5 överskattade filmskapare

Jag korade mina fem favoritregissörer i förrgår. Det var drygt fem år sedan jag senast uppdaterade den listan. Detsamma gäller min lista över filmskapare som jag anser vara överskattade. Regissörer som ofta hyllas som rena genier medan jag alltid har svårt att se något egentligt värde i deras filmer överhuvudtaget. Here goes naathink:

(5) Tim Burton
Sleepy Hollow är cool. Mars Attacks lite småskoj och Batman (1) är fortfarande lite fräck, sådär. Men de fem senaste rullarna från Burton (Apornas planet, Kalle och chokladfabriken, Big Fish, Dark Shadows och Alice i Underlandet) är enligt mig ren skit och därför hamnar Burton på denna lista, tyvärr.

(4) Baz Luhrmann
Romeo & Julia var tramsig. Moulin Rouge ointressant och Australia ska vi inte ens prata om (skräp). The Great Gatsby var otroligt vacker men innehållslöst platt och i slutändan rätt risig. Gubben borde göra musikvideos istället.

(3) Ang Lee
Hulk var ett enda långt skämt, Crouching Tiger, Hidden Dragon en av tidernas mest överskattade filmer och Life of Pi ett söligt sliskparti tradigt överspel och slibbig sensmoral. Visst gillade jag Brokeback Mountain men det räcker ej. Du är nummer två, Ang.

(2) Terrence Malick
Visst är Tunna röda linjen filosofiskt relevant och snyggt filmad. Men samtidigt trist och pretentiös. The New World och The Tree of Life står sig dessutom som något av det värsta smörja jag sett i hela mitt liv. Trots detta hyllas gubben regelbundet som en av vår tids främsta. Jag håller aldrig med.

(1) Stanley Kubrick
Tidernas mest överskattade långfilmsregissör stavas enligt mig Stanley Kubrick. Detta eftersom gubben hellre gjorde onödigt märkliga filmer än att berätta intressanta historier. Lolita är och har alltid varit skräp medan Barry Lyndon, Dr. Strangelove och Eye Wide Shut hamnar i något slags hjärtstillestånd halvvägs in och aldrig lyckas kravla sig ur medelmåttighets-träsket. Full Metal Jacket är bra i 22 minuter innan den tappar allt och 2001 står sig som en av de mest tröttsamt pretentiösa skitfilmer jag vet. The Shining är otäck, snygg, ångestproppad men samtidigt endimensionell. Därför hamnar Stanley på plats numero uno.

(Nästas lista: Underskattade regissörer)

"Var är han, den där jääävla Hegevall!?"