Ett ordentligt hjärnsläpp (3)

Min bloggserie om forna, dumdristiga, beslut från min sida fortsätter. Jag har gjort otroligt många dumma saker genom åren (framförallt som idiotiskt självsäker och jobbig kaxig 20-åring) vilket är lika roligt som pinsamt att blicka tillbaka på. Här kommer Ordentliga hjärnsläpp 3.

Jag hade precis fått jobb som illustratör på en spännande reklambyrå proppad med potential. Mina första två veckor var dock olidligt trista då det saknades riktig ledning, arbetsuppgifter och utmaning. De jobb som lades på mig klarade jag av på halva den inplanerade projekttiden och jag spenderade därmed mer tid med att spela Quake III Arena på min arbetsdator än att illustrera. Uttråkad var bara förnamnet, vilket såklart resulterade i en massa dumheter.

På reklambyrån jobbade jag under två stycken kvinnliga Art directors. Både var i 45-50 årsåldern och båda var snacksaligt bestämda, en gnutta präktiga och klädde sig väldigt märkligt. Neonfärger, märkliga blusar och skor som ofta såg mer ut som abstrakt konst än bekväma promenadsulor. En dag klev en av tanterna in genom dörren iklädd röda läderbyxor. Det såg skrattretande hemskt ut, och jag kunde liksom inte lägga band på mig själv.

Ett par dagar innan skinnbyxorna klev in genom dörren till reklambyrån hade min kompis Flush skickat mig ett litet hemmapulat program som fixade så att jag kunde maila från vilken adress jag ville. Jag tror att det hetta Mailstealer, eller något sådant. Så jag började plita på ett gruppmail som skulle skickas ut till samtliga av företagets 19 anställda från tanten (min kreativa chef) som bar läderbrallorna. Såhär såg mailet ut:

Från: majbritt.magnusson@reklambyrån.se
Till: alla@reklambyrån.se
Ämne: GLADA BYXAN

Hej alla mina små gosiga mysgrisar!

Som ni alla säkert redan har sett bär jag läderbyxor idag av finaste kvalitet. Imorse, under morgonfikat, råkade jag spilla en väl tilltagen kopp Wiener Melange på byxorna, något som vanligtvis hade förstört mina ljusrosa jeans, men med skinnet som sköld skyddade jag skinnet med skinnet, och såg gladeligen på medan en uppmuntrande Greger spolade av byxan med slangen till diskmaskinen. Slutet gott - allting gott. Ikväll kan vi väl ses hemma hos mig, se på Kanonerna på Navarone och äta torkade plommon?

Puss & kram!
/Majbritt & Byxan

Mailet gick ut till... alla. Under lunchen stirrade folk konstigt på varandra och inte minst på Majbritt som var knallröd i ansiktet, trots att mailet givetvis inte författats av henne. Jag hade såklart ofantligt stora problem med att hålla mig för skratt, höll god min och bara körde på. Efter två dagar av slött Quake III-spelande hade datoransvarige tagit reda på varifrån fejkmailet härstammade och jag fick sparken. Att förfalska mail och skämma ut sina kollegor var inte okej, tydligen. Snopet! (som allas vår husfinne Mäki skulle ha sagt).

Del 1 / Del 2

YOU ARE FIRED!