Det gick ju så bra, trodde jag

Avgiftningen var ju så gott som klar. Det var över, kändes det ju som. Opiaterna var ute ur kroppen... De senaste tre nätterna har jag verkligen kunnat sova ut, slumrat som ett lönnfläskigt Bergatroll och klockat in 10-12 timmar per natt i ett försök att ta igen lite av det jag missat under de gångna veckorna. Slutet gott - Allting gott, visst? Nej. Inatt är jag tillbaka där jag började, av någon outgrundlig anledning. Jag fryser och mina händer är darriga, jag är superpigg och det känns som om en svag dos elektricitet skjuter genom kroppen - hela tiden. Klassiska "cold turkey"-symptom, såklart. Jag hoppas dock att den handlar om ett litet tillfälligt återfall och inte om någon mer långvarig omtagning.