Min relation till: Golden Eye 007

Min relation till: GOLDEN EYE 007
(1997 / Nintendo 64 / Rare)

1997 skrev jag spelrecensioner för Östersunds lokaltidning. Små rackare, slarviga sådana. Nintendo ringde en torsdag (i maj) och undrade om jag var intresserad av att provspela kommande James Bond-spelet? De var på Sverige-turné och skulle stanna till i Östersund. Bergsala hade hyrt in sig på Hotell Gamle Teatern och jag samt de som arbetade på TV-spelsbörsen Östersund tog plats i den lilla salongen där de riggat upp två demo-poddar, båda utrustade med varsin Golden Eye 007-kasett.

Det tog bara ett par minuter med spelet för att jag skulle förstå att Rare hade lyckats med något som ingen annan utvecklare någonsin kirrat; De hade pillat ihop den första fungerade FPS-spelkontrollen till konsol (handkontroll), någonsin. Jag spelade de första två banorna och testade ett par matcher i multiplayer innan jag tog militärcykeln hem och skrev ihop en snaskig förhandstitt proppad med superlativ.

Tre månader damp recensionsexemplaret in och jag spelade igenom Golden Eye 007 (som var långt, och riktigt utmanande) under den följande veckan. Ett superbt spel som jag (då) belönade med betyget 5/5. Under resten av året spelade jag och kompisarna Johan, Kenneth och Davva i princip enbart Golden Eye 007 i split screen-multiplayer. Hela kvällarna. Konstant.

Det var och förblir ett av de viktigaste actionspelen genom alla tiderna och en självskriven Petter-favorit.

Min relation till: Metal Gear Solid
Min relation till: Starcraft