Jack the Giant Slayer

Jag är mest troligt inte den tilltänkta målgruppen för Jack the Giant Slayer. Säkert inte ens nära. Bryan Singer gjorde förmodligen denna söliga sörja till skitfilm för sockerstinna fjortizar som älskar 3D och inte bryr sig i triviala detaljer som ett vettigt manus, godkänt skådespeleri, trevlig tematik eller godkänd struktur. För den här filmen står sig som årets hittills sämsta tillsammans med Fast & Furious 6, Hansel & Gretel och A Good Day To Die Hard. För min del (såklart).

Det är rätt läskigt egentligen, den resan som Singer faktiskt gjort. Karln har gått ifrån att vara bejublad stjärnregissör bakom kritikerhyllade The Usual Suspects till att kräma ur sig rövsmet som Jack the Giant Slayer. Det har gått utför, med andra ord. Bara.

1,4 miljarder kronor kostade dessutom detta stygga effektspektakel. Hissnande och vanvettigt, på en och samma gång. För de pengarna fick man hemska effekter som glänste likt slemmiga data-snorkusar och en ensemble som spelade över likt galningar. All-in-all: Rätt så fruktansvärt.

Jättar renderade i Powerpoint.