Slutet för Dexter...

Vi diskuterade TV-serien Dexter på redaktionen häromdagen och jag kom på mig själv med att inte se skogen för alla träden. Det hela började med att Ranta frågade mig om jag verkligen var seriös i mitt brevsvar här på siten där jag som svar på en fråga ställd av en läsare svarade att jag gillade pilotavsnittet av Dexter Season 8. Han menade att man borde slås medvetslös medelst enorm sill om men ens föreslog något som ens rimmade på det jag besvarat brevet med.

Sen började jag fundera. Jag såg ett avsnitt och var väl sådär lagom nöjd efteråt. Inget som gjorde mig direkt lyrisk men sedvanlig Dexter-kvalitet, i guess. Men i diskussionen med en märkbart irriterad Ranta började jag fundera. Har de senaste sex säsongernas slentrianmässiga kvalitetsdipp gjort att jag inte längre har särskilt mycket högre krav på Showtimes karismatiska seriemördare än vad jag har på låt säga dagsgammal, fisljummen pölsa? Mest troligt är så fallet.

För att ta reda på om Ranta (vars smak tillåter honom att kalla Fast & Furious 6 för en "bra! actionrulle...) hade rätt eller cyklade hejvilt tog jag kvällen till ära och drog igenom ett par av avsnitten från Dexter Season 1 och... Kvalitetsskillnaden är enorm. Det började ju så otroligt bra. Det finns en sån spänning, nerv och mystik i varje enskild scen, något som helt saknas i senare säsonger då en ovårdad Dexter mest lunkar runt i sina knallrosa Båstad-skjortor och brandgula hudton och agerar genuint menlös.

Jag har även kikat på några fler av avsnitten från säsong åtta och är rädd för att Fast & Furious 6-älskaren Erka-Ranta har rätt. Serien går på tomgång. De återanvänder gamla trötta idéer och vänder och vrider på varenda liten konflikt för att späda ut den redan utspädda soppan till en komplett säsong. Det känns därför skönt att detta är slutet. Dexter borde ha fått somna in för flera år sedan...

Syrran fick inte vara med på bild eftersom hon inte kan skådespela.