Hissen var... uselt

Jonas & Jonas (mina kära assisterande redaktörer) är Sveriges två största Filip & Fredrik-fanboys. De slickar sig häftigt om läpparna varje gång dessa skrikpratande programledare visar sig i TV-rutan och spenderar mer än gärna eftermiddagarna med att analysera deras koncentrerade briljans. Jag är mer... Skeptisk.

Visst står sig High Chaparall som tidlöst superb TV och Vem kan slå-programmet är ofta riktigt, riktigt bra. Till och med Boston Tea Party kan roa ibland. Men samtidigt var Ett herrans liv, Får jag följa med och Breaking News skrikigt flamsiga program som gjorde mig förvirrad och sömnig (på samma gång). För att inte tala om deras hyllade podcast där det pratas utan andningspauser i ett kroniskt högpitchat röstläge som snabbt blir påfrestande. Att de dessutom avbryter varandra konstant - gör inte saken bättre (enligt mig).

"Hissen" är Jonas & Jonas senaste diskussionsämne. Både mina kollegor vrålälskar det. De ser direkt pilska ut medan de fyller i varandras meningar om hur genuint makalös denna (usla) programserie varit. Jag håller såklart inte med. Hissen har varit pajigt, larvigt, krystat och förvånansvärt ointressant. Nog för att möten mellan människor kan vara sevärt, men svensk TV och alla dessa "klumpa ihop en bunt B-kändisar och se vad som händer"-program har verkligen gått fullständigt överstyr.

Det blir fokuserad narcissism av alltihopa. Någon slags semividrig navelskådning som jag helt enkelt inte pallar med. Och Hissen är ett av de där programmen. Innehållslöst och ointressant. För det finns liksom en anledning till varför jag hellre ser Letterman intervjua folk än valfri svensk. Att intervjua är en konst, det räcker liksom inte med att sätta en kändis på en kudde i ett hissgolv och hoppas på att samtalsmässig magi ska uppstå.

De har gjort många bra program under åren. Hissen är inte ett av dessa.