Eyes of a Stranger

Queensryche är ett minne blott. Ett slagsmål inför en konsert, en kickad sångare, några stämningar och någon slags helskum situation där två band som båda kallar sig för Queensryche, återstår. Gamereactor-medlemmen Mindcrime skrev om detta tidigare i veckan och jag har sedan dess fördjupat mig i såväl intervjuer som bloggar och artiklar om bandets problem. En soppa, verkar det vara. En trögflytande, sörjig soppa. Lägg ned hela skiten säger jag. Queensryche har nämligen inte varit bra på över 20 år. Men när de väl var bra, var de bäst i världen.

You heard me.

Operation Mindcrime står sig som den tveklöst bästa konceptplattan genom alla tider och ett tidlöst mästerverk proppat med fantastiskt hårdrock. Det finns faktiskt inte en enda sekund på denna 24 år gamla superskiva som inte andas mästerverk. Jag har spenderat arbetsdagen med att såsa på/slå dank samt lyssna på Mindcrime på en direkt skadligt hög volym.

Jag minns när jag köpte skivan på LP. Operation Mindcrime. Jag var 12 år gammal och hade hört singeln Eyes of a Stranger på MTV-programmet Headbangers Ball. Tog morsans cykel ned på Skivhörnan och spenderade två månaders veckopeng på en skiva som skulle förändra min syn på såväl hårdrock (i allmänhet) som på trumspel, grundrytm, melodisk uppbyggnad och fiffig lyrik (i synnerhet).

Och ja, trots att jag bara var 12 år gammal och hade ett finnigt nylle proppat med snor (och begränsade engelska-kunskaper) förstod jag direkt vad konceptplattans handling kretsade kring. Det var lika spännande att följa uteliggaren vars hjärntvätt nu gjort honom till en kallblodig mördare som det var att lyssna in sig på Scott Rockenfields genomgeniala trumspel.

Klicka här för att lyssna