Årets hittills bästa film...

Som en blixt från klar himmel. Ungefär. Den hade legat i mitt filmskåp, med plasten kvar, i över en månad när jag o Fjällan igår bestämde oss för att se vad en The Cure-sminkad Sean Penn hade att erbjuda. O-jösses vilken fantastisk överraskning.

This Must Be the Place är enligt mig årets hittills bästa film och den är fortfarande närvarande i dagens tankar. Den har liksom hängt sig kvar i mitt medvetande och det om något är ett tydligt tecken på att man blev berörd, och inte bara underhållen.

Det är sorgset, bisarrt, innerligt, roligt och starkt - på samma gång. En resa genom USA blir en resa inom sig själv. Livet är det som sker medan man väntar och man växer upp när man minst anar det.

Visst känns filmen kaotisk rent tematiskt på sina ställen och tonen i den ändras i en oförutsägbar takt. Men det är också en del av charmen med den. Man har ingen aning om vad som ska hända härnäst och varje bildruta har fyllts med något vackert och något bisarrt - att titta på. Penn spelar en oskyldigt plågad typ, barnslig och naiv men klartänkt och smart. Han är sårbar men stark... och han förtrollade mig fullständigt.

En mycket varm rekommendation.

Talking Heads - "This Must Be The Place"