Intresset för militärshooters

Intresset för subgenren vi valt att kalla militärshooters (Call of Duty, Medal of Honor, Operation Flashpoint, Battlefield) har varit rekordstort de senaste sju åren. Spelen i flera av dessa välkända spelserier har slagit försäljningsrekord på försäljningsrekord och så gott som varenda spelutgivare har varit och doppat tårna i denna specifika sörja av presentationsmässig realism blandat med spelmässig arkadlättja.

Men nu börjar intresset svalna. Det märks. Våra recensioner av Battlefield 4 och Call of Duty: Ghosts har attraherat betydligt mindre läsare än hur det såg ut när vi delade ut betyg på Modern Warfare och Battlefield 3. Och försäljningslistorna skvallrar redan om att Battlefield 4 inte nått de skyhöga siffrorna som EA hade förväntat sig. Och ja, så gott som varenda gamer jag pratar med numer säger samma sak: "Jag är trött på hela grejen".

Vilket jag förstår. För mycket blir snabbt för mycket, och så har det i allra högsta grad sett ut sedan Modern Warfare vände upp-och-ned på hela actiongenren där i slutet på 2007. Det har fullkomligen pumpats ut militärshooters och precis som Guitar Hero eller Tony Hawk's Pro Skater är det ingen större konst att mätta sin egen marknad.

Det är såklart för tidigt för mig att likt Nostradamus skäggigt ryggskeva släkting sitta här och konstatera att intresset sjunkit och faktiskt kunna backa upp tugget med rekorderliga siffror. Det måste visa sig i försäljningen samt i antalet aktiva onlinespelare innan det går fastslå något sådant, men tendenserna finns där. Och precis som i slutet av förra generationen vill vi väl alla ha något nytt nu, även om det nya egentligen är gammalt.

När Playstation 2 och Xbox skulle pensioneras och bytas mot Playstation 3 och Xbox 360 skrev jag en krönika om hur urbota trött jag var på rymdshooters som Pariah, Breed, Halo, Mace Griffin, Area 51 med flera. Nu, såhär åtta år senare hoppas jag att militärshootern ersätts av rymdshooters igen. Allt gammalt blir nytt, allt går i cykler. Om åtta år kommer jag sitta på ålderdomshemmet och gagga över hur mycket jag saknar militärshootern...

Det har varit roliga sju år, men... Det är nu dags att gå vidare.