Världens 5 läskigaste filmer

Det blir en hel del film i min blogg just nu, när jag istället borde berätta om min extremt frustrerande eftermiddags-session med Fracture idag, eller om mitt stora jämförande-test av årets två basketspel. Men det kommer, var så lugn. Först ska jag slänga ur mig en lista till, denna gången över de läbbigaste rullarna jag någonsin sett.

Återigen: Detta är de filmer som skrämt mig mest, inte de "bästa" skräckfilmerna/rysarna jag vet (ur ren kvalitetssynpunkt).

5. Psycho
Idag duger Alfred Hitchcock gamla dräpare knappt till någonting, allra helst inte till att skrämma gamla TV-spelande farbröder. Men rädslan sitter i, för min del. Sedan åtta-årsåldern. Jag drömde mardrömmar i månader, då, och skakas fortfarande av bildspråket, atmosfären och musiken då jag ser om den idag.

4. The Shining
Kubricks gamla rysare är inte skrämmande på ett traditionellt skrämsligt sätt, inte för mig. Jag är inte skraj för Nicholsons raljerande styggubbe. Jag är rädd för något större än så, galenskap, porträtterat som en enormt stark kraft. En ostoppbar sådan. Detta tillsammans med Kubricks otäcka känsla av isolering skapar klaustrofobi hos mig, och The Shining är fortfarande en sådan där film som jag kan få sömnproblem av.

3. Halloween
Originalet, det första filmen, är fortfarande oerhört läbbig. Michael Myers förblir den läskigaste boogie-man-variant som filmats och den där råa, ruffiga känslan av hänsynslös mördarlust får det att krypa i kroppen på mig.

2. The Descent
Jag fick den från en kompis som med ett motbjudande leende uppmuntrade mig att "se den i hemmabion, med ljudet på max och alla lysen släckta... se den sent. Ensam". Sagt och gjort. Något som jag sedan skulle få ångra. Neil Marshalls fingertoppskänsla i kombination med ett ovanligt lyckat skådespeleri från en bunt amatörer, gjorde att jag knappt sov en blund på en vecka efter att ha sett The Descent. Klaustrofobin blandas med skräcken för något man under filmens första halva aldrig får se. Man räds ovissheten, och när hotet sedan visar sig plagierar Marshall Ridley Scotts Alien väldigt snyggt och byter ett lugnare tempo mot ren slasher-soppa. Det blir trevligt, blodigt och sjukt läskigt.

1. Alien
Ingen film gör mig så illa till mods, och så uppskrämd, som Alien. Ingen. Ridley blandar och ger, han döljer, sveper över, kastar omkring och chockar. Alien innehåller allt en riktig rysare ska göra, och bjuder på den där sällsynt råa känslan av att vara helt utelämnad och försvarslös.

Ripley lirar Xbox Live...