Svenska
Blog

Spies vs Mercs

Skrivet av Petter den 4 maj 2013 kl 17:18

Gårdagen var en härlig sådan. Efter ett par intervjuer hade jag möjlighet att spendera fem timmar tillsammans med multiplayerdelen i Splinter Cell: Blacklist. Spies vs Mercs är ju tillbaka. Spelläget från Pandora Tomorrow som förtrollade en hel Gamereactor-redaktion.

Till en början var min burdusa och ibland nästan provocerande dumma spelstil ett problem, dock. Vilket gjorde Ubisoft-killen (som var stationerad där jag satt för att hjälpa mig med diverse menyval och svara på eventuella frågor) en aning... nervös. Jag fick spela som spion och gjorde väl ungefär precis så uselt ifrån mig som det överhuvudtaget går.

"Yu must sneak and be lethall and go into de shadowws my friend" sade Ubisoft-killen (med fransk brytning) efter att jag bum-rushat ut i skottlinjen cirka 22 gånger med min sköra superspion till karaktär. Jag svarade med att jag mest troligt är tidernas sämsta stealth-spelare (inte sämre än Jonas Mäki, men still...) och mycket hellre ville inta rollen som Merc. Vilket jag då fick, och helt plötsligt började jag spela riktigt bra.

Jag toppade kill-listan i fem raka matcher. Slaktade smygande spioner så svetten lackade men var tvungen att pausa för en pastatung lunch och hamnade sedan i Spy-laget när jag väl återvända till Ubisoft Torontos gigantiska spelrum. Darn! Spela spion är booooring, sade jag, utan att veta om att den smygnervöse (och hysteriskt trevliga) Ubisoft-killen stod bakom mig. Han såg ännu mer nervös ut medan han försökte förklara för mig att jag nu verkligen var tvungen att hålla mig till skuggpartierna på banan Virus Vault och attackera de kraftfulla legosoldaterna från ovan.

Och ja, efter ytterligare några tafatta, pinsamma, misstag började jag få in snitsen och efter ytterligare en halvtimme var min spion ultradödlig. Jag klättrade runt i ventiltrummorna, osynlig förstås, och dök ned på patrullerande mercs med lillkniven för att karva dem alla ett bredare leende. Det började gå riktigt bra och jag slutade som bäst i laget.

Jag är trög, men när jag väl får in snitsen brukar det gå finfint. I slutändan är jag imponerad av Spies vs Mercs och ser såklart fram emot att spela mer. Mycket mer. Jag har även lirat några timmar co-op samt en massa singleplayer och ska väva ihop allt till en artikel såsnart jag når Superba Svedala, igen. Nu ska jag ta en buss till en trumaffär, dock.

Spies vs Mercs

Multiplajja i nya Splinter Cell känns som riktigt bra grejor.

HQ