Svenska
Blog
Årets hittills bästa spel

Årets hittills bästa spel

Skrivet av Petter den 6 juni 2013 kl 13:23

Spelåret 2013 har startat fenomenalt bra. Jag älskade 2012 som spelår med Journey, The Walking Dead och Far Cry 3 i täten men tror och hoppas såklart att 2013 inte bara ska toppa fjolåret när vi väl når sista december, utan även klå mitt bästa spelår någonsin (2004). Jag tror att vi kommer att toppa allt i år. Varför? Förutom de redan släppta dunderliren har vi ännu inte spelat Grand Theft Auto V, Company of Heroes 2, Assassin's Creed IV: Black Flag, Destiny, Killzone Shadowfall, Project Cars, Forza Motorsport 5, Splinter Cell: Blacklist, Battlefield 4, Gran Turismo 6, Batman: Arkham Origins, Watch Dogs, Beyond Two Souls, Wolfenstein: The New Order, Call of Duty: Ghosts eller Dragon Age 3. Massa mumma att vänta, med andra ord.

Men redan nu vet jag hur jag kommer att komma ihåg 2013. Jag kommer att minnas mänskligheten i de två hittills bästa spelen. Jag kommer att minnas hur mycket av mig själv jag investerade i relationen mellan fyra stycken polygonbaserade låtsasfigurer, något som jag personligen värdesätter högre än alla supersnygga hårnålskurvor eller maffiga raketkastare i världen. Detta trots att jag faktiskt inte trodde det på förhand.

Det är med relationer mellan huvudpersoner brukar nämligen inte fungera särskilt väl, alls, enligt mig. Visst, Alyx och jag har en pågående förälskelse som verkligen aldrig dör men bortsett från det tycker jag oftast att de spel som försöker hårdast att bygga upp mänskliga figurer och trovärdiga relationer är de som brukar misslyckas mest. Med vissa givna undantag (Mass Effect 3, till exempel) såklart.

Bioshock Infinite kändes redan på förhand som nästa steg i utvecklingen av digital mänsklighet. Under mitt besök i Boston (irrational Games) pratade Ken Levine i timmar om hur oerhört hårt teamet arbetat för att gjuta riktigt, mänskligt, liv i en polygonjänta. Elizabeth var frukten av sex års snordyrt, ultraambitiöst arbete. Samtidigt var snacket om nästa stora grej gällande artificiell intelligens i spel inte riktigt sant beträffande Infinite. Liz var underbart välgjord och relationen var något som jag jag under mina speltimmar vårdade ömt och nu såhär i efterhand aldrig kommer att glömma. Men någon AI att prata om var det ju faktiskt inte. Snarare fantastiskt röstskådespeleri tack vare ett snudd på obscent välskrivet manus samt läcker ansiktsmodellering.

Naughty Dog tog en helt annan approach inför releasen av The Last of Us (nästa fredag), och har valt att inte hypa upp relationen mellan Joel och Ellie på det hybrisaktiga sätt som Levine gjorde inför premiären av Infinite. Istället har de varit en gnutta försiktiga i sitt förhandssnack och varken pratat om hur mycket tid de lagt på att gjuta riktigt liv i Ellie eller vad storyn handlar om. Något som såhär i efterhand känns modigt och en aning uppkäftigt. För tro mig, Ellie är minst lika välskriven, välspelad och mänsklig som Elizabeth är i Infinite. Kanske till och med bättre utförd. Något som jag verkligen inte hade förväntat mig.

Sure, Sully och figurerna i Uncharted-spelen är härliga men Ellie och Joel är mänskligare, mer riktiga och mer nyanserade rent manusmässigt. Och ja, det är så jag sammanfattar spelåret 2013 so far. Mänskliga relationer i gripande, spännande, originella berättelser proppade med nyanser och fiffig tematik. Jag kommer att minnas hur jag värnade om Elizabeth och Ellie, om deras säkerhet och välmående. Om hur de båda motiverade mig att spela så bra som jag bara kan, om hur trevligt det var att inte vandra ensam.

HQ