Jag såg Die Hard 5 igår

A Good Day to Die Hard. McClane reser till Moskva för att rädda sonen ur knipa, hamnar mitt i ett gangsterkrig. Min kompis Koenigsegg unt Tryffel® ville absolut se skiten. Jag röstade för Zero Dark Thirty men fick rätt snabbt ge med mig. Die Hard 5 it was. Mina förväntningar var sinnessjukt låga då jag läst ett par recensioner av filmen som kallade den "horribel". Och visst, jag förstår dem. På samma gång skulle jag inte kalla den horribel, bara... dålig.

Det största problemet, förutom fult foto, kass story, risig dialog och vansinnigt dålig känsla för atmosfär, var att Bruce Willis inte alls kändes som John McClane. Och ja, det tror jag inte handlar om att han tappat bort karaktären utan istället om att han spelat samma benhårda actiongubbe i cirka 600 000 filmer sedan Die Hard 3 och därmed liksom spätt ut McClane till en grumlig sörja av... ingenting. Slutscenen när den pussmuns-utrustade sonen skrikslängde argsint rysskurk (med trätänder) in i rotorbladen var dock obetalbar. Otroligt dåligt. Otroligt roligt.

Den här scenen förstod jag aldrig vad den hade med själva filmen att göra.