A Tribute to Paul Walker

Det är knepigt hur det funkar. Folk dör ju varje dag, överallt. Folk jag aldrig träffat eller känt. Dagarna passerar förbi, livet (för mig) går vidare. Jag har aldrig hyllat Paul Walkers skådespeleri och aldrig någonsin försökt hylla Fast & Furious-filmerna som några odödliga mästerverk. Men ändå...

Hans död har påverkat mig mycket mer än vad jag hade kunnat tro. Jag antar att det faktiskt handlar om att han, och dessa bilbaserade actionfilmer, alltid hittat hem när det gäller mig och min filmsmak och min alltid lika passionerade entusiasm för bilar och motorsport rent allmänt. Fast & Furious har på många sätt definierat en filmtyp och ringat in den typ av bilar, street racing och bilkultur på ett lagom pastisch-aktigt sätt för att få mig att fastna, snudd på hypnotiskt hårt dessutom.

När jag kikar på klippet nedan som Universal klippt ihop blir jag ledsen. Det känns ärligt talat skittrist att han inte kommer att dyka upp i de kommande rullarna. Ännu tråkigare känns det såklart att tänka på att en likasinnad motortok strök med under en stunds buskörning med en kompis. Det är lätt att glömma vilka hastigheter vi färdas i när sportkärror byggda för maximal acceleration förflyttar sig flera hundra meter på bara några ynka sekunder.

Jag raljerar, sorry. Är bustrött. Jag sörjer i alla fall Paul Walker. Även fast jag aldrig ens morsat på karln. Det är en lite tråkigare värld utan honom... Det var väl egentligen det enda jag ville ha sagt.

A Tribute to Paul Walker