Jag flyger fram. Jag är vinden.

Jag köpte en cykel igår. För en stund sedan kom jag hem från den första cykelturen på tio år och nio månader. Lite av en udda upplevelse, om jag ska vara ärlig. För att cykla är "som att cykla". Inte när man inte cyklat på nästan elva år. Jag hade till en början lite problem med att trampa och styra samtidigt, kände mig vinglig och osäker och ville framförallt försöka nå maxfart redan vid tredje trampet, som en idiot.

Men tre kilometer och 554 meter senare är jag hemma, oskadd och smygsvettig. Nöjd, framförallt. För även om det är på tok för tidigt att avgöra om huruvida den stelopererade skräpryggen pallade med debutturen eller inte - känns det ganska bra, just nu. Lite ont får jag såklart, inte minst i bäckenet... Men med en lagom dos traditionsenlig tjurighet ska jag nog kunna bli en motionscyklist, igen. Hoppas.

Nu ska jag lägga mig och vila. Gubbvila.