Kommer aldrig att tatuera mig

Jag har ritat en hel del tatueringar till diverse kompisar och bekanta. Pizzablixten som lillebror Måns tatuerade in är fortfarande fenomenalt super-badass och jag hade en gång planer på att rita en knallröd bläckfisk som höll en spänstig enhörning i kladdigt järngrepp, låta skillad gaddare nåla in fanskapet över en hel sleeve. Men jag har sedan 7-8 år tillbaka helt begravt planerna på tatuering. I min värld så krävs det en viss typ av personlighet för att kunna bära upp en ordentlig tatuering.

När jag ser bitiga rockers som prytt överkroppen av diverse hiskeliga skapelser så tycker jag ofta att det passar. När jag ser smygfeta, likbleka gubbar som mig själv med enstaka, ensamma, tatueringar på slumpmässigt utvalda platser på kroppen tycker jag väldigt sällan att det passar.

Min kompis Cargo-Embargo® är vänligare än en samarit. Supersnäll. Men han ser ut som han hämtats från ett gruvfängelse i Murmansk, sträv, otäck och arg (och utan vare sig frisyr eller kläder som gjorts av andra material än Cargo-säck). Han passar utmärkt i sina tatueringar. Jag däremot skulle bara se ännu fånigare ut om jag kletade ned mina spensliga armar med drakar, svärd, enhörningar och rostiga ankare.

Hur ser du på tatueringar? Har du kanske egna, och vilka är dina favoritmotiv?