Utvärdering av semestern

Jag sitter på tåget nu. På väg hem till smällkalla Östersund. Imorgon tar min semester slut. Eller ja, på måndag morgon börjar jag jobba igen. Vilket jag ser fram emot. Jag längtar till jobbet, faktiskt.

De senaste tre veckorna har varit fantastiska. Den bästa semestern jag varit på, med rätt ordentlig marginal. Varmt, billigt, mysigt, spännande och minnesvärt. Det känns som om jag har med mig en hel kappsäck med minnen hem. Med frieriet på den där stranden, i månskenet, som det allra starkaste av dem.

Jag hade tänkt spalta upp mina plus och minus från semestern i Thailand. Utan egentlig rangordning och utan någon större poäng. Men ja, here goes nathink:

[+] Soffan
Man kan inte önska sig bättre resesällskap än frugan. Vi har haft det helt suveränt under de senaste veckorna och trots att frieriet var nervöst var det såklart resans höjdpunkt.

[+] Hotellen
Hotellet på Koh Chang (The Chill) och hotellet i Bangkok (Centara Grand) var verkligen briljanta, både två. Lyxigt, rent, bekvämt, snyggt och allmänt svintrevligt. Bäst gillade jag veranda-poolen och den privata stranden på Koh Chang samt badrummet och restaurangen 55, på Centara Grand.

[+] Vädret
Vädret var verkligen helt briljant under varenda sekund av vår semester. Varmt, men inte sådär Turkiet-outhärdligt som det ibland blir. Det blåste lite på Koh Chang, hela tiden, och vissa dagar var mulna men supervarma, något som jag verkligen njöt av.

[+] Värmen
Ryggen mådde toppen av värmen, precis som vanligt. Faktum är att jag under semesterns första vecka mådde bättre än på flera år i ryggskrället tack vare värme och en strålande (stenhård) hotellsäng.

[+] Kontrasterna
Kontrasterna mellan snäsiga Stockholmare i scarf och lokalbefolkningen på elefant-ön var härligt enorm. Thailändarna bad i princip om ursäkt för att de existerade cirka 12 000 gånger per dag. Vilket gjorde hela dricks-processen betydligt roligare än vanligt.

[+] Priserna
Allt var billigt. Mycket, mycket billigt. På Koh Chang kunde vi till exempel äta gott för två personer inklusive dryck för dryga 40 kronor. Det är rätt sjukt i jämförelse med good ol' Svedala det.

[+] Maten
Oavsett om vi åt thaikäk på en liten uteservering nere vid havet på ön, eller svullade Burger King och Cinnabon inne på Siam Paragon (Bangkok) har maten under semestern varit toppenbra. Bäst var Kobe-filén på restaurangen "55". Den middagen kommer jag sent att glömma.

[+] Skräddarna
Jag lät sy upp två stycken "Mad Men-inspirerade" kostymer hos en indisk skräddare vid namn Jacky. Resultatet blev superbt och jag betalade endast genomlöjliga 3800 kronor för två toppskräddade kostymer i finaste material plus sex (!) skräddare skjortor i egyptisk bomull. Jag är så nöjd att jag nästan imploderar av bara tanken.

[-] Lortigt land
Thailand är lortigt. Lortiga människor, lortiga gator, lortiga taxibilar... Det mesta var rätt lortigt. Och med min bacillskräck var det bitvis rätt påfrestande.

[-] Taxidjävulen
Att åka taxi i Bangkok var bedrövligt. Alla var otrevliga, alla försökte tvångsskjutsa oss till deras juvelerare-polare, när vi inte gick med på detta kastades vi ut ur ett flertal av bilarna. Fick jag min vilja fram skulle samtliga av stadens taxigubbar samlas i ett stort jordhål för att sedan bombas med napalm.

[-] Räzerbajs
Att bli magsjuk är såklart aldrig skoj. Lyckligtvis gick det över på två dygn, ungefär. Hotellet tog dock hand om oss på bästa sätt, bar in medicin, vätskeersättning och havregrynsgröt. Klockrent (återigen).

[-] Hemsk engelska
Thailändarnas engelska är verkligen under all kritik. Det är såklart en sak att de inte kunde prata english på avlägsna Koh Chang men att folk inom serviceyrken i en världsstad som Bangkok inte kan göra sig förstådda alls på engelska är tame-fan helt oacceptabelt, egentligen. På slutet av resan orkade jag inte mer fler frågetecken-liknande thai-tokar och började ladda för att dela ut huvudsparkar.

Är det en... badbiff!? Nej, nej nej. Det är en bleksmal, ryggskev gubbjävel.