Egentligen inte för barn?

Kalla mig (gärna) för barnslig. Ös på. Kör på. Det gör mig inget. För Spongebob Squarepants har roat mig kungligt sedan den ljusgula tvättsvampen först dök upp i TV-rutan. Och jag är idag lycklig över det faktum att MTV kör två avsnitt varje natt - på engelska. Jag brukar avrunda dagen med liten Svampbob och en stunds Instagram-surfande. Spongebob är bisarrt, skruvat, roligt. Jag skrattar nästan alltid åt hans extremt märkliga upptåg.

Jag har dock, och kommer mest troligt alltid att fortsätta att tro att Spongebob egentligen inte var ämnat för otåliga femåringar. precis som i fallet Cow & Chicken och Ren & Stimpy får jag hela tiden en känsla av att många av skämten i Spongebob är ämnat för en äldre publik. För vuxna. Ibland är Spongebob nästan lite för vuxet och ibland driver serien med sig själv på ett sätt som inget barn i världen skulle kunna snappa upp.

I slutändan är ju den skrikskrattande tvättsvampen fullständigt genialiskt. Men något renodlat barnprogram tror jag faktiskt inte att det var tänkt att vara, inte initialt i alla fall.

Promotion! I'm Ready!