DMC imponerar...

Jag trodde inte att jag skulle gilla det. Jag... Jag tyckte att Bayonetta och Devil May Cry 4 blev liiite för mycket. Det blev lite för utflippat, för spattigt och liiite för överdrivet. Precis som God of War III där jag liksom tröttades ut (till slut) av alla 166 miljoner kvadratmeter enorma titanbossar vars Ångermanland-stora näsrygg agerade bana 1-3.

Sen gillade jag på förhand inte vad Ninja Theory gjort med Dante heller, detta trots att jag aldrig tyckte att Capcom-versionen var särskilt cool till att börja med. Den nya Dante såg ut som en förstklassig tönt i mina ögon. Detta var dock innan jag spelade igenom DMC.

Det tog mig cirka sex timmar att smiska mig igenom äventyret och även om det kändes lite kort hade jag riktigt roligt, hela vägen igenom. Banorna är strålande både vad gäller ren estetik och strukturell uppbyggnad. Spelsystemet briljant och storyn faktiskt riktigt intressant, trots en del ordentligt töntig dialog. För mig är DMC därmed årets första riktiga överraskning.