Jag tål inte Jet Set Radio

Jag drev speltidningen Missil när Jet Set Radio först släpptes till Dreamcast. Min gamla kollega Tompa Wiborgh trollbands av Segas attitydsfriska rollerblades-spel medan jag aldrig riktigt fastnade för det. Massor med färgstark yta. 400 fula typsnitt i knallorange färg som försökte samsas på samma skärm samt gameplay som alltid kändes bökig och jobbig. Irriterande spel. Även fast celshading alltid har varit trevligt.

Nu är Jet Set Radio uppskrämt i HD-upplösning och släppt till dagens konsoler. Jag har spelat det några timmar inför min recension i Expressen, och gillar det inte. Fortfarande inte. Bara yta, ingen egentlig substans. En trist spelvärld och att kalla spelkontrollen för bökig/jobbig är en underdrift av enorma proportioner.

Snygg design, elle? Ser fortfarande ut som om någon kräkts på en Polarn & Pyret-katalog.