Blöta barn skrämmer inte mig

The Ring, The Grudge, Insidious, Sinister, Dark Skies, Dark Touch, Case 39, Orphan, The Possession, Them, Joshua, Insidious 2... Just nu sprutar det ut skräckfilmer som alla bygger på exakt samma grundpremiss. Godtycklig familj köper nytt hus efter smärre tragedi. Startar om på landet. Ungen i familjen blir besatt av valfri demon och föräldrarna går igenom samma trötta känslor, i film efter film efter film (efter film).

Personligen kan jag definitivt uppskatta Omen (originalet) samt Exorcisten. Men där stannar också mina hyllningar när det kommer till filmer som på riktigt försöker skrämma mig med hjälp av likbleka, blöta barn som sitter i enorma fåtöljer och bara stirrar mot kameran.

Barn är inte läskiga. Barn är inte farliga. Att försöka skrämmas med hjälp av blöta ungar är för mig som att försöka framkalla mardrömmar genom att filma en samling lekande kattungar. Det. Är. Inte. Läskigt. Barn kan inte ens laga sin egen mat, torka bort sitt eget snor, knyta sina egna skor, torka sin egen stjärt eller ens bryna en kniv. Hell, barn måste sova upp till 16 timmar per dygn! De är inte särskilt mycket farligare än en normalstor grillkorv, oavsett om de svalt en djävulsdemon eller ej.

Så! Hollywood - Sluta med dessa tramsiga skräckfilmer och börja skrämmas med riktiga mördare/demoner istället. Hela barn-grejen var överspelad redan i slutet på 70-talet...

Du där! Ta på dig en skjorta och bygg lite Lego, eller nåt.