Ett ordentligt hjärnsläpp

Året var 1999, jag drev speltidningen Missil och var (bevisligen) knäppare än vanligt (vilket är jätteknäpp). Jag sökte med ljus och lykta efter en recensent som kunde ta sig an Harvest Moon 64 men ingen nappade. Jag hade tidigt i planeringen bestämt mig för att recensionen skulle inkluderas i det kommande numret och tänkte inte ångra mig. Vilket såhär i efterhand är både snurrigt och korkat. Men hell, jag var 22 år gammal och gjorde mängder av saker som jag idag tittar tillbaka på och bara skrattar.

Jag tog mig till slut an Harvest Moon på egen hand, utan att egentligen ha någon koll på spelet på förväg och utan egentlig lust att verkligen sätta mig in i Nintendos mysiga simulator. Efter ett antal timmar med spelet tappade jag tålamodet, stängde av Harvest Moon 64 och tog istället redaktionens cykel och bajkade på bakhjulet likt en dåre, fram och tillbaka, längs inomhuskorridorerna på Spray (som ägde och gav ut tidningen Missil).

När det väl närmade sig trycklämning hade jag redan, sedan innan, monterat Harvest Moon 64 som halvsidesrecension inklusive passande screenshot, information om utgivare/utvecklare och en bildtext om releasedatumet. Texten gick det sämre med. Jag hittade ingen bra ingång, kände mig allmänt trött och drog då till med en av de dummaste grejorna jag någonsin genomfört. Recensionen lämnades tom, i stort sett, så när som på en liten kort mening:

"Simulera bonde? Urdumt."
Betyg: 4/10

En ohyggligt oprofessionell grej att göra, såklart. Jag skyller på en osedvanligt snurrig tidsperiod i mitt liv samt på usel humor och... för mycket läsk. Samtidigt minns jag hur roligt jag tyckte det var när numret väl kom från tryckeriet. Ingen annan verkade gilla mitt unkna skämt men jag minns hur lite jag brydde mig. Nintendos dåvarande presschef mailade mig och var "mycket, mycket besviken". I mailet minns jag mycket väl hur det uttryckligen stod att jag egenhändigt förstört stämningen på Bergsala AB (Nintendo i Sverige) och jag förstår dem såklart, idag.

Om samma personer som tvingades jobba med den där jävla Hegevall där för 14 år sedan läser detta vill jag givetvis passa på att be om ursäkt. Det är lite sent att skicka ett formellt "sorry" nu, men bättre sent än aldrig - eller?