Fram med grisfötterna!

Samma visa varje år. Julmaten ska fram. Raskens 1800-tals-delikatesser ska spisas som om vi vore teleporterade tillbaka till en tid då kylskåp, filé och en helt vanlig grönpepparsås helt enkelt inte hade uppfunnits, ännu. Samma visa här i bloggen, också. Varje år ska det gnällas över det horribla julbordet. Men ät inte skiten då! Skriker vissa grisfotsälskande, uppretade medlemmar (varje år). Men var ligger humorn i det, tänker jag? Julmaten ska såklart förtäras för att varje år kunna klargöra vad tragiskt det faktiskt är att vi under årets största högtid alla krafsar i oss mat som inte kallats "delikatesser" på 200 år. Men traditioner är traditioner. Till för att brytas, enligt mig, men inte enligt andra.

Imorgon ska vi njuta av kalvsylta. Köttrens i gelatin (?). Vi ska gurgla i oss lutfisk. Som görs på Långan, en fisk så ful (och äcklig) att den inte fiskas längre förutom till jul då. Vi ska även suga på smaskiga grisfötter (bondgårdens lortigaste djur som klampar runt i avföring cirka 364 dagar om året) samt förstöra en klart duglig potatisgratäng med ansjovis (!). Vi ses vi julbordet.

Fan va gott det ska bli! Nu kör vi.