Svenska
Blog

Intervju med Mike Portnoy (2)

Skrivet av Petter den 10 augusti 2012 kl 12:04

Här kommer den andra och sista delen av min intervju med före detta Dream Theater-trummisen (och en av mina favoritbatterister) Mike Portnoy:

Här hittar du den första delen av intervjun

Dina gamla bandkollegor har vid flera tillfällen yttrat sig negativt om dig och din insats i Dream Theater medan du varit den som snarare berömt dem för deras musikaliska förmågor. Hur känns det?
- Det känns mindre roligt. Jag har läst diverse mindre smickrande saker och tycker att det känns riktigt trist. Samtidigt har jag hört att framförallt John pratat i ett par intervjuer om vilken stor roll jag spelade för Dream Theaters sound rent allmänt och - inte bara som taktmaskin.

Du har spelat på Tama-trummor så länge jag kan minnas, varför just Tama?
- Det finns mängder av riktigt bra trumfabrikat där ute, det vet du själv. DW, Pearl och... flera andra märken gör alla bra trummor men för mig har det alltid varit Tama som lockat mest. De gör helt enkelt fantastiska instrument i alla olika prisklasser och jag har alltid trivts med såväl stommar som deras hardware samt deras fantastiska support genom åren.

Förut spelade du uteslutande Starclassic Bubinga-serien medan du idag varvar mellan Bubinga och Starclassic Performer. Varför?
- Dels är den en logistik-fråga. Jag kan inte släpa med mig mina stora Bubinga-kit över hela Jorden längre och sen handlar det även om att jag letar olika sound för olika band numer. med Adrenaline Mob spelar jag Tamas Birch/Bubinga-kit för att det passar vår musik bättre. I slutändan är det dock så att Tama bygger fantastiska instrument som alltid fungerat perfekt för mig. Sen handlar det också mycket om vem som spelar på trummorna och hur han spelar - snarare än vilket träslag stommen är gjord i eller vilket typ av skinn det sitter på pukorna.

Jag bytte mitt Pearl-kit mot ett Starclassic Bubinga när jag såg dig spela på dem i Dream Theater. Fantastiska trummor.
- Vad roligt. Ja, de trummorna är mina favoriter. Fick jag bara välja ett trumset som jag skulle leva med i resten av mitt liv, mitt så kallade "öde-ö-trumset", skulle det helt klart bli ett Tama Starclassic Bubinga. Ett stort sådant. Ett gigantiskt sådant med massor av delar.

Jag började nyligen spela i ett nytt band och efter de två första timmarnas jammande sade deras gitarrist att jag bevisligen var väldigt influerad av dig. Hur känner du när du hör att du inspirerat en hel generation trummisar och hur känns det när man nämner ditt namn i samma mening som John Bonham, Keith Moon och Neil Peart?
- Wow! Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Det är såklart otroligt smickrande och roligt att höra. Jag är mycket stolt över att jag inspirerat och motiverat många unga trumslagare och hoppas såklart att de fortsätter att spela och fortsätter att utvecklas. Samtidigt var det aldrig något som jag strävade efter, att bli en inspirationskälla eller att lämna efter mig något slags "arv". Jag ville bara göra musik och uttrycka mig genom mitt instrument. Det är allt jag någonsin velat göra.

Vad tycker du om topplistorna över världens bästa trumslagare och de toppositioner som du oftast brukar hamna på?
- Det är smickrande att vinna priser, bli placerad högt på diverse listor och bli omskriven i positiva ordalag. Givetvis är det smickrande. Samtidigt har jag aldrig riktigt förstått hela den där diskussionen om vilken trumslagare som är "bäst". Det finns enligt mig ingen som är bäst, det finns bara musikaliskt avtryck och personliga preferenser. Jag vet att det finns tusentals musiker där ute som kan spela både mer tekniskt och snabbare än vad jag kan, men för mig handlar det om något annat - om något mer. På samma gång skulle jag se det som ett misslyckande om mitt arv, det som jag lämnar efter mig när jag dör, bara innehöll lovord om min förmåga att spela avancerade rytmer i udda takttal samt min syn på aggressivt, progressivt trumspel. Jag hoppas att mina fans ser att jag arbetar mer heltäckande än så, att jag varit medkompositör på många av Dream Theaters låtar, styrt bandet rent kreativt åt olika riktningar i 25 år samt regisserat videos, producerat och varit inblandat i hela den kreativa processen - inte bara själva trumspelandet.

Det var alla frågor jag hade. Lycka till i framtiden och tack för din tid.
- Tack själv. Ha det bra.

Intervju med Mike Portnoy (2)

Där sitter kungen. I Dame Edna-glasögon och blå-tintat bockskägg.

HQ