Visst blev det brittisk diskbänksrealism när den är som allra mest stereotyp och färglös - under vissa stunder. Visst kändes misärdoftande manipulativ och lite väl utstuderad under andra. Men i slutändan var Tim Roth-dramat Broken en stark film som berörde och där huvudrollsinnehavaren (Eloise Laurence) briljerade på ett sätt som ruskigt få barnskådespelare gör. Den tjejen storspelar så ofantligt hårt i den här filmen att det nästan gjorde ont i hjärtat. Om inte annat - Se den bara därför.

Ånger, ensamhet, avsky och raseri. Teman som tas upp i Rufus Norris kritikerhyllade drama. En liten glimma av hopp existerar dock och även om jag tycker att misären blev lite för påträngande i tredje akten och verkligen inte motiverad, så var filmen stark och fängslande. Rekommenderas.