Motocross + Bankrån

Jag var nyss på bio. Stort Cineplex-hus 200 meter från hotellet där jag bor. Kikade på Blue Valentine-regissörens haussade drama The Place Beyond the Pines. Och ja, jag är lite tveksam nu såhär i efterhand. Filmen kändes som tre filmer hoppressade till en. Ibland var manuset så urtunnat och vissa av karaktärerna så innehållslösa att det nästan blev löjligt, men samtidigt var vissa stunder otroligt starka och flera av skådespelarprestationerna ordentligt imponerande.

Det fanns en uppriktighet i The Place Beyond the Pines som jag verkligen uppskattade. Samtidigt kändes det som att mycket påbörjades under filmens gång men slutfördes aldrig vilket var en gnutta frustrerande. Den sista akten var för lång och en aning såsig vilket gjorde en ryggsned farbror rastlös. Biostolarna i USA brukar vara bra men i Kanada kör de med den svenska stilen, verkar det som. Träbänkar med ryggstöd som slutar strax under skulderbladen. Vanvett... Vanvett!

Sensmoralen, att smärta går i arv, är ett klockrent budskap som jag i allra högsta grad håller med om. Men filmen hade kunnat gjorts bättre. Den saken är klar.

Cäsha en Mäscha? Inga problem.