Förra generationens största besvikelser (3)

• DUKE NUKEM FOREVER (2011)
Jag älskade Duke Nukem 3D och trots långvariga förseningar och en himla massa strul i utvecklingen av mastodontprojektet Forever hade jag ganska höga förväntningar. Prey genomgick ju ungefär samma process och blev i slutändan ett fullständigt mästerligt actionspel. Duke Nukem Forever hade sina ljusglimtar. Pusslet där man rullade ned den där stora verktygsbänken ned i ventilationstrumman var underbart liksom banan där man krymptes ned och hoppade runt på ett stekbord (bland hamburgare och annat smarrigt). I övrigt var dock Dukes comeback en monumentalt fiaskodoftande überbesvikelse där spattig spelkontroll, ful grafik, korkad bandesign och ojämn svårighetsgrad samsades om att dra ned betyget till en relativt svag 4:a.