Världens bästa film

En av filmkanalerna visar den just (precis) nu. Min absoluta favoritfilm. Breakfast at Tiffany's. Truman Capotes kultklassiska bok är mästerlig. Filmen är knappast 100% trogen källmaterialet men kanske också därför till och med ännu bättre än förlagan. Det är en underbar film som jag lovar att jag sett säkert 40 gånger by now.

Det vilar ett slags magiskt skimmer över varje bildruta i Blake Edwards ljuvliga Oscars-vinnare. Det finns något tidlöst i den kärlek som utvecklas mellan Holly och George. Trots att filmen är över 50 år gammal känns stora delar av hur kärlek och känslor porträtteras mer modernt och mänskligt än i 99,9% av alla nya filmer baserade på någon slags romantisk slentrianpremiss.

Breakfast at Tiffany's är enastående, i min bok. Märkvärdigt komponerade bilder som pendlar mellan fars-doftande teater och storslagen 50-talstematik, fängslande komik, snurrig logik, härliga karaktärer. Och som United States Library of Congress uttryckte det är den kulturellt såväl som historiskt och estetiskt signifikant och bör såklart under inga som helst omständigheter rankas lägre än som nummer ett, of all time.

He's all right! Aren't you, cat? Poor cat! Poor slob! Poor slob without a name! The way I see it I haven't got the right to give him one. We don't belong to each other. We just took up one day by the river. I don't want to own anything until I find a place where me and things go together. I'm not sure where that is but I know what it is like. It's like Tiffany's.