Yran 2012 blev en flopp

Storsjöyran 2012 är över. Tack gode gud. Jag gick inte ut för att se överbetalda svenska före detting-artister skråla i regnet för 700 kronor per kväll i år heller. Jag vadade inte bland skränande fyllbultar, jag satt inte på blöt träbänk omgiven av urin och hinkade kolsyrefattig fatöl för 100 kronor per glas. Jag åt inga älgburgare, jag köpte inget sockervadd och jag lyssnade inte till Jämtlandspresidenten Ljusbergs trötta babbel i lördagsnatt.

Det är svårt att kritisera Storsjöyran utan att låta som en aningen cynisk och framförallt bitter surgubbe. Jag vill börja med att klargöra att jag mycket riktigt är en cynisk och bitter surgubbe, men att även levnadsglada och spralliga människor faktiskt börjat ignorera denna överskattade grisfest. Det är de senaste årens biljettfloppar ett tydligt bevis på.

Yran tappar, varje år nu. 2500 färre besökare ä år än i fjol. 2500 färre besökare ifjol än året innan. En negativ trend, minst sagt. Och jag klandrar sannerligen inte de uteblivna besökarna. Yran var en gång i tiden en framstående gatufest som låg i svensk topposition gällande spännande och högprofilerade artistbokningar. Men inte längre.

Enligt Ekonomi 1A-mallen pysslar Yrangruppen med den mest genomskinliga sortens finansiell effektivisering och har så gjort i nästan tio år nu. Först skapade man såklart en (stor) efterfrågan. Sen drog man ned på produktens grundläggande kvalitet och höjde samtidigt priset. På det sättet tjänar man såklart maximalt med pengar men kan samtidigt minimera risken. Smart, men även genomskinligt och tråkigt.

De senaste tio åren har varit direkt katastrofala för min del gällande artister och band som spelar under Yran. Det säger kanske mer om min musiksmak än om Yrans artistbokare att jag inte velat se ett enda band som lirat på festivalen sedan 1998, men tusentals Östersundare håller bevisligen med mig då det mesta av kritiken som nu riktas mot Yrangruppen faktiskt handlar om deras värdelösa artistbokningar.

Jag gillar musik. Jag har ju själv spelat musik i över 20 år (hellre än bra, men still). Jag går mer än gärna iväg och ser kvalitativ live-musik. Inte minst om bandet i fråga spelar cirka 600 meter från min lägenhet. Men Yran har tappat bollen. Blivit för konventionella, tråkiga, fega och förutsägbara. Det behövs något nytt, en ny Östersunds-festival som rör om lite och gör saker annorlunda. För som det är nu går jag bara och längtar efter att skiten ska ta slut...

Glasvegas var väl i princip det enda på hela Yran 2012 som jag hade kunnat tänka mig att se. Men inte för 700 kronor - nej.