Okej... Bara två små till

Jag har tjatat tillräckligt om Far Cry 3 i min blogg nu. Jag vet. Sorry. Jag blir ganska tjatig ibland, jag vet det. Men spelet innehåller ju det jag gillar allra, allra mest (förutom simulator-racing och stryk då, förstås). Far Cry 3 innehåller beroendeframkallande frihet. Och det är så svårt att sluta. Det är precis lika svårt att hålla sig till uppdragen/storyn.

Jag skippar de trista stealth-uppdragen proppade med tröttsam (och gammaldags) trial & error. Jag startar en skogsbrand med eldkastaren istället och står vid eldsvådans kant och väntar på att 300 brinnande vildsvin ska chockrusa ut ur skogsbrynet medan jag öppnar eld med min stativmonterade kaliber 50-kulspruta.