Svenska
Blog
Save (7)

Save (7)

Skrivet av Petter den 26 maj 2013 kl 10:47

Neo-Geo var lite som den heliga gralen när man var en snorig 13-åring. Ett spel, en enda kassett, kostade ju i princip lika mycket som en ny TV. Därmed var det såklart inte en kotte på min skola som ens hade varit nära att äga en Neo-Geo. Istället cyklade vi dagligen ned till videobutiken Video Gott för att spela Samurai Shodown, Burning Fight och Blue's Journey.

Såhär i efterhand tror jag att Blue's Journey var ganska blekt jämfört med plattformsmästerverk såsom Super Mario World och Sonic. Men då... När Neo-Geon var ouppnåeligt magisk och mystisk - framstod det hysteriskt färgsprakande spelet som bäst. Jag minns att grafiken var "otrolig" och att jag gillade såväl musiken som spelkontrollen.

Tio år senare köpte jag en Neo-Geo inklusive en hel hög med spel. Ett av dem var såklart Blue's Journey. Det var givetvis inte alls så bra som jag minns det och jag tröttnade ganska snabbt, men att plocka fram gamla favoriter och spela om dem i vuxen ålder är ett generalmisstag som jag vet att jag bör hålla mig ifrån. Det är bättre att låta minnena vara. Förtrollade och pixelromantiska.

Plattform: Neo-Geo AES / Release: 1990

HQ