Fortfarande kvar bland molnen

Ett enkelt sätt för mig att känna efter hur mycket ett spel påverkat mig är att sova på saken. Det slår verkligen aldrig fel; Varje gång jag avslutat ett spel som jag i slutändan sätter 10/10 på - drömmer jag om äventyret på natten. Jag sover som en stock, drömmer i timmar och vaknar med en känsla av att ha varit och besökt den där spelvärlden. Låter det luddigt? Jag förstår det, men så funkar min hjärna.

Jag minns mycket väl mina drömmar efter att ha klarat av Half-Life 2. Jag var fast i en lägenhet i City 17 och försökte hålla mig undan patrullerande Combine-soldater. Jag minns lika väl mina drömmar efter att ha klarat Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Jag kröp runt i höggräset i ett försök att eliminera The End och när jag vaknade (tio timmar senare) var jag stensäker på mitt betyg.

Detsamma gällde för Resident Evil 4. Jag drömde mardrömmar om den där ruskiga munken som man slogs mot i ladan. Jag drömde även om det där sektmötet som man stormade samt om stenjätten och hur skraj jag var under den bossfighten. Natten efter jag klarade Gears of War drömde jag om Locust och om resan ned i underjorden. Jag drömde även om de vidsträckta stränderna i Crysis i flera nätter. Det fastnade liksom i skallen, proppfylld av intryck och upplevelser som efter att ha drömt om dem - håller sig kvar.

Inatt sov jag som en björn. Nio timmar. Jag kom sent till jobbet med frisyren likt en julkärve och gårdagens kläder på kroppen. Varför? Jag kunde inte tvinga mig upp i sängen för att jag var på plats i Columbia, med Elizabeth och ville inte åka hem. Jag är väl fortfarande kvar uppe bland molnen och det är i slutändan det ultimata beviset på varför jag anser Bioshock Infinite vara värt vårt maxbetyg.

Många av er som läser det vi skriver här på siten och i tidningen har en ganska märklig förmåga att hela tiden, oavsett upplevelse, bedöma spel efter en teknikorienterad skala (enbart) vilket en sådan här gång känns helskevt, för min del. Spel handlar ju om upplevelser. Om att ta lite ledigt från verkligheten och bara kasta sig in i en annan värld. Att då kritisera en majestätisk upplevelse som fångat ens fantasi och förtrollat mig som spelare eftersom "vapenuppgraderingssystemet i Infinite innehåller för få valmöjligheter" - blir liksom helt poänglöst för min del. Detsamma gäller de som klagar på att Infinite är "för kort" eller "saknar omspelningsvärde".

Enligt mig är detta ett synsätt på spel som vi borde försöka skaka av oss, åtminstone delvis. Visst begriper jag att man vill ha ut så många timmar av underhållning som det bara går ur en produkt man faktiskt betalat 600 kronor för, men samtidigt - genom att granska spel endast ur en ett perspektiv som bedömer varje del av varje spel separat missar vi ibland hela poängen och går miste om de där upplevelserna då hjärnan bara kapitulerar och man finner sig omsluten, engagerad och förtrollad av en specifik spelvärld.

Ska man hårddra det tror jag att det handlar om att gamla skolans spelkritik anammats lite för hårt av dagens spelare. För det verkar bara vara spel som kulturform som granskas på det här sättet. Jag har till exempel aldrig hört någon som kikat på till exempel Ridley Scotts Alien och kritiserat den för att den var för kort, eller innehöll för få vapen eller för litet "omtittningsvärde".

Kultur ska såklart bedömas med ett lite bredare synsätt än så, tycker jag. Hur underhållen blev jag av denna underhållningsprodukt? Ett maxbetyg har inget med "perfektion" att göra. Ett spel som jag delar ut 10/10 till kan mycket väl ha spelmekaniska brister liksom svagheter beträffande delar som grafik eller struktur. Visst ska kvaliteten rent genomgående vara fantastisk för att vårt maxbetyg ens ska vara möjligt men i min värld handlar det om en upplevelse. Och då kvittar det om hagelgeväret i Bioshock Infinite inte går att uppdatera tillräckligt mycket eller om speltiden tio timmar känns kort. Jag bär med mig mina timmar i Columbia och kommer att så göra för lång tid framöver. Jag förtrollades av historien, spänningen och av mänskligheten i karaktärerna. Och det, för min del, är värt mer än alla väl utbyggda och invecklade vapenuppgraderingssystem i världen.

Här vill jag stanna.