Blåsvädret kring Bögbyrån

Jag hamnade i blåsväder, på riktigt, med gårdagens blogg innehållande mina åsikter om att Pressbyrån byter namn till Bögbyrån för att stödja homosexuella. På Twitter (bland annat) har före detta Gamereactor-skribenter och flertalet konkurrenter kallat mig för idiot, dumjävel, svin, böghatare, bögknackare, fascist, nazist och rasist, bland annat.

Men jag kan såklart ta det. I can take it. Sticker man ut storsnoken och alltid ser till att säga vad man tycker får man såklart räkna med en och annan smäll mot näsroten. Med denna blogg vill jag förtydliga vad jag menade då många missförstod. Om det har att göra med min otydlighet eller att vissa läst in saker som jag helt enkelt inte skrev - låter jag vara osagt.

Jag är ingen "böghatare". Ingen rasist eller nazist heller. Jag är en normalgammal spelnörd, konservativ och lagom tråkig, men verkligen ingen "böghatare". Jag hatar i princip ingenting förutom att diska samt System of a Downs musik. Jag har verkligen absolut ingenting emot homosexuella. De som påstår något annat missförstod gårdagens blogg eller/och har förutfattade meningar om mig som person. En av mina barndomsvänner är gay och jag har absolut ingen sämre relation med honom idag - än vad jag hade innan han kom ut.

Det jag ville ha sagt med min blogg var att jag, som före detta reklamdesigner, anser Bögbyrån-jippot vara lite väl larvigt. Det är allt. Inte "larvigt" som att jag skulle få för mig att påstå att jag inte anser att det är viktigt att uppmärksamma de problem med diskriminering som finns för HBQT. Utan "larvigt" som i att Pressbyrån känns förutsägbara och en aning idéfattiga i sitt tänk gällande denna reklamkampanj.

Bevisligen har jag fel. Bögbyrån som PR-satsning är redan en otrolig succé då hela Sverige pratar om det. Det är jag såklart ytterst medveten om. Trots detta står jag för min åsikt. Det är en rätt larvig namnändring...

Sen, angående min kommentar om den typ av uppmärksamhet som Pressbyrån hoppas att denna satsning ska ge Sveriges homosexuella, så tror jag helt enkelt att det är fel slags uppmärksamhet. Jag säger återigen inte att det inte finns fel och orättvisor som Sveriges homosexuella dagligen tvingas uppleva som vi måste jobba med. Jag skrev aldrig något i den stilen. Jag skrev bara att den här typen av uppmärksamhet kanske inte är den som krävs. Att det enligt mig redan riktas 100% uppmärksamhet på event av det slag som Pride-festivalen är.

Klart som korvspad man ska vara stolt över sin sexualitet. Oavsett vad man gillar. Men jag, personligen, skulle kanske välja ett annat sätt att skapa uppmärksamhet än att delta i en parad där det i princip handlar om sexism och medvetna provokationer i syfte att chockera. Tänja gränserna. Jag må låta väldigt konservativ här men där står jag.

Att man sedan inte får skriva en enda kritisk grej i Sverige idag som ens vidrör ämnet homosexualitet kan man såklart också diskutera. Att bli kallad böghatare, nazist och rasist bara för att man ogillar en specifik reklamkampanj är enligt mig rätt överdrivet. Jag ringde min homosexuella barndomsvän imorse för att höra om han helst av allt ville ta morgonflyget till Östersund och slå mig upprepade gånger medelst normalstort tillhygge. Såhär lät det:

Jag: Du... Du har sett reaktionerna på min blogg antar?

Kompis: Haha, vem har kunnat undgå det där?

Jag: Klumpigt formulerat av mig kanske...

Kompis: Som vanligt. Haha... Nä. Men du har ju en poäng i att det känns en gnutta larvigt. Och folk överreagerar något jävulskt, såklart. Hetro-Force kommer till undsättning och tar fighten för oss bögar som vanligt, även i din skitblogg, vilket jag alltid tyckt varit märkligt.

Jag: Får jag citera dig på det där?

Kompis: Gör du det hoppar jag på din rygg nästa gång vi ses.

Jag: Skitfint, hörs sen!

Jag vill avslutningsvis passa på och be den som blev kränkt av gårdagens blogg om ursäkt. Jag skulle önska att vi alla hade lite tjockare skinn på näsan men förstår att det för vissa kan ha uppfattats som klumpigt formulerat.