The Master var poänglös

Jag hade såklart hoppats på något i hästväg. Paul Thomas Anderson hypade drama The Master avnjöts (nåja) på Blu-ray igårkväll och efter att ha sett såväl höga betyg som sporadiska lovord hade jag hoppats på en ny Magnolia, or more. Men icke. The Master var en sörja av poänglöst, ointressant nonsens och en himla massa omotiverade scener proppade med pretto-trams.

Det är sannerligen inte första gången som manusförfattaren Paul Thomas Anderson pajar för regissören Paul Thomas Anderson. Jag är en av få (jag vet) som ansåg att detta var fallet även med hyper-hyllade There Will Be Blood. Regin och skådespeleriet doftade av kvalitet. Men manuset var löjeväckande innehållslöst, tomt och snudd på provocerande trist.

Jag tyckte även att Adam Sandler-dramat Punch Drunk Love saknade lite väl mycket på manusfronten, något som egentligen bara Magnolia och framförallt Boogie Nights inte gjort av de Paul Thomas Anderson-filmer jag sett.

The Master började bra, dock. Joaquin Phoenix storspelade under de inledande 20 minuterna och trots en del hopplöst poänglösa scener förblev jag nyfiken och till viss del underhållen. Men sen... Sen rann hela filmen ut i sanden och den ena teater-apiga skämsscenen efter den andra avlöste varandra och i slutändan var The Master direkt horribel. Den sista timmen av den här filmen kan mycket väl vara det mest poänglösa jag sett i hela mitt liv. Och då kvittar det att Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman tog i från tårna och att fotot var urläckert.

Bra skådespelare. Kass film.