Mästarna på svårighetsgrad

Jag spenderade gårdagskvällen med Loke, sex år gammal och speltokig. Han har fått låna min Wii. Och är kroniskt övertänd och så spelsugen att han knappt har tid att tugga middagsmaten. Igår lirade vi New Super Mario Bros Wii, och jag slogs ännu en gång av det faktum att Nintendo är de okrönta kungarna av perfekt avvägd svårighetsgrad.

Loke är som sagt sex bast. Och han älskar New Super Mario Bros Wii även fast han igår berättade att det var "rätt svårt, men ändå ägigt!". Jag är 35 år gammal och har spelat TV-spel i 30 år (precis). Jag tycker också att spelet är roligt, men samtidigt rätt svårt. Eller åtminstone utmanande. Utmanande på helt rätt premisser. Tungan rätt i mun-typen av "svårt". Något som Nintendo är fantastiskt bra på.

Jag minns hur jag, som snorig 13-åring låg i sängen på söndagsförmiddagarna och tokspelade Super Mario World. Det var svårt, men otroligt, otroligt roligt/bra. Jag tycker fortfarande att det är svårt (eller åtminstone utmanande), jag tycker fortfarande att det är otroligt bra. Nintendo är bakåtsträvare och ibland för konservativa, ja. Men de är samtidigt bäst i världen på perfekt svårighetsgrad.

Ett strålande plattformsspel.