Nu har jag äntligen sett Elysium

Jag älskade District 9. Jag älskade den innerligt. Jag genomförde flertalet erotiska handlingar med Blu-ray-utgåvan innan jag kom på mig själv och så småningom kunde jobba på någon slags bättring. Gubben Blomkamps senaste sience fiction-resa är ytterst närbesläktad med långfilmsdebuten. Temat är ett klassindelat, segregerat samhälle. Rasism, samhällsmässiga orättvisor och en renrakad Matt Damon i blåställ. Det börjar dessutom helt fantastiskt bra. Första tio minuterna är tametusan helt magiska. Resten av Elysium går lite på tomgång, enligt mig. Damon är grymt bra (precis som vanligt) och räddar stora delar medan den politik som filmen innehåller är skamset fånig precis som många av de pannkaksplatta, risigt skrivna tredje-karaktärerna. Filmen är sprängfylld av logiska luckor i manuset, strukturellt känns den framstressad och platt och Sharlto Copley är verkligen genomgående usel i rollen som superskurk. Han gör någon slags skrattframkallande parodi på en vettig bad guy och skämdes under samtliga av scenerna där han medverkade. Skämsfarbror. Skäms!

Mitt betyg: 5/10. Bildkvaliteten på Blu-ray var magnifik precis som ljudet.