Svenska
Blog

House of Cards = Hemskt

Skrivet av Petter den 20 mars 2013 kl 13:59

Jag hade höga förväntningar. Eller ja, lagom höga, antar jag. För när Netflix öppnar storplånkan, hyr in David Fincher och Kevin Spacey och börjar vifta med storbudgetflaggan inför kommande drama-epos om smutsbukarna i Washington DC - Då går i alla fall jag igång. House of Cards såg så himla bra ut på pappret. Efter endast ett antal avsnitt är jag dock stensäker på att jag inte kommer att se klart säsong ett. Jag tycker nämligen att serien är helt värdelös.

(1) Dödstrött grundpremiss
Grundpremissen är så oooOOOoootroligt tillrättalagd, slö och tematiskt tragisk. Spacey adresserar kameran stup i kvarten, berättar för mig cirka 1200 gånger per avsnitt att han är ondskefull. En skrupelfri man. Hård och skoningslös, skyr inga medel. Det blir pajigt redan efter första gången. Här snackar vi pannkaksplatt huvudkaraktär och finesslöst berättande enligt mall 1A. TV-serien Boss porträtterar det politiska fulspelet så otroligt mycket bättre än House of Cards.

(2) En risig Kevin Spacey
Spacey gör den sämsta rollen i sin ganska digra karriär som karaktärsskådespelare. Han lirar över så det skriker om det, tar i för hårt och blandar en märklig låtsasdialekt där han låter som en pimpinett, högtravande slavägare i 1800-talets Kentucky med hans patenterat iskalla Seven-mördare. Det blir hoppigt, konstigt och inkonsekvent redan i första avsnittet och Kevin håller inte. Jag tror inte på honom, inte på hans roll eller på det han säger.

(3) Logiken är alltför korkad
Tanken är såklart att visa upp baksidan av USA:s politiska högkvarter. Visa upp den där stygga sidan som ingen vill ska synas. Men Fincher verkar inte begripa att House of Cards snabbt känns klaustrofobiskt påhittat och att hans korrumperade politiker mer påminner om dummerjönsande dummerjönsar med häpnadsväckande risig slutledningsförmåga. Spacey är så kåt på att adressera kameran (ett grepp han tydligen aldrig sett förut) och berätta om sin genuina elakhet att han aldrig lyckas greppa att en intressant dramakaraktär behöver nyanser, djup och måttliga mängder mystik. Det blir platt, det blir trist. Platt och trist. Och dåligt. Inget för mig, med andra ord.

House of Cards = Hemskt

Av det jag sett är Netflix storsatsning inte ens i samma universum, rent kvalitetsmässigt, som Newsroom eller Boss.

HQ