanta Whiplash, något som kändes fullständigt självskrivet på förhand. Där snackar vi skådespeleri på extremt hög nivå. Utan JK hade Whiplash mest troligt inte varit värd någonting. Julianne Moore vann bästa kvinnliga huvudroll för Alice-rullen. Har ej sätt men det var verkligen på tiden att Moore tog en Oscar - hon har enligt mig varit rysligt bra i princip allt hon gjort i 20 års tid men aldrig riiiktigt fått det erkännandet hon förtjänar.

Nu vill jag inte låta missunnsam eller nedrig, men vill avsluta med lite negativitet. Jag tycker nämligen inte att Wes Andersons The Grand Budapest Hotel borde ha vunnit någon Oscar. Eller jo! Produktionsdesign hade den kunnat få knipa, men inga andra priser. Jag älskar innerligt Wes Andersons filmer (alla utom Moonrise Kingdom och Budapest) men på slutet har det börjat kännas som om gubben gör lite parodi på sig själv, nästan. Originaliteten som gör Tenenbaums och framförallt Fox så otroligt bra som de verkligen är - har spätts ut och det har känts mer "påtvingat stilgrepp" än hjärtligt och charmigt i de två senaste filmerna...

Vad tyckte du om vinnarna/galan?