Ingen sömn...

Det börjar lätta lite, skönt nog. Ryggsmärtorna sedan förra söndagen, syftar jag på. Jag mår lite bättre, har nyss duschat och sträckt ut höftböjare och baksida lår-muskler. Som du såklart redan begripit är mitt dygn helt kajko, igen. Jag har såklart sovit riktigt risigt veckan som gått på grund av ryggen och därmed tagit första bästa tillfälle att slumra ikapp under eftermiddagar och kvällar, något som givetvis inneburit att jag nu inte kan sova förrän dygnet vänt.

Om en timme ungefär kanske jag kan få några timmar shut-eye. Jag hoppas i alla fall. Samtidigt har jag tvingats äta opiater i veckan som gått, åtminstone ett fåtal tabletter under de tre värsta dagarna. Något som gjort att kroppen redan efter tre piller hoppat tillbaka till det där junkie-läbbiga zombiestadiet som jag genomgick under min sex veckor långa avgiftning. Det sprätter i kroppen som om elektricitet passerade genom ådrorna snarare än blod. Och ja, jag kan inte sova på grund av det - heller.

Usch. Jag låter som en liten gnällapa, vilket egentligen inte var min mening. Snarare någon slags självbefriande morgon-rant för att lugna ned mig själv, typ. Vi får väl se om det fungerade då jag alldeles strax ska försöka somna, igen. Eller som James Labrie skulle ha uttryckt det.

He shuts the doors and lights and lays his body on the bed. Where images and words are running deep. He has too much pride to pull the sheets above his head so quietly he lays and waits for sleep...

Cmore Hits sände Super (2011) tidigare inatt och den är verkligen super. Rakt igenom.