Precis som i Kill Bill då

Såhär skriver Movieline i sin recension av Tarantinos westernrökare Django Unchained:

"The film comes across like a rough cut that was never looked at as a coherent whole, and some segments that start off as promising become interminable while others feel entirely unnecessary. There's no pressure on or expectation for Tarantino to please anyone other than himself, and the film feels overstuffed with ideas that should have been pruned."

Och precis, exakt (preciiiiis) så känner jag för flera av Quentins filmer, inte minst Kill Bill där kill your darlings-begreppet borde ha använts i massor. Även Inglorious Basterds lider lite av problemet som beskrivs i recensionen ovan. Tarantino gör film för sig själv. Inte för någon annan. Ibland blir resultatet strålande (Pulp Fiction) men ibland blir det direkt ruttet (Kill Bill Vol 1)

Vad tror du om kommande Djangooo?