Svenska
Blog

Loranga, Masarin och Dartanjang

Skrivet av Petter den 21 augusti 2013 kl 16:00

Min favoritbok som barn. Barbro Lindgrens ultramärkligt supersköna Loranga, Masarin och Dartanjang från 1969. En bok, som precis som Alfons och några av Astrids verk, är precis lika bra idag som den var då. För 400 år sedan. Jag kom att tänka på det häromdagen då jag zappade förbi ett modernt barnprogram och slogs av hur rysligt präktigt det verkligen var.

I dagens Bollibompa-TV verkar det antingen finnas en nästan patologiskt välkammad och just präktig inriktning som känns påfrestande falsk. Eller så handlar det om licensproduktioner som tycks sakna både hjärta och hjärna. I just det här fallet var det faktiskt bättre förr.

Visst fanns det en ganska ordentlig mängd otäck Stalinism (komplett med raggsockor och budskapet att alla onda människor i hela världen var rika som troll) i barnprogramsutbudet när jag var liten. Men mellan alla usla Vilse i Pannkakan-produktioner fick ju vi 70-talister faktiskt ta del av Loranga, Alfons och Emil. Och det finns något uppfriskande med den där skitiga, oborstade, fantasifulla tonen som många av de programmen innehåller.

Tonen som skriker att "barn är smartare än vad vi vuxna tror, nu kör vi" snarare än den där beskyddande, kliniska och utstuderat tillrättalagda känslan som många av dagens program ger mig - uppskattas. Jag minns hur mycket jag älskade tok-farsan Loranga som sket i middag, kastade ned ansiktet i en enorm tårta istället, rockade en knallorange klänning eftersom han hatade snäva kostymbrallor, sov hela dagarna och lirade inomhusbandy med sonen med hjälp av två sopkvast och en snustorr kanelbulle.

Inte ens som barn trodde jag att Loranga, Masarin och Dartanjang på något sätt handlade om en verklig bild av att vara vuxen utan bara om att det faktiskt är okej att skita i att bete sig normalt, lillgammalt, präktigt eller särskilt vettigt. Rocka loss! Det är enligt Barbro A-ok att vara tjock, märklig och framförallt annorlunda. För min egen del tror jag att den här specifika boken betydde mer än vad jag tidigare trott.

Loranga, Masarin och Dartanjang

Haha! Och illustrationerna var ju briljanta.

HQ