Ryggen fes ihop...

Efter ett par månader av imponerande dagsform har ryggen fisit ihop, igen. Idag vill jag bara ligga ned, även fast jag just nu sitter upp. Det gick ju så bra där ett tag, jag växlade upp i sjukgymnastiken, tog i lite mer, pressade ryggen lite hårdare och mådde i slutändan bättre. Smärtorna hängde med i början men sen märkte jag en bättring. Sen trillar jag hela vägen tillbaka på ruta ett igen. Idag kommer jag att tvingas gräva i pillerburken för att orka mig igenom dagen.

Men-men, jag försöker påminna mig själv om att det hade kunnat varit värre. När jag var som sämst i ryggen för cirka fem år sedan låg jag mest hela dagarna och pallade kanske, som mest, att sitta upp i tre timmar i sträck. På slutet har jag börjat göra saker som tidigare varit omöjliga som att plocka i och ur diskmaskinen samt byta sängkläder, bära smutstvätt samt jobba en hel dag för att sedan ställa sig och laga mat i tre timmar. Det kallas framsteg och jag har en tendens att glömma dessa, eller bara ta dem för givet.

Så! Färdiggnällt.