Ett ordentligt hjärnsläpp (4)

Min bloggserie om forna, dumdristiga, beslut från min sida fortsätter. Jag har gjort otroligt många dumma saker genom åren (framförallt som idiotiskt självsäker och jobbig kaxig 20-åring) vilket är lika roligt som pinsamt att blicka tillbaka på. Här kommer Ett ordentliga hjärnsläpp 4.

Jag hade inte ens hunnit fylla 18 år när min tramsiga seriestrip valdes in som en stående del i Östersunds lokaltidning. En serie alltså, min egna. Varje fredag! Givetvis var detta något stort för en aspirerande serietecknare, 17 år gammal och hög på sig själv. 30 000 exemplar, 42 000 läsare skulle se min serie varje vecka. Trots detta minns jag hur lugn jag var inför hela grejen. Kände ingen nervositet överhuvudtaget.

Min pitch var dessutom helt okej, vilket var en ovanlighet för att vara mig. Jag hade planer på att teckna en pågående serie om en galax proppad av misslyckade superhjältar. Klåpare, helt enkelt. Den skulle heta Ostmannen och mina första skisser gillades skarpt av den dåvarande chefredaktören. Bra ungdomshumor, minns jag att han kallade min idé. Klappat och klart!

Jag tecknade som besatt de följande månaderna. Ostmannen var en vilsen själ, en till en början helt vanlig man som trillat ned i ett enormt kar fyllt med kokande stilton-ost och därmed förändrats, genetiskt. Hans färdigheter var sega och han luktade ganska illa men han slogs för rättvisa, sida vid sida med Ninja-Lars, den misslyckade ultraninjan som aldrig kunde hålla käft (och därmed alltid blev upptäckt).

Ostmannen reste runt i galaxen och gjorde sig till åtlöje. Jag introducerade nya skurkar och hade superskoj medan jag skrev de små stripparna. Plins Lolf™ var en intergalaktisk prins som inte kunde säga R. hans husdjur Magnus-Mutant var stor, dum och stark (och blå) och deras ärkefiende Barba Grogg jagade dem i sitt supertrånga rymdskepp.

Ostmannen gick bra. Lokaltidningens chefer förstod sällan min usla humor men enligt undersökningar gillades den och jag fick fortsätta. Sakta men säkert började Ostmannen göra sig ett litet namn. Hans ikoniska utseende dök upp på fler ställen än på seriestrip-sidan och jag tecknade vidare, som en dåre.

Sen kom hjärnsläppet. Jag skulle introducera en ny skurk för att kunna skapa lite ny dramatik. Jag bestämde mig efter att ha kikat på Total Recall att det skulle vara en parasit som levde inuti kroppar han liksom kidnappade från insidan. Hans namn? Analtrollet Allan. En grön, superstygg liten parvel med hemska tänder som kröp ut ur stjärten på folk och vrålade obscena kommentarer.

Ostmannen lades ned med omedelbar verkan. Snacka om ordentligt hjärnsläpp.

Här hittar du del 1, 2 och 3