Spock, Kirk och Conny

Jag har alltid ogillat Star Trek. Alltid. Original-serien liksom Next Generation och Voyager. Trötta TV-serier som doftade daytime-såpa snarare än spänningsproppad science fiction. Men så kom JJ Abrams och vände upp och ned på hela Gene Roddenberrys kultförklarade universum. Den första filmen (2009) var ordentligt underhållande. Långt ifrån perfekt - men riktigt fräsig med bra casting, kungligt manus och snygg produktionsdesign. Jag har längtat efter uppföljaren.

Jag såg den ikväll, på Blu-ray, och är såhär i efterhand nästan oförskämt nöjd. Proppad med urdum logik och med en konstant överspelande Benedict Cumbersnatch (den killen ger begreppet "överspel" en helt ny innebörd) var det ingen perfekt film, långt ifrån. Men den var bombastisk, snygg, cool, spännande, tempomässigt perfekt och... Rolig.

Jag gillade Into Darkness riktigt mycket. Min BD-recension kommer på måndag (om allt går som det ska).

Två ovanligt rekorderliga herrar.