Så osannolikt pinsamt

Jag låg och kanalsurfade häromkvällen. Slö-zappade, likt besatt. Zap, zap, zap. Gemini! På SVT1 stod en grånad Thomas Ledin i vildsint Svinto-frippa och gjorde rockmoves som skulle fått självaste Little Gerald att gråta. Han trodde att han var The Boss, och bredvid honom stod E-Type i sitt bättre begagnade 90-talshår och fistpumpade hejvilt. Vid sidan om E-type stod Måns Selmerlöf med pannkaksplatt slickfrisyr och mungiporna så högt att det direkt såg oroväckande ut. Han fistpumpade minst lika vildsint som Mister Eurodisco. Ledin skrek i micken, uppmanade en regndränkt allsångspublik att "haka på nuråååh".

Det var "Just Nu" som framfördes och den bajsnödigt krystade allsångspubliken måste ha hamnat i någon slags kollektiv chock. Måns, Ledin... E-type. Tre hopplösa figurer vars musikaliska arv sträcker sig till att ha plågat ihjäl flertalet trumhinnor med tragiskt smaklöst supersvenska P3-hits under årens lopp. Tre karlar som nu levde ut sina allra yttersta rockdrömmar framför 740 stycken pudelblöta allsångstanter. Ledin pumpade armen i vädret och sjöng för allt vad hans 900 år gamla strupe klarade. Det var hans Madison Square Garden-moment. Och det förblir något av det mest pinsamma jag någonsin sett.