En genuint horribel bok

Jag dyrkade tidningen Okej som liten snorig hårdrockarparvel. Den var min bibel. Jag blev därför glad av nyheten att Okejs skribentäss Anders Tegnér skulle släppa en bok propptjock med härliga hårsdrockshistorier. Efter 70-80 sidor gav jag dock upp. Det gick inte längre. Maken till tröttsam skolsvenska har jag aldrig stött på i bokform. Poänglösa, ointressanta och framförallt självgoda stycken om hur cool Anders själv anser att han är eftersom han känner Jon Bon Jovi - varvas med taffliga utlägg om tonårssex och kängor till all svensk media som inte var Okej. En bok som till slut blir outhärdlig.

Varning utfärdas härmed.